Charlie



Stor som em varg

 Den här yngligen har koll på Strandskatan.
Han hör hemma i granngården men kommer ibland skuttande över gärdet för att kolla vad jag har för mig.
Skottar jag snö, vilket ju har hänt ganska ofta den här vintern,  så är det himla skojigt att leka med snöskyffeln och snön som jag slänger iväg.
Är jag på väg till brevlådan kommer han också  och gör mig sällskap. Springer med en pinne i munnen bredvid mig och följer mig hela vägen hem. När jag går in så vänder han och går hem till sig.
Men oftast står han uppe på sin egen gårdsplan och skäller ut mig.
Ibland skrämmer han nästan fnatt på mig när han kommer smygande.
När jag står med huve´t inne i "utedasset" och hämtar ved  och han plötsligt står och nosar mig i knävecken får han varenda gång höra : Jäkla Charlie vad du skräms !
Sedan blir han klappad på och  blir tillsagd :"Nu får du gå hem"... (vilken han alltid gör).
Egentligen lever han lite farligt så här i vargjaktstider. När jag ser honom knalla omkring långt borta på gärdet så  är det inte lätt att se skillnad på honom och en varg.
Å andra sidan tror jag inte att någon jagar varg häromkring.
Jag har bara sett en livs levande varg , i vilt tillstånd, en enda gång i våra trakter. Men jag vet att de finns i skogarna inte allför långt borta och de strövar ju över stora områden.
Skulle det komma en varg runt husknuten när jag hämtar ved så skulle säkert den också få höra : Jäklar vad du skräms ! Nu får du gå hem.!"
Kul hund den där Charlie !

Remissen som försvann

Som jag tidigare har berättat så föddes Jamie och Tage, mina älskade små barnbarn, i vecka 25+3.
De små har kämpat så oerhört tappert  mot alla svårigheter som har mött dem på resans gång och  de är nu "stora killar".
Jamie fick i tidigt skede en stor hjärnblödning .
Han hjärtopererades när han var några dagar gammal och ögonen fick opereras två gånger när han var några veckor.
Men trots alla problem som han har tagit sig igenom så är han en helt fantastisk  liten kille... en riktig fighter !
Vilka konsekvenser hans hjärnblödning kommer att ha i framtiden är svårt att säga. Synnerven har fått sig en rejäl känga. Jamie ser på nära håll ... men hur bra han ser  är svårt att bedöma.
Hans läkare konstaterade för ett par månader sedan att han är "lite stel "  i sin vänstra sida och skulle skicka en remiss till en specialist-neurolog.
Tiden har gått och föräldrarna har inte fått vare sig bekräftelse på att remissen kommit fram eller kallelse till neurologen.
När A-Ch började dra i trådarna för att få fart på vårdsvängen visade det sig att remissen gått till fel vårdcentral. Denna vårdcentral säger sig inte ha mottagit någon remiss... remissen är helt enkelt borta !!!!!
Läkarebesöket där det sades att remiss skulle skickas var redan första dagarna i december. Vid  kontroll visar det sig att remissen inte har skickats   förrän den 4 januari (till fel vårdcentral ).. en hel månad efter att den skrevs ut !!!!!
En liten kille som har haft en så taskig start här i livet, som kanske kan komma att få problem med sin rörlighet i armar och ben (om han inte får rätt support redan i tidigt stadium), han skall ta mig sjutton inte behöva vänta, han skall inte behöva stå på någon kölista.... han skall ha hjälp NU !
Mormor är förbannad !

Prisad vare mössan och en torpares (för)-fall

Så här års känner man sig inte speciellt tjusig.
Det gör jag väl egentligen aldrig men nu är det verkligen inte upphetsande att se mig själv i spegeln . Oftast undviker jag spegelbilden  för att slippa se eländet.
Ett blekt nylle omgivet av ett  grått hår som borde varit klippt för ett par månader sedan.... nej, fy sjutton !
Har man som jag ett hår som är både tunt och  av en kvalité som bör vara så kortklippt som möjligt bör man uppsöka en frisersalong minst var sjätte vecka.
Men se det har jag inte gjort  sedan i oktober ... och då blir det så här.
Jag ser ut som ett "åkerspöke" !
Så prisad vare mössan som jag drar ner så långt det är möjligt  så fort jag går utanför dörrarna.
När det blir varmare och jag inte kan gå omkring med mössa utan att det ser för tokigt ut... ja, då får jag väl masa mig till frissan då !
Men sedan var det "fallet" också .
Jag var ju hundvakt åt Selma i några dagar.
Eftersom väglaget var bedrövligt fick hon motioneras genom lek i trädgården.
Selma gillar att hämta prylar som man kastar iväg och jag lyckades kasta en freesbee så långt att den hamnade ute på gärdet.
Eftersom hon är en lydig hund lämnar hon inte trädgården även om freesbeen är väldigt populär och låg inom synhåll.
Hon stod snällt kvar och väntade på att jag skulle hämta den.
Detta hände i söndags och regnet öste ner. Snön låg fortfarande kvar men det var blött som bara den.
För att komma in på gärdet skulle jag över ett dike och ett elstängsel.
Att diket och snön var så djupt  att jag sjönk ner  upp till låret hade jag inte räknat med.
Men skam den som ger sig ....freesbeen skulle hämtas !
Nästa steg var att jag skulle över stängslet.
Tjohooo... i vanlig ordning faller jag som en fura rakt ner i den blöta snön.
Tänk er en gammal kärring ligga och kräla omkring med ena benet i vädret och det andra intrasslat i ett elstängsel !
Jädrans vad kall och blöt jag blev !
Det var en väldig tur att strömmen inte var på  i det där förjolade stängslet !

Ja, det var allt för idag !
Ha det gott där ute i vårt avlånga land.

Så kan det låta...

eller... ja, i alla fall om man är från Bohuslän !

"Ägg-Abraham"

Abraham föddes 1838 i Morlanda socken.
I unga år flyttade han till Tanums socken där han ,1859, gifte sig med  Mariana Johannesdotter.
Tillsammans fick de nio barn.
Deras förstfödda , Amanda Mathilda 1860-07-30, blev min farmors mormor.
Familjen bodde på ett torp under Tanum Prästgården och man får väl anta att det, som för de flesta torpare under den tiden , var ganska knappa förhållanden.
För några år sedan hittade jag  ett handskrivet kvitto i mina gömmor som visar att Abraham Mattissson år 1901 köpte en fastighet i Grebbestad för Fyratusen, 4.000:-, riksdaler .
Han hade då tydligen lämnat torparlivet och arbetade med att hämta/lämna ägg  på gårdarna  i trakten och .
Därav smeknamnet "ägg-Abraham".
Vad jag inte riktigt begriper är hur ägg-Abraham fick ihop så mycket pengar att han hade möjlighet att köpa ett hus för en så stor summa.
Fyratusen kronor måste väl ha varit ett  enormt belopp om man tänker på vad en torpare eller ägghandlare hade i årsinkomst.
Fastigheten finns fortfarande kvar och betingar naturligtvis idag ett pris på flera miljoner .
Ett charmigt ,välbevarat hus, mitt i ett  av Bohusläns mest besökta semesterparadis, c:a etthundra meter från havskanten....
Det har ta mig sjutton inte en torpare råd att köpa  idag ...inte ens med dagens löner.
Jag är å andra sidan väldigt nöjd ändå !

Sök , Selma !

Nu är jag här hos Strandskatan igen.
Matte och husse har åkt till New York i ett par dagar och då fick jag vara på landet.
Det är väl en himla skillnad mot storstaden och "in the middle of nowhere"... eller hur !?
Skyskrapor jämfört med ett litet torp i skogen...
Jag hade å andra sidan sett inte trivts så bra i New York tror jag.
Hur som haver så har jag varit ute och lekt i snön.
Strandskatan gnäller över att det snöar hela tiden.
Herregud, jag tycker att det är härligt.
Igår var vi ute och kastade freesbee (stavas det så ?) och jag gjorde världens höjdhopp över en hög och bred häck.
"Du är inte riktigt klok Selma" sade Strandskatan.
Som om det skulle vara nå´t.
Jag har ju långa ben och hade fått upp en jädrans fart så det var väl inga problem.
Idag har hon, Strandskatan, gömt godis i snön.
"Sök" har hon sagt och jag har letat och letat.
Men mig lurar hon inte så lätt.
Visserligen har jag fått gå med nosen nere i snön och rota runt men jag har hittat varenda godis (förutom en... men den skall jag nog hitta i morgon)!
Strandskatan säger "att efter snö kommer regn" och precis så kommer det att bli.
Regnet skall komma imorgon och nu gnyr hon över det för att då blir det isgata.
Hon är ta mig sjutton aldrig nöjd
Annars händer det inte så mycket här i skogen.
Grannen kom och plogade med sin traktor och sådana konstiga fordon är jag inte van vid.

Jag skällde ut den riktigt ordentligt och sprang för säkerhets skull in och hämtade "Douglas".

Det är mitt "gosedjur" som jag alltid har med mig när jag skall sova.

Nu skall jag ta mig en lite "powernap" i Strandskatan fåtölj.

Vi hörs !
"Selma Valley

Vad gör man inte för att hitta lite godis !

"



Här är jag, Selma, och Douglas förra sommaren.

Broddar, broddar ...

Efter minst tio piruetter värdiga en prima ballerina på Kungliga Operan tog jag mig till brevlådan.
Hade det kommit någon post de två senaste dagarna ?
Det borde i alla fall ha kommit ett par dagstidningar och en massa reklam.
I hellskotta heller !
Brevbäraren hade väl inte lyckats att ta sig fram  på skogsvägen eller ens vågat sig på att göra ett  försök att ta sig upp för backarna.
Han /hon är för all del förlåten för det.
Jag gör i alla fall  inget nytt försök att gå i nysnö på blankis innan jag har skaffat broddar !
Men hur i hela friden löser jag det ... jag måste ju ta mig med bilen till civilisationen om jag skall handla .
De grer sej nokk !

Skottår

Här var det livat ..här var det GLATT !

Igår gick jag helst inte utanför altanen.
IS över allt !!!
Jag tog mig faktiskt ,med risk för att bryta både armar och ben, till vedboden/utedasset .
Ved går det åt i mängder och den måste ju hämtas in oavsett väglaget.
Den uppskottade gången  fram till utedasset var en riktig isbana . För att få fäste med fötterna  försökte jag gå i snön vid sidan  om isen. Jag fick jag gå väldigt  försiktigt och väldigt bredbent .
Man är ju rädd om sina gamla "skankar" !
Att ta sig in igen med en massa ved i famnen och jag inte såg var jag satte fötterna var ett riktigt äventyr.
Det borde ha blivit stilpoäng för den bravaden.
Sent igår kväll kom grannen och grusade vägen upp till "paradiset" !
Fine, tack snälla grannen, då bör jag kunna  ta mig  till brevlådan utan problem (femhundra meter)  i morgon  !
Trodde jag !
I morse hade det kommit en decimeter  nysnö ... IGEN !
Så nu har jag varit ute och skottat mig fram till utedasset och hämtat ved .
Vill det sig väl kommer jag  att kunna pulsa ner till brevlådan och hämta de senaste dagarnas post  utan att tratta på rumpan !
PUH !

Attans.. där rök den !

Tack för den !
 Här gör man sig till och skall för en gångs skull baka bullar och så passar den gamle trotjänaren på att dö, "tacka för kaffet", lämna in, osa bränt och sedan bara lägga av.


En gammal trotjänare



Vad är det för sätt ... va !?

Nog bör väl en elvisp hålla i mer än så där tjugofem-trettio år ... eller ?

Nåväl, vila i frid gamle vän ! Du har faktiskt varit trogen.

Nu är det ju så att man inte kastar elprylar var som helst .

"Liket" lär väl  bli liggande här i nå´n vrå till dess jag kommer till närmaste soptipp och det  är inte nästgårds skall jag säga. Några mil ... tre-fyra  kanske.. och hur ofta kör jag till  soptippen. Inte särskilt ofta !

På tal om soptippar ...så  undrar jag  var människor slänger sina trasiga glödlampor .
Nää, man får inte kasta dem i hushållssoporna...någon ordning får det vara på torpet !
Det blir ju en och anna trasig lampa under året som blir liggande och skräpa här hemma.
Det måste väl vara en himla massa människor som inte är på "tippen" så ofta .
Papper, papp, plast och metall är det lätt att bli av med eftersom återvinningsstationerna oftast finns  i tätbebyggda områden.
Varför finns det inte en container på återvinningsstationerna för just trasiga lampor ? Det finns ju holkar  för batterier så varför inte en liten holk  att stoppa ner lampor i .
Jag skall nog ta ett litet prat med de styrande tror jag.
Nog om det !
Nu skall jag ta hand om degen som förhoppningsvis blir till fina bullar med mandelmassa i .

Förvirrad torpare

Ikväll har jag slagit personligt rekord i dumhet.
Totalt kaos i huvudet, förvirrad till max !
Det kom  ett meddelande på telefonen. 
Meddelandet var av ett mycket glädjande slag och jag ville ringa upp avsändarna per omgående .
Men var sjutton hade  jag lagt telefonen ?
På soffbordet ?
På nattygsbordet .
Låg  den på laddning ?
Okej, då  är  den  nog i köket ... nix !
Jag blev   stående mitt på köksgolvet och ... vad hade jag i handen ?!
Telefonen... den "försvunna" telefonen !
Uaaahahaha .... jag är inte riktig på något håll ju !!!!
Nu hade jag möjlighet att ringa och gjorde så också men det enda jag fick fram var ett  fullständigt  hysteriskt skratt. Ett sån´t där asflabb som inte går att stoppa ...när man får kramp i magen  och tårarna bara rinner ...
herregud, jag blev alldeles trött.
Till sist fick jag i alla fall fram vad jag ville ha sagt:  Grattis älskade "ungar" !
Jag som trott att jag skulle bli en mera lugn och sansad människa 2011...en normal kvinna i pensionsåldern+
men jag får nog inse att jag kommer att vara lika tokig som jag alltid har varit.
Nu skall jag fira med en liten "Jäger"... det är bra för matsmältningen har jag hört !