Tack och lov användes utrymmet inte för det ändamål som det från början var avsett för.
Hade det varit bråttom, bråttom dit hade man fått problem ... det var fyllt av en massa bråte och hål i golvet . Ja, hål som uppstått p.g.a. tidens tand och som inte var tänkt att man skulle sätta ner rumpan i .
När jag började röja i allt skräp som stod där hittade jag dom skidor som , troligen, Gustav Wasa tog sig fram med i Dalarna.
Några veckor efter det att jag gjort mitt "fantastiska fynd "skulle en kollega sluta sin tjänst på det företag där vi båda arbetade och han skulle naturligtvis avtackas ordentligt.
Eftersom han skulle gå Wasaloppet några veckor senare var det ju ganska självklart att han som avskedsgåva från mig skulle få de underbara skidor jag hade hittat.
Karln borde ju ha ett par rejäla "laggar" för att kunna ta sig till målet i Mora.
Avskedskalaset skulle ske på en restaurang på orten där jag bor.
Alla kollegor samlades till en härlig måltid , uppklädda till kalas ... alla utom jag.
Jag klev in på restaurangen klädd i Lantmännens grå ovarall (luktade ko ), C-J´s "dumstrut" på huvudet ( jag kunde nästan inte se) och för stora kängor på fötterna och skidorna (med rött sidenband om) i handen .
Arbetskamraterna , som inte kände till mitt "hyss", trodde att jag var på rymmen från dårarnas paradis .
Skidorna överlämnades till kollegan under "högtidliga former" och mycket skratt .
Hur det gick i Wasaloppet för honom vet jag inte ... men troligen använde han inte "mina" skidor .. då hade han nog aldrig kommit i mål.
Rädd för att göra bort mig ? Aldrig, så länge jag har roligt själv !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar