torsdag 22 januari 2009

Lubbe

När C-J föddes var E redan tio år. Som present till C-J när vi kom hem från BB gav E honom en leksak. Det var en röd frottehund med långa svarta öron som fick namnet Lubbe.
C-J var inte särskilt intresserad av kramdjur så lille Lubbe levde i högönsklig välmåga även när grabbarnas lillasyster föddes sju år senare.
Lillasyster A-Ch adopterade omgående den lille figuren. Det snuttades och gosades med de långa svarta öronen . Modern fick sy nya öron gång på gång.
Så småningom blev naturligtvis även Lubbe´s kropp ganska sliten . Han blev lappad och lagad många gånger och efter ett oräkneligt antal tvättar hade han verkligen sett sina bästa dagar.
Det var egentligen bara sömmarna som var kvar sedan ungdomsåren om man säger så.
A-Ch och Lubbe var oskiljaktiga och inte brydde hon sig om hans utseende bara han luktade gott.
En dag hade A-Ch och självklart även Lubbe varit med mig i affären och handlat. När vi kom hem och jag lyfte A-Ch ur kärran så var Lubbe borta.
Han var på rymmen den lille rackaren !
Jag var helt på det klara med att en liten eller t.o.m. ganska stor katastrof var i antågande och att det inte skulle bli någon sömn den kommande natten om jag inte hittade Lubbe .¨
Det var bara att sätta A-Ch i kärran igen och göra om promenaden till de butiker vi besökt.
Ingen Lubbe att se någonstans och jag kände att paniken låg på lur.
Var sjutton var han !
Ungen kommer ju att bli otröstlig utan honom !
Till slut frågade jag kassörskorna i butiken : Har ni sett eller har någon lämnat in en röd liten hund ?
Damerna i kassorna såg något undrande ut och skakade på sina huvuden.
Då hör jag en röst bakom mig : Jag såg en liten röd hund sitta i cykelstället på Konsum för en stund sedan. Det måste vara den !
Tack snälla damen !
Konsum nästa !
Och där satt han , Lubbe, i cykelstället !
Liten och skröplig med utslitna,alldeles fransiga öron och så trasig i kroppen att den "inte var hel mellan hålen" !
Lyckan var total och nattsömnen räddad !
Lubbe`s och A-Ch`s förhållande tog inte slut förrän det helt enkelt inte fanns någon frotté att laga.

Det var kärlek det !

2 kommentarer:

Anonym sa...

Skulle tro att förhållandet fortfarande finns i allra högsta grad. Sådan kärlek upphör inte för att frottén är borta. Lubbe lever kvar i minnet och är säkerligen till tröst även om han numer jagar på de sälla jaktmarkerna.

Anonym sa...

Lubbe var urmysig! Han hade smaskiga öron! :D