Jag har ett ärr på benet. Inget stort märke men jag minns när jag fick det. Det var en sommardag (hur länge sedan som helst) när jag lekte i vattnet i närheten av en trampolin. Pålarna som höll upp trampolinen var täckta av havstulpaner under vattenytan och jag var oförsiktig nog att slå i benet . Havstulpaner är inte att leka med och jag rev upp benet ganska ordentligt.
Men det där märket på benet ger mig ganska positiva tankar.
Barn, lek, sommar och sol !
Utöver det ärret har jag ytterligare några skavanker. Ärret i tummen efter det att jag högg mig med yxan då jag kvistade björk. Det gick ju bra , tummen sitter kvar och även det ärret kan göra mig ganska belåten. Jag hade njutit av min sysselsättning så länge den varade.
Så är det en del andra ärr som är synliga . Ärr som är bevis på att ett par ungar har tagit genvägen ut i livet . Det är ju verkligen positivt- barnen menar jag - och förresten vem bryr sig om hur jag ser ut på magen !
Men så finns det en annan sorts skador .
Skador som inte syns utanpå och som uppstått p.g.a. händelser som har gett sår i själen .
Öppna sår som inte vill läka och bli ett ärr.
Tänk så många människor som går omkring med öppna sår som ingen ser !
Tiden läker alla sår sägs det - så det är väl bara att vänta !
3 kommentarer:
Ja de där oläkbara såren, de svider värst fast man inte baddar dem med något som ger sveda. Mer än ältandet då.
Men det de yttre såren gör med kroppen, gör de inre med själen. Man blir helt enkelt mycket snyggare med livets tecken på och i sig.
Markattan
Å vilka minnen du väcker till liv! Första riktiga sommarlovet och allra första dagen. Mor på cykel och jag springandes bredvid. Och alldeles under grannens stora lönn där snavade jag och skrapade upp knät. Smärtan har jag glömt sen länge men känslan av en hel sommar som ligger framför en den minns jag varje gång jag tittar på mitt ärr. Snyggt blev det också när det läkte :-)
Till och med ett litet ärr kan väcka minnen.
Skicka en kommentar