Egentligen går detta inte att beskriva i ord .
Jag har gjort det ... Igen !
Ramlat alltså .
Jag har inte intagit något som som innehåller alkohol
(jodå, jag vet allt vad ni tänkte ).... om man inte räknar några punchpraliner förstås.
(men så känslig kan jag väl inte vara ändå)Hur kan då detta hända ?
Jo, det var så här att jag talade i telefonen med en väninna. Samtidigt skulle jag gå
till utrymmet nedanför vindstrappan och hämta en rulle julklappspapper.
Hur sjutton jag nu bar mig åt så tappade jag balansen.
Med telefonen i ena handen, julklappspapperet i den andra och ena benet på nedersta trappsteget seglar jag i ultrarapid baklänges.
Jag försöker ta stöd med handen mot väggen och lyckas samtidigt släcka lampan .
När jag vevar omkring med armar och ben som en väderkvarn sparkar jag dessutom igen dörren till köket.
Det blev bäcksvart .
Graciöst som en gazell glider jag ner med ryggen mot ett par stolar som stod där och paffff så sitter jag på golvet. Uaaahahahaha !
Inte en chans att jag kan ta mig upp. Jag har ju ena benet uppe i trappan , det andra bakom strykbrädan och ... ja, herregud .... det var trångt.
Dörrskrälle, mörker, trädgårdsmöbler , en massa anna bråte och ett stort asflabb !
Min väninna var fortfarande kvar i telefonen.
Ha,ha,ha .... R-M jag ramlade ! Uaaahhhh, hörde du ? Jag stöp precis som jag gjorde på er altan den där midsommaraftonen ! Jag tror jag döööör ..... ha,ha,ha,ha,ha !
Det tog en lång stund
(i alla fall en halvminut ) innan jag hade skrattat färdigt såpass att jag fick ordning på armar och ben och fick vältrat mig upp igen.
Kan ni föreställ er Strandskatan i denna situation ?
Nej, jag kan tro det !
Obeskrivligt var ordet men mina skrattmuskler fick sig en rejäl genomkörare där i mörkret.
Så himla typiskt mig !
Trevlig helg på er !