Härom dagen stod det i tidningen att en ung man från västsverige hade hittats död i Goa.
Inte reagerade jag särskilt över det ... då .
Bara en rubrik i en tidning som man läser och glömmer när man lägger ifrån sig tidningen.
När jag ett par dagar senare kom underfund med att jag faktiskt känner den där unge mannnen, hans föräldrar, farmor och många av hans övriga släktingar blev det en helt annan sak.
Den unge mannen fick ett ansikte . Han som jag så många gånger handlat av i gatuköket, han som gick i samma skola som A-Ch.
Och jag tänker : hur mår hans anhöriga... föräldrarna, hans syster och hans gamla farmor ?
Om jag inte hade vetat vem den döde killen i Goa var så hade det bara varit en rubrik !
Ett par dagar senare läser jag rubriken om att en ung man avlidit då han blivit påkörd av ett tåg.
Usch så hemskt är första tanken..... och sedan inte mycket mer .
När jag sedan läst hans pappas blogg, http://faschingseskapader.blogspot.com/ får helt plötsligt grabben bakom rubriken även han ett ansikte.
Jag känner inte familjen som går igenom det här hemska ... ändå reagerar jag annorlunda än om jag bara hade läst rubriken i tidningen.
Kanske något att tänka på lite oftare när man läser rubikerna i tidningen.
Det finns människor bakom rubrikerna vars liv kanske aldrig kan bli som det har varit !
3 kommentarer:
Ja du har så rätt och om man kunde komma ihåg det när man bläddrar i tidningen så kanske man skulle ha vett på att vara lite mer nöjd.
Kram till dig...
Ja lätt är det att läsa utan att egentligen ta till sig och fatta. När det är någon man "känner" blir det en helt annan sak.
Märkligt hur beroende vi är av relationer.
Markattan
Javisst är det så, man blir tyvärr avtrubbad av alla rubriker - och det måste man kanske vara lite grand för att orka fungera. Men som du säger - det finns alltid ett ansikte, en själ och en människa med drömmar bakom alla svarta bokstäver. Det får man aldrig glömma.
Tack för den fina kommentaren på min blogg.
Skicka en kommentar