Motigt och moddigt

Förbaskade backar !
Jag behövde införskaffa lite av varje igår och körde ner till närmaste tätort.
Inga problem att ta sig fram på skogsvägarna.
Ett par branta backar för att komma till "stora" landsvägen men nerför kommer man alltid.
Det var inte bara skafferi och kylskåp som behövde fyllas på utan veden i vedboden var verkligen på upphällningen och för att inte behöva stå utan ved så köpte jag några säckar fin brasved. (Dyrt men nödvändigt !)
Jag skall minsann bunkra upp med massor av ved inför nästa säsong så att jag inte står utan värmande vedklampar !
Eftersom det gick så bra att ta sig ner till civilisationen valde jag att köra samma väg hem.
Det skulle jag inte ha gjort .... första jättebranta backen ..... la in tvåans växel, trampade på gasen och kom näääääästaaan upp !
Sedan var det stopp ... inte en chans ... bilen bara slirade !
Det var ju så nära att jag hade kommit upp och det var inte bilen som osade svavel skall jag säga ... nääädå !
Vad gör man ? Jo, man backar försiktigt ner igen ett par hundra meter och tar sig ut på landsvägen . Herregud jag blev alldeles stel i nacken . Den är inte van vid eller lämpad för sådana rörelser .
När jag väl hade fått ansiktet åt rätt håll körde jag en mindre backig väg. Nu skulle jag väl ändå komma hem med mat och ved.
Trodde jag, ja ! Det sket sig s.a.s. en gång till !
Jag kom inte upp för sista backen till torpet !
Det var näääästan en gång till och svaveloset la sig som en dimma över gärdena !
Fasen också så irriterande . En liiten,liiiten bit till och jag hade varit uppe !
Hem och hämta snöskyffeln och ta bort is och snömodd .
Efter ett par försök och lite kana omkring så tog jag mig till slut upp. Puh !!
Ja, det är då en himla tur att jag är enveten som en gammal åsna !
Dagsmeja tack - Nu !!!