Ibland är jag mer korkad än vad som egentligen borde vara tillåtet.
Som vanligt : dricker morgonkaffe,tar mediciner, tänder i braskaminen och hämtar in ved.
Allt måste göras i den ordningen annars blir det fel eller bortglömt.
Igår var jag tvungen att skotta lite snö också . Jag går för det mesta ut genom altandörren och därför
måste jag få bort snön på den sidan huset.
När jag hämtat veden och skottat undan snön för att gå in igen så var det lögn i hellskotta att stänga dörren.
Var det snö på tröskeln som tog emot ? Nej, ingen snö !
Hade något av gångjärnen gått sönder ? Kolla, kolla ... allt verkade vara okej.
Handtaget då ? Nix !
Men vad sjutton är problemet ? Jag måste ju kunna stänga dörren !
Skall jag behöva ringa efter grannen så att han hjälper mig ? Detta är ju pinsamt ju !
Kan verkligen hela huset ha satt sig på bara ett par minuter ?
Jag, kikar upptill och nertill , böjer mig i olika vinklar... känner mig som en byfåne !
Hänger dörren snett, fungerar låskolven som den skall....
Öppnar och försöker stänga om och om igen med dåligt resultat.
Det går faktiskt inte att stänga dörren !
Men det var då själva den !
Skall jag inte kunna klara av en så´n bagatell som att stänga altandörren.
Jag ger upp ! Jag får ringa grannen det är inget annat att göra..
Då .. när jag går in i köket ser jag isen !
Det var en jädrans iskant längst ner på insidan ... inte på tröskeln utan på själva dörren.
Hade jag kollat där då ?
Nej, jag hade bara koncentrerat mig på utsidan dörren.
Bort med skiten och dörren glider igen som ingenting !
Vilken tur att jag inte hann ringa grannen .
Han hade nog skrattat sig alldeles fördärvad.
Ja se "fruntimmer" !
.
5 kommentarer:
Hi hi.. :)
ja det var nog tur att du upptäckte problemet i tid.
man får väl passa sig för att gå under takens över häng nu så det inte lossnar istappar som faller i skallen när man går förbi.
önskar dig en fin fortsättning på veckan
från Kristina
http://vindvittra.wordpress.com
Hej Kristina
Det hade verkligen varit pinsamt men..men.. jag är van vid att göra bort mig !
Tack för kommentaren !
Jo det hade ju varit förargligt, men nu var det ju faktiskt du som upptäckte det, och ingen behöver veta hur nära det varatt du ringt efter hjälp.
cici: Sant ! Men så avslöjar jag ju mina tokigheter här då ...
Det där händer med min dörr också.
Jag var lika frustrerad som du första gången.
Hmm..
Vi kanske är släkt ändå.
Hmmm
Skicka en kommentar