Barnbarn är en underbar fortsättning på föräldraskapet.
Jag har begåvats med fem stycken barnbarn, två flickor och tre pojkar.
Två av pojkarna , blivande fotbollsproffs , är bonusbarnbarn som B.J. hade med sig till oss när han kom in i A´s liv.
Den tredje pojken är mitt "änglabarnbarn" som bara blev tre och ett halvt år, och var bror till flickorna.
Den yngsta av flickorna , W, är fyra och ett halvt år och en ganska bestämd , oerhört charmig liten tjej.
När hon var nyfödd och fram till dess hon var tre år bodde jag nära henne och familjen vilket gjorde att jag hade förmånen att uppleva hennes första år på nära håll.
När hon började att prata fick jag ett alldeles speciellt namn.
Mannon =farmor .
När W´s ordförråd utökades kunde hon ibland titta mig djupt i ögonen och säga: Mannon jag gillar dig !
Det är lycka !
Sedan dess har hon naturligtvis lärt sig att säga farmor vilket jag fått heta till alldeles nyligen.
Nu kallar hon mig inte farmor längre... nu är jag L ....
Men.. jag tror att hon gillar mig ändå och "mannon, farmor, L" , älskar henne !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar