När en björk fällts till marken upptäcker man hur enormt stor krona den har och så oerhört mycket grenar som skall huggas bort innan den blir användbar som ved.
Så var även fallet med trädet som grannarna fällt.
Jag fick låna en nyslipad ,liten behändig yxa av ena grannen eftersom min egen klyv var alldeles för tung och inte lämpade sig för ändamålet.
Grannen varnade mig för att yxan var väldigt skarp.
Fint, tänkte jag, då går det lättare att kvista av .
Vid tiotiden på förmiddagen angrep jag björken med glatt mod.
Yxan fungerade perfekt och kvistar och grenar försvann undan för undan.
När man som jag vid den tiden inte mådde så bra så var arbete med kroppen ett sätt att skingra tankarna.
Dagen försvann fort och när jag hade hållit på i c:a fem timmar tappade jag koncentrationen och olyckan var ett faktum.
Yxan anföll min vänstra tumme !
Vanten som jag hade på mig var trasig, blodet rann och jag var inte säker på om tummen satt kvar !
Hur klantig får man vara ! Jag var riktigt arg på mig själv över min oförsiktighet .
När jag lyckats vränga av mig vanten kunde jag konstatera att tummen satt där den alltid suttit ... men.. den var ganska "trasig".
In i köket, en halv rulle hushållspapper runt tummen, ner till grannen och lämnade tillbaka yxan och tackade för lånet.
Jag skulle inte hugga mer med yxan den dagen !
Då grannen såg hur min hand var bandagerad förstod han varför och föreslog att jag nog borde uppsöka läkare för att sy ihop eländet igen !
Nytt bandage, resten av hushållsrullen, tummen i vädret, in i bilen och raka vägen till akutmottagningen c:a fyra mil bort.
Det går fint att ratta bilen med en tumme rakt upp i vädret !
Så himla fjolligt ! Aldrig behövt sy ihop några skador hos läkare tidigare... men nu .. vid sextio års ålder.. jag skäms !
Nä, nä, sa läkaren... du har väl inte huggit ved i sextio år heller !
Det hade han ju faktiskt rätt i !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar