Diva

För många år sedan hade vi en tax i familjen. Av någon anledning fick hon namnet Diva. Skall man vara riktigt ärlig så såg hon inte ut som en sådan . Ganska stor och med åren alldeles för omfångsrik. Det berodde till stor del på att min pappa var oerhört svag för hennes bedjande ögon. Så fort han satte sig vid matbordet kom Diva och satte sig bredvid honom. Hon satt på rumpan som en liten stubbe med framtassarna i luften. Så där kunde hon sitta hur länge som helst och hon visste att förr eller senare skulle pappa smuggla till henne något gott. Jag säger smuggla därför att vi , pappa och jag, hade lite olika åsikter om vad som var nyttigt för Diva.
Man kan således säga att Diva med åren blev tämligen fet .
Det var inte bara det att pappa gödde henne utan ibland fixade hon käk på egen hand. Hon hade ett väderkorn av guds nåde.
Mellan grannens och vår trädgård fanns ett staket av nät. En dag fick vi se fru grannen studsa upp och ner vid nämnda staket . Hon var högröd i ansiktet och arg som ett bi ! Rent ut sagt helförb....
Diva hade krupit under staketet och tagit sig upp på grannens veranda. Därifrån hade oemoståndliga dofter spridit sig. Grannen hade nämligen kokat en saltrulle och ställt ut den för att svalna. Nu var saltrullen puts väck !
Ingen kunde misstaga sig på vart den tagit vägen !
Diva var jämntjock från nos till rumpa och såg ut som om hon hade lyckats trycka i sig hela saltrullen i ett stycke .
Hon var så rund så att de där korta sakerna som sitter ett i varje hörn syntes nästan inte.
Nej, benen bar henne inte utan det fick bli att transportera henne uppför trappan och rädda henne från att bli lynchad av grannen.
Jag undrar än idag över hur i hela fridens dagar Diva lyckades komma under staketet .
Grannen ? Jo, mamma fick gå till butiken och köpa en ny saltrulle !
Diva levde ett gott liv i fjorton år !