En liten påse

Varje gång jag ser en ambulans så får jag en obehagskänsla i maggropen. Jag vet att någon behöver hjälp snabbt, att någon mår väldigt dåligt eller har farit illa på något sätt.
Den där känslan förstärktes den dagen jag fick telefonsamtalet som meddelade mig att pappa hade blivit sämre.
Jag var på min arbetsplats när samtalet kom och en arbetskamrat ställde upp och körde mig i ilfart mot mitt föräldrahem.
Tre kilometer från samhället möter vi ambulansen i en kurva. Den körde inte särskilt fort och hade varken blåljus eller sirener på.
Just då förstod jag att något var väldigt fel.
När vi kom fram till mitt föräldrahem stod mamma i köket tillsammans med en väninna. Båda var chockade och förtvivlade.
Mamma hade sett pappa falla ihop i grannens trädgård när han var på väg att hämta bilen i garaget. När hon sprang fram till honom förstod hon att situationen var mycket allvarlig.
När jag frågade varför mamma inte hade följt med i ambulansen svarade hon : Jag tror att han var död, han är död och jag fick inte plats i ambulansen eftersom det var både läkare och sjukvårdare med.
Innerst inne insåg jag att pappa var borta för alltid men jag bad ändå att min arbetskamrat skulle köra mig till sjukhuset dit han hade förts.
Kanske, kanske . . .
Vid framkomsten till sjukhuset frågade jag en sköterska om det hade kommit in en patient i ambulans alldeles nyss.
Hon tittade på mig och bad mig följa med för att få tala med jourhavande läkare.
Läkaren satt upptagen i telefonsamtal när jag kom in i rummet och jag förstod att det var min mamma han talade med.
När han avslutat samtalet vände han sig till mig .
Det är min pappa som kom in i ambulansen alldeles nyss. Är han död ? Kan jag få se honom ? Var är han ?
Ja, din pappa är död. Nej, du skall inte se honom nu . Han är på bårhuset .
Vad skall jag göra nu då ?
Nu skall du åka hem och ta hand om din mamma.
Sedan gav han mig en liten plastpåse.
En liten påse som innehöll pappas armbandsur, plånbok, glasögon och vigselring.
Jag gick som en zombie ut genom dörrarna från sjukhuset.
En zombie med en liten påse i handen !
Det har gått många år men ändå minns jag varenda sekund av den dagen då jag mötte ambulansen som förde bort min pappa.
Neej, jag tycker inte om ambulanser !