En vän

När A var liten lekte hon inte med dockor - hon lekte med hästar ! De dockor hon hade kunde möjligen få vara med i leken som ryttare på alla hästarna.

När A var sju år fick hon börja rida på en ridskola .

Själv hade jag aldrig suttit på en hästrygg eller ens klappat en häst så nerverna låg på utsidan varje gång min lilla tös satt upp på hästryggen . Jag fick verkligen bita ihop . Så småningom lärde jag mig att umgås med dessa stora djur och vågade till slut både mocka och rykta . Men rida - nej ! ( A tyckte att jag var jättefjollig)

Efter några år fick A erbjudande av en god vän som bodde på en gård i närheten att ta hand om och motionsrida hennes häst- Prim.

Det blev många eftermiddagar och kvällar som tillbringades i det gamla stallet hos Prim.

Han blev en riktig vän .

Prim hade, förutom A, ytterligare en vän - en åsna -som han absolut inte kunde vara utan. En gammal "raggsocka" som hette Pebbles !

Deras relation var verkligen vänskap i ordets rätta bemärkelse och ömsesidig sådan ! När A red iväg på Prim och Pebbles blev lämnad ensam fick hon ställas in i stallet för att inte rymma och hon skriade som den åsna hon var !

Om Pebbles var på rymmen från hagen , vilket hände då och då, blev Prim alldeles olycklig -

sprang fram och tillbaka innanför stängslet , frustade och gnäggade till dess någon ledde hem hans vän igen !

Har man en riktig vän - om så bara en enda - så är man aldrig ensam !