Inte lätt att vara gammal

Hur tröstar och uppmuntrar man en kär gammal anhörig som just har fått beskedet att hennes ena ben måste amputeras vid knät !!???
Jag kunde inte hitta dom rätta orden när jag talade med henne idag !
Hon känner mig så väl så jag tror att hon förstod ändå !
E har varit så stark och positiv ända fram tills idag ... men nu kom tårarna ! Ofta har det varit hon som har tröstat oss.
E är nittioett år och i det längsta har vi hoppats att hennes ben skulle gå att rädda. Nu gick det inte längre och idag skall hon opereras.
Hela historien började i vintras. E skrapade upp ett litet sår på en tå när hon skulle öppna en dörr. Såret läkte inte och resorna till vårdcentralen blev många.
Månaderna gick och det enda svar hon fick av läkarna (det har varit ett antal olika) var: tvätta såret och byt bandage varannan dag . Det får ta sin tid ! Det är inget fel på cirkulationen i benet !
Tårna började bli infekterade och till slut var det en läkare som tyckte att en pencillinkur vore på sin plats.
Det blev flera pencillinkurer .... inget hjälpte !
Vid sjätte läkarbesöket säger läkaren: Du kan äta hur mycket pencillin som helst ... det kommer inte att hjälpa eftersom blodcirkulationen i benet är så dålig !!
Vadå ? Det var ju inget fel på cirkulationen enligt tidigare läkare !
Nu fick det till en kärloperation för att försöka få igång cirkulationen.
E klarade operationen bra och skickades hem efter några dagar.
En vecka senare : blodpropp i benet .... till sjukhuset igen och inlagd ett dygn .... hemskickad med ordinationen :blodförtunning i sprutform varje dag ...
Efter några dagar hemma svullnar benet och det blir akutresa till sjukhuset ..igen ...där hon blir inlagd.
Under hela denna period som E varit sjuk har hon haft fantastiskt stöd av en systerdotter som vårdat, ringt, transporterat och stöttat !
I måndags fick E besked att hon skulle bli utskriven och hemskickad dagen efter.
Tisdagen gick utan att hon hörde något om hemgång.
Igår kom istället ett nytt besked : Vi får amputera ditt ben och skickar dig i taxi från NÄL till Uddevalla eftersom vi inte kan göra operationen här !
E slapp åka taxi , ensam, liten och uppskakad. Anhöriga hämtade henne .
Nu hoppas och tror vi att våran älskade E skall klara av den här dagen och den rehabiliteringsresa som hon har framför sig.
Hon skall ju fira julen på Liveröd !

Stackars alla dom gamla människor som inte har någon som bryr sig !Man undrar ... behövde det ha blivit så här om E hade fått den hjälp av vårdsvängen som hon borde fått för mera än ett halvår sedan ?