En del vänner finns kvar hela livet och andra kan försvinna under långa perioder och när man sedan träffas igen så fortsätter man som om ingen tid förflutit sedan man möttes senast.
På sextiotalet arbetade jag på Göteborgs Sparbank i Göteborg i sju år och flera av mina kollegor blev också vänner som jag umgicks med på fritiden.
Lola var en av dom som jag höll kontakten med ända fram till mitten av åttiotalet.
Av någon anledning gick det sedan flera år som vi inte hörde av varandra .Det kändes tomt utan Lola och jag bestämde mig för att ringa henne när hon skulle fylla sextio år.
Hennes man svarade när jag ringde upp.
" Hej, det är L... Hur är det ?"
"Jodå, tack ... det får ju gå ! Du vet inte förstår jag ..... Lola dog för två år sedan !"
Jag brukar inte sakna ord ... men nu blev jag stum ... jag tror att mitt hjärta stannade och blodet frös till is !
Detta kunde inte vara sant !
Lola hade , strax efter att vi träffats sista gången - sommaren 1985, fått besked att hon hade bröstcancer .
Hennes ena bröst opererades bort och allt verkade bli bra ....men sjukdomen återkom och hennes liv kunde inte räddas.
När jag avslutat samtalet med Lolas man .... jag vet inte hur ...lovade jag mig själv att aldrig någonsin låta det gå lång tid utan att höra av mig till mina vänner !
Vänskap skall man underhålla och vårda ömt !
Jag tänker ofta på Lola och trots att det har gått lång tid så saknar jag henne oerhört !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar