För sju och ett halvt år sedan !
Jag kommer in till akutmottagningen för ett möte och ett avsked som är något av det svåraste jag gjort !
Mitt lilla barnbarn, tre och ett halvt år, finns därinne på ett rum tillsammans med sin mamma, pappa, storasyster och en präst .
Den lille kämpen är död och jag vet inte hur jag skall klara av att gå in i rummet och möta min son, sonhustru och barnbarn.
Familjen sitter runt den lille som ligger så fint i sin pyjamas med nallar på , hans långa fina ögonfransar döljer hans nästan slutna ögon och hans tjocka vackra hår ser nyborstat ut.
Det är en overklig syn och det känns som en mardröm som jag vill vakna upp ur ...
Efter kramar och tårar tar jag med mig storasyster, hon är bara c:a åtta år, ut till ett dagrum så att hon skall få sitta och rita en stund. Föräldrarna behöver en stund för sig själva.
Först ritar hon ett öppet öga och sedan ett stängt öga. Över det öppna ögat skriver hon ; varm sedan skriver hon över det stängda ögat ; kall !
Lilla Storasyster , vad rätt du tänkte !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar