Jag var fem år och på besök hos mormor och morfar i Munkedal.
En av mina morbröder , Erik, undrade om jag ville följa med honom på en promenad.
Morbror Erik stod högt i kurs i mina ögon och ingen kunde bli gladare än jag över ett sådant erbjudande !
Vi promenerade från Sandbräcka ... utmed gärdet och skogen fram till Kamstorp vidare upp mot Foss Kyrka och ner över Korskälla .
Det var en riktigt lång promenad för en liten tös med korta ben . . . !
Väl framme i samhället stannade vi vid ett litet rött hus där det fanns en affär som sålde cyklar.
Jag fick tillsägelse att stå stilla utanför affären medan morbror Erik gick in.
Efter några minuter kom han ut och bad mig följa med in i affären .
Det hängde massor av cyklar ,i olika storlekar och färger, i taket.
Jag fick peka ut den cykel jag tyckte var finast !
"Då tar vi den " , sa morbror Erik !
En liten, svagt grön, cykel . . . den var min !
Trots att cykeln var liten så var den ändå lite för stor för mig . . . dessutom kunde jag ju inte cykla !
Vad gjorde det . . . morbror Erik satte mig på sadeln och sig själv på pakethållaren och sedan trampade han iväg.
Det gick fort nerför Tegelverksbacken på hemvägen och jag tyckte att vi nästan flög fram .
De dagar som sedan följde gick jag runt huset, varv efter varv, med min nya cykel.
Jag var så oerhört lycklig och så småningom lärde jag mig konsten att både cykla och bromsa !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar