Hopp om vår

Det är höst . . . regnet har vräkt ner i natt och kraftiga vindar sliter i presenningar och båtmaster, havet är som en kokande gryta och de gula löven slits av träden .
Pelargonerna och kannorna ,som står kvar på altanen , har fortfarande knoppar som vill slå ut . Tyvärr måste jag ju snart flytta in dom till vinterförvaring i förrådet så att inte nattfrosten knäcker dom .
Det känns lika vemodigt varje år . . . men . . . det kommer ju en vår igen !
På tal om vemod . . . jag tänker på moster E´s kamp i "livets höst" !
När jag berättade om E förra gången hade hon operationen framför sig och vår oro över hur hon skulle klara av den var verkligen stor.
När jag talade med henne idag , fyra dagar efter operationen och ett ben fattigare, kändes det som om ingenting kan knäcka henne !
Hon svarade snabbt i telefonen och som vanligt frågade jag hur det stod till med henne .

Jodå, det går ! Nu sitter jag uppe i en rullstol och läser tidning ! Om du visste vad det är skönt att ha kommit upp ur sängen !

Snacka om livsvilja ! Här finns ingen plats för vemod även om tårarna säkert kommer ibland !
Det skall nog bli en "ny vår" för moster E också !