Har ni haft barn som blivit mobbade ?
Jag har tre barn och alla tre har varit utsatta för mobbning.
Äldste sonen för att han var liten till växten, var flickornas favorit och alldeles för snäll.
Son nummer två för att han stod upp för sina åsikter om rättvisa och moral.
Dottern för att hon gick sina egna vägar och för sitt utseende.
Jag grät i mitt hjärta och försökte stötta och trösta.
Den period som sönerna utsattes för trakasserier varade inte så länge.
Dottern däremot var tråkad av både lärare (en kvinnlig lärare i högstadiet) och flera elever under en lång period i högstadiet.
Jag kontaktade mobbingteamet i skolan, personal på ridskolan och föräldrarna till de flickor som var de som var mest "aktiva".
Den ena flickans mamman var helt oförstående och ansåg att jag trackaserade hennes dotter medan den andra flickans mamma tog sin dotter i hampan och flickan fick be A-Ch om ursäkt.
Men eländet tog ändå inte slut.
Det sattes upp lappar där man uppmanades att "hata A-Ch", det ristades in taskiga saker på skåpdörrar och fönster i skolan och man kallade henne för hemska saker. Eftersom inget hände från skolans sida hotade jag till slut att anmäla saken till polisen. Inget hände !
Till slut ringde jag direkt hem till en lärare som hade kunskap och den rätta inställningen och han tog tag i saken.
Till er som inte redan har lyssnat på Markattans sommarprat - Gör det nu !
http://www.sr.se/cgi-bin/jagsommarpratar/?id=241
Tack Markattan för att du belyser ämnet !
3 kommentarer:
Och tack för att du gör det samma, och för att du länkar. Det är så viktigt att man får bukt med sånt här, för allas skull.
Det skär i hjärtat när jag tänker på alla ensamma, rädda och ledsna ungar vi har på våra skolor i det här landet.
Markattan
Vad ledsen jag blir.
Inte lätt att vara mamma då. Usch och usch och usch!
Sådana saker sätter spår i en människa när man är ung.
Man tappar ju sitt självförtroende och kanske ger upp. Om man inte har folk runtikring som stöttar en.
Antar att du gråtit många gånger för dina barn.
Många kram till dig som berättade detta.
/Annelie
Markattan: Varenda människa borde ta tag i problemet. Det är större än vad man vill inse.
Endast nolltolerans gäller i frågan !
Ännelaij: Det har varit mycket frustration och tårar. Inget barn skall vara ensam och utstött. Mina söner tog ingen skada men A-Ch bär allt en tagg i sitt hjärta fortfarande.
Skicka en kommentar