Kånkar och bär

Jag har börjat styrketräna !
Det krävs iofs inte så mycket träning för att ryggen skall tycka att det tar emot.
Men som den ihärdiga rackare jag är så blir det ett träningspass på morgonen och ett på kvällen .
Varje träningspass tar c:a två minuter. Man skall ju inte överdriva och framför allt skall man akta sig för att bli svettig !
Jag har tänkt mig att jag skall vara i form någon gång i juni och efter det trappar jag nog ner lite grann.
Första passet på morgonen går jag ut lite mjukt med att bära ut fyra trädgårdsstolar och placerar dem snyggt runt trädgårdsbordet. Jag kan självklart inte ta mer än en stol i taget och momentet måste därför utföras fyra gånger.
Jag börjar få upp flåset litet grand och känner mig riktigt laddad.
Fylld av motivation att klara dagens övningar greppar jag ett stadigt tag i en riktigt stooor tung keramikurna fylld med jord och placerar även den ute på altanen.
Nu har jag kommit till det läget då ryggen tycker att jag borde göra lite enklare rörelser .
Två något mindre urnor , även de fyllda med jord, står på tur att bäras ut och jag lyfter försiktigt ut dem en efter en .
Som avslutning tar jag några lätta krukor med pelargoner.

Efter detta ansträngande tvåminuterspass pustar jag ut och anser mig vara värd en kopp kaffe .

De tre stora urnorna står ute hela dagen och gottar sig i vårvärmen och förhoppningsvis kommer kannorna som planterats i dem att växa sig stora och pryda altanen i sommar tillsammans med pelargonerna som redan är ganska frodiga.
Vid solens nedgång kommer nästa träningspass .
Proceduren "kånka och bär "upprepas i motsatt riktning.
Kannorna och perlargonerna får inte stå ute i kylan och tro att jag glömt att de kräver lite värme även på natten .
Stolarna vill jag gärna ha kvar hela sommaren .
Inga oinbjudna gäster skall lägga "rabarber" på dem så som de gjorde med mina pallar i fjol !
Vem tusan tog mina pallar ? Jädra människor !!
Så fram till i juni kommer jag att lyfta omkring på urnor och stolar varje morgon och varje kväll.
Resten av sommaren nöjer jag mig med att bära stolar !
Jajemen, här liggs i hårdträning och jag kommer att vara i finfin form till sommaren !

God hållning

När barnen var lite "säckiga" tonåringar brukade jag ( det har jag fått "äta upp" ända sedan dess) klappa till dem lite försynt mellan skulderbladen och säga : Räta på ryggen !
Mina små raringar gjorde som jag sade i några sekunder och återgick sedan till tonårshållningen.
Men som den envetna mamma jag alltid har varit upprepades "Räta på ryggen" ganska ofta.
Gud vad de tyckte att jag var tjatig !
Härom dagen fick jag se en Strandskata passera hallspegeln och hon hade baske mig inte rätat på ryggen på länge !
Jag var tvungen att ta ett steg tillbaka och kolla en gång till !
Var det verkligen jag ?
Nämen hallååå alltså ! Det såg ju ut som om ryggen format sig efter fåtöljen !
Då kom jag på att en bekant till mig för länge sedan sade : Skall du få en fin hållning så skall du titta efter horisonten !
Gå omkring med en bok på huvudet är ju en annan variant eller kanske ta på blusen utan att ta bort klädhängaren .
Fast om jag gick ut på samhället med en riktigt tung bok på skallen eller en klädhängare som sticker ut - då hade väl folk trott att mitt mentala tillstånd är riktigt allvarligt.
Horisontvarianten avslöjar inte så påtagligt vad det är jag håller på med.
Jag skall minsann ha en god hållning !
Så nu glider jag omkring med blicken lite sökande långt i fjärran och hoppas att ryggraden fattar att den skall uppföra sig och genast glömma bort det där fåtöljstuket !

Åldersgränser

Det finns åldersgränser som att man får köra moped vid femton, köpa alkohol vid tjugo, rösta när man fyllt arton o.s.v.
Men var går gränserna för vad man inte skall göra - eller bör göra - när man blir äldre (pensionär)?
Det tycks som om de yngre skäms lite för att göra vissa saker.
Var går gränsen för att man kan sluta be om ursäkt för vad man sysslar med ?
Jag undrar vid vilken ålder det är lämpligt att börja läsa veckotidningar , lösa melodikrysset eller lyssna på Ring så spelar vi , gå med i kyrkliga syföreningen eller nå´t annat lite mera stillsamt så där .
Herregud , man kanske inte ens bör skriva i sin blogg efter sextiofem ?
Jo, jag har förstått att det finns oskrivna-outtalade gränser och då blir jag lite sur - inte mycket men jag har lite svårt för att acceptera att många- jag säger absolut inte alla - yngre är ganska trångsynta när det gäller åldrar.
Jag löste melodikrysset i många år men slutade för tjugo år sedan och vid ungefär samma tid stängde jag av ring så spelar vi, veckotidningar är för dyra att prenumerera på och kyrkliga syföreningen har jag aldrig och kommer aldrig att engagera mig i och jag vill inte spela innecurling eller bowl heller.
Lösa svåra korsord i tidningar (som jag får av en vän) - det är jag en riktig rackare på .
Jag tänker förresten fullständigt ge tusan i vad andra tycker och därför skall jag gå på Konserven den 2:e maj och rocka loss !
Ungdomarna tror kanske att jag är på rymmen från ålderdomshemmet - men det skiter jag i !

Fattar nada

Jag gick förbi ett gatukök för en stund sedan.
Nu var iofs inte gatuköket öppet för säsongen men jag kunde ändå inte låta bli att reflektera
över en skylt som med stora bokstäver talade om :

GLASSEN FINNS I GRILLEN

Hur tänkte de ?
Okej, då måste det väl i alla fall vara mjukglass !

Jag ett original ?

Vart tog alla gamla original vägen ? Eller är det så att det är vi i min ålder som anses vara original nu för tiden ?
Jag känner mig verkligen inte som ett original men vad vet man .
De som förr fick smek/öknamn av olika anledningar kanske inte heller kände att de skiljde sig från andra människors sätt att vara.
Förr hade vi massor av personer här i samhället som hade " tillägg" till sitt namn.
En del "namn" var väl inte så särskilt snälla och andra var beroende på vilket yrke de hade.
Maria "Foxtrot" - en liten (ganska ilsken) tant som såg ut som om hon dansade fram när hon gick (inte särskilt snällt )
Målare-John - säger sig självt - målare
Målare-Alma - gift med ovanstående naturligtvis
Skomakare-Gustaf - luktade gott av skinn o läder när man kom in i hans skoaffär
Ganju- vem sjutton var han ?
Gandhi - använde antagligen gandhiskynke på 30/40 -talet
Kock-Erik - ja, varför hette han så ?
Nöff-Nöff - körde sopor med häst o vagn och hade ett "nasalt uttal "( inte snällt)
Nunnar - var nog det enda ord han kunde säga förutom en och annan svordom (inte ett dugg snällt)
Radar- sade sig ha kontakt med yttre rymden
Ruffarne - mina fattiga anfäder som bodde i ett kyffe som var litet som en båtruff
Vips i en burk - konserverade allt
Svarta börsen -gjorde nog lite affärer utan kupong under kriget
Munk-Augusta - hade världens största katt - men "munk" ? Inte en aning .
Store-Harry - han var verkligen stor
Lille-Einar - det fanns nog två Einar - en liten och en stor

Kan det vara så att jag också är ett original i alla fall även om ingen låtsas om det så där direkt till mig ?
Undrar vad jag i så fall kallas ?

Graciös -not

Jag funderar på sådana där pinsamma situationer som man skulle kunna råka ut för.
Inte för att jag har råkat ut för nå´n så´n situation direkt - men om - om uti fall att - jag skulle göra bort mig någon gång . (vilket Gud förbjude !)
T.ex. som idag när jag för omväxlings skull har haft kjol på mig och skulle böja mig ner. Inte är jag så van vid att behöva böja på knäna så där lite graciöst som man bör när man har kjol. Nej det blev som när jag har långbrallor - raka ben och rumpan i vädret. Ooops - det var inte meningen att visa upp hela akterkastellet - men det blir liksom så alldeles automatiskt när man har kjol.
Men det blev inte så pinsamt eftersom ingen såg mig !
Jag skall använda kjol lite oftare och träna på det där med knäböjning - när ingen ser mig !
Måste tänka på att bli lite mera graciös .

Jag har en annan sak som jag behöver jobba på - en liten fobi - att vid behov gå in på offentliga toaletter . Det är så fruktansvärt motbjudande att jag nästan blivit världsbäst på att kniiiipa . Men nöden har ingen lag och ibland är det oundvikligt.
Ni vet när man t.ex. är ute på sta´n och man hamnar i ett riktigt nödläge och man under stor protest måste besöka en toalett som används av en massa människor som man inte känner och man måste lägga en massa toapapper på sitsen innan man kan sätta sig och uträtta det man kom dit för att göra . Puh - det var en lång mening !
Jösses så mycket papper det går åt !
Efter en sittning i det lilla utrymmet avsett för allmänhetens akuta behov är det väldigt vanligt att man vill fort därifrån och därför inte helt ovanligt att man har ett släp av kräppat papper som fastnat i byxlinningen där bak .
Det kommer aldrig att hända mig !
Ser ni någon som i all hast lämnar en offentlig toalett och som nästan vrider nacken av sig för att kolla så att inget hänger där bak - då är det med stor sannolikhet Strandskatan !

Preskriberat

Man måste alltid tänka på att klä sig rätt - inte sant !?

Ja, jag tänker på hur tokigt det blev idag med badet o kostymen .

Strandskatan har inte gått Wasa-loppet om ni tror det. No, no !

Däremot var jag på krogen en gång för länge sedan .

Preskriptionstiden för denna händelse har passerat och bildbeviset kan därför visas här.

Jag anser själv att bilden klart och tydligt visar att jag vet vad som gäller klädval - vid alla tillfällen !

Har du badat ?

Jag gav mig iväg hemifrån idag på förmiddagen.
Eftersom jag skulle vara lite bättre klädd än vanligt hade jag på mig en svart kostym, vit skjortblus, svart scarves med vita prickar och svarta skor.
Jag skulle på begravning !
När jag kom hem igen efter några timmar och klev ur bilen på parkeringen satt ett par grannar utanför på en bänk .
"Har du varit och badat ?"
Va ? Badat ? I den här munderingen ?
Jag som tyckte att jag var "begravningsklädd" !

Undrar någon hur väderläget är ? Jodå, solen lyser idag också.
Kanske herrarna suttit för länge i solen.

Solsken hela dagen

What a day !
Solen har bara vräkt ner och benen har känts blekare än vanligt.
Inte har det blivit mycket gjort heller . Jag måste ju sitta på altanen hela tiden och känna hur kroppen börjar tina upp.
Under tiden som kroppen värms upp kan man lösa korsord och samtidigt låta tvätten ( jo, jag har gjort något-, tvättat) torka i solskenet .
Grannarna undrade om jag inte var riktigt normal som satt där med mina vita "skankar" upplagda på en stol framför mig. Jag hade en urringad, kortärmad t-shirt på mig och jag tror faktiskt att jag har fått lite solbränna a´la raggare . Åtminstonde har jag blivit fräknig på alla de kroppsdelar som utsatts för solstrålarna. I slutet av sommaren brukar fräknarna ha flutit ihop så pass mycket att jag i bästa fall ser lite solbränd ut.
Jag avskydde mina fräknar när jag var barn.
Gamla tanter brukade komma på allt möjligt dumt för att trösta mig .
Bl.a inbillade de mig att man kunde bleka de hemska prickarna med gurkskivor.
Värt att pröva ! Jag skivade gurka och placerade över hela ansiktet .
Inte katten fungerade det !
O, det är så pikant med fräknar - eller ändå dummare - det är intelligenta barn som har fräknar .
Har ni någonsin hört att intelligensen sitter i bruna prickar över hela kroppen eller ändå värre i ansiktet ?
Om det vore så borde jag vara ett geni !
Allt eftersom åren har gått så har jag insett att det är lika bra att acceptera att jag är som jag är .
Prickig !

Cornelis fick stryka på foten

Ha,ha - ny termometer

Idag har jag hållit igång .
Bar ut sommardäcken och lade dem i bilen. Puh !
kl. 14:00 Körde till däckfirman för att få hjälp med att skifta från vinter till sommar däck.
Två timmars väntetid !
Ja,ja - det ordnar sig . Solen sken och humöret var gott.
Jag skulle vara på vårdcentralen kl. 15:00 ( öppen mottagning) för att ta en TBE-spruta och det skulle ta en stund.
På väg till vårdcentralen passerade jag butiken och gick in och köpte en ny termometer.
kl. 14:40 - Framme vid vårdcentralen där en lång kö ringlade sig som en orm från entrédörren och ända ut på parkeringen !
Tog en nummerlapp - nr 569 .
Kassadamen ropade precis upp nr 329 - shit, 240 pers före mig ! Baah ! Jag som trodde att jag var ute i god tid.
De två timmarna som jag skulle försöka fördriva i väntan på att bilen skulle bli klar gick plötsligt åt till att vänta på en spruta !
Jag var nöjd i alla fall för det var säkert trehundra personer som väntade på sin tur efter mig .
Kl 17:30 - Äntligen hemma, vrålhungrig, kaffesugen . . . mat - inte sedan - nu !
Javisst ja, den nya termometern !
Montera, montera !
Testing,testing,check,check - nu skulle jag minsann få reda på dagens rätta
utomhustemperatur !
Men - vem har dragit in sladden till den gamla apparaten ?
Den som kollar utetemperaturen ! Den där tunna vita sladden med en plupp i ändan, den som skall hänga på utsidan fönstret . Vad gör den här inne i rummet ? Tror sjutton att den visar fel utomhustemperatur !
Nää, alltså , va fasen, det är ju pinsamt - har jag köpt en ny termometer alldeles i onödan ?!
Så himla typiskt mig !!!

En gammal termometer

Jag har en gammal termometer som visar inom-utomhustemperaturen.
Den har hängt med under en väldigt lång tid och det bör snart vara antikvärde på den.
Varje morgon , varje kväll också för den delen, slänger jag en kik på termometern för att kolla om det är läge för utomhusaktiviteter eller inte.
Att jag kollar kvällstemperaturen innebär naturligtvis inte att jag tänker ge mig ut på nattliga äventyr. Nej, det är en ren reflex samtidigt som jag drar ner rullgardinen.
Igår kväll visade termometern att det var +21,8 grader ute. Inte riktigt trovärdigt men okej, solen har väl legat på länge på altansidan .
I morse när klockan inte ens slagit 9:00 visade termometern +21,2 grader .
Jippie, nästan sommarvärme ju !
Men säg den glädje som varar beständigt .
När jag öppnade altandörren var det inte +21,2 grader skall jag säga . Brrrr !
Vill man få en termometer att visa sommartemperatur skall man tappa den i golvet då och då. Gör man det tillräckligt många gånger - jag lovar att det funkar !
Jag har inte riktigt bestämt mig för om jag skall införskaffa en ny "gradstock" eller rent av behålla den jag har.
Den visar ju trots allt en ganska behaglig temperatur för att vara i april månad.

Dagens

Tyst och tomt

Jaha, det var det det ! Slut på hundvakteriet för den här gången.
Vad skall jag göra nu då ?
Ingen som puffar på mig med nosen och demonstrativt klappar till mig med tassen för att påminna mig om att det är matdags . Inte två bedjande ögon som undrar om jag möjligen skulle kunna tänka mig att gå ut på en liten promenad. Inte en enda våt, kall nos som kommer och pussar på mig eller som vill ha igång mig för att leka .
Det är inte klokt hur tomt det blir och tyst det är när alla har åkt hem till sitt.
En liten, liten hund kanske inte hade varit fel i alla fall !
Fast det är å andra sidan sett om man är ensam Strandskata så är det ingen som vill lura ut mig tidigt på mornarna eller när det regnar och stormar heller.
Men ändå - en liten en som gärna vill ha sovmorgon och som sträcker ut tassen utanför dörren och kollar vad det är för väder innan den vill gå ut på promenad.
Jag får nog grunna lite extra på detta och läsa produktbeskrivningen noga innan jag slår till !
Annars kan jag ju kanske få låna Selma igen !

Lång fredag

Idag är det långfredag säger Strandskatan. Sedan säger hon att det är märkligt att långfredagen inte alls känns lika lång som den gjorde förr. Vad menar hon med det ? Har den krympt eller ? Jag fattar inte varför det skulle vara nåt speciellt med det . Fredag som fredag, skit samma om den är kort eller lång.
Sedan kvittrar Strandskatan nå´t om att hon har sett en fågel idag som hon har väntat på hur länge som helst . "Selma, nämen titta ! Ser du ärlan har kommit . Wow !" - å så lät hon så där fjollig och rösten gick nästan upp i falsett .
Jodå, jag såg den också när vi var ute . Inte så mycket att hetsa upp sig för .
Jaga fåglar är ju alltid kul sen bryr väl inte jag mig om vad de heter . Jag gjorde i alla fall ett ryck i kopplet. Det gick så där kan man väl säga ! Ärlan bara vippade på rumpan och tog till vingarna och pös iväg. Gud vad snopet ! Nej, det inte är någon lyckad dag för jakt. Inte ens en liten humla har jag fått tag i.
Hur som helst så kommer matte och husse hem i eftermiddag och det tycker jag skall bli riktigt roligt. Skall jag vara ärlig så tror jag att de har längtat efter mig och även om det har varit okej här hos Strandskatan (hon är faktiskt inte lika sträng som husse ) så kanske jag har saknat dem lite också. Fast det säger jag inte till henne för då kanske hon blir sårad.
Nu tänker jag lägga mig i solen ute på altanen och vänta på att skåningarna, matte o husse menar jag , går in på "landningsvarvet " (husse kör för fort tycker Strandskatan och när hon säger åt honom att vara försiktig svarar han : Alltid !).
Vi hörs nå´n gång när jag kommer tillbaka hit till Strandskatan !

Med en svansviftning och ett gläfs !
Selma

Landning a´la Strandskatan !

Ja, som det kan bli !
Strandskatan och Selma Valley tar härmed tillfället i akt och önskar samtliga läsare en riktigt GLAD PÅSK !

Sur

Nu är jag riktigt, riktigt sur !
Strandskatan tog med mig ut på en så´n där fånig "femminuters" för en liten stund sedan.
Först kommer det en stor hare hoppande .
Jippie, tänkte jag , nu kör vi ett race ! Men vad tror ni händer - den dumma Strandskatan tvärnitade. Jag hade redan startat turbon och blev ju nästan strypt när det blev tvärstopp. Harskrället försvann naturligtvis. Hade jag bara sluppit loss så hade jag garanterat hunnit ikapp den på nolltid .
Inte nog med det - sedan hittade jag en stor padda . Herregud, vilken bamsing .
Eftersom jag är stadsbo i vanliga fall så har aldrig sett något liknande i hela mitt elvamånaders liv ! Jag slog fast mina fyra långa ben i backen och flyttade mig inte ur fläcken .
Fick jag inte jaga hare så kunde jag väl i alla fall få leka med en padda .
Det hade väl varit fair play, eller hur ?
In my dreams !
Det hjälpte inte att jag nästan hade slagit rot i backen - Strandskatan vann den här gången också.
Man skall inte säga fula ord men om jag uttrycker mig så här:
Strandskatans attityd , alltså . Skärper hon sig inte så byter jag bostad - jädrans, vad jag är sur !

Morr !
Selma

Queen igen

Konvalescenten

Hej, nu är det jag, Selma, igen !
Jag måste beklaga mig .
Det är verkligen dötrist att vara konvalescent !
Jag försöker att få igång Strandskatan så att det skall hända nå´t kul !
Pussar , slickar och bär fram leksaker till henne ! Tror ni hon reagerar ?
Nix ! Hon bara sätter sig vid datorn . Hur roligt är det då ?
Nu har hon gömt godis i en papprulle och det kan jag ju roa mig med en stund. Men behöva slita sönder en massa papp för att få lite godis ! Nej, jag skall nog visa henne att det hade varit smartare att ge mig godiset utan rulle. Hon skall få städa blöta pappbitar resten av eftermiddagen och jag skall minsann sprida ut eländet över hela rummet - eller akvariet som hon kallar det !
Åsså de här femminuterspromenaderna - jag vill springa runt i flera timmar.
Men jag skall säga er att den där Strandskatan hon är en enveten rackare och hon är stark som sjutton när jag drar i kopplet så jag kommer inte så långt.
Jag försöker att lura henne och låtsas som om det inte är nå´t fel på mitt ben. Jag haltar inte en enda gång. Tror ni att hon går på det ? Nähä då, lugnt och fint skall jag gå och efter några minuter så tvingar hon in mig igen !
Tänk om det är Strandskatan som lurar mig bara för att hon inte orkar hänga med i min normala takt ?
Mina benmuskler försvinner ju och sedan skall jag behöva gå på rehabilitering för att träna upp mig igen . Simma i bassäng eller vad de nu kommer att hitta på. Vatten är ganska mysigt så det kanske blir riktigt roligt trots allt.
Simma lugnt !

Trapporna och jag

Jag funderar på varför det skall vara så svårt att ta sig ner för trappor.
Jo, nerför går det men alldeles för fort !
Av någon outgrundlig anledning har jag lyckats, vid ett flertal tillfällen, att ta alla trappstegen i ett kliv.
Ramlatrappakarriären började ganska tidigt .
Ï tvåårsåldern ramlade jag nerför trappan från andra våningen och slog samtidig sönder en lånad docka som hade porslinshuvud. Dockan blev aldrig sig lik. Mitt eget huvud höll dock liksom alla övriga kroppsdelar.
Några år senare ,nioårsåldern ungefär , tog jag källartrappan i ett kliv. Lyckades få tag i trappräcket med ena handen. Armen sträcktes ut av fart och kroppstyngd och ärmen i klänningen sprack . Själv höll jag och klänningen blev mattrasor.
I början av restaurangåldern fastnade jag med klacken ( tror jag) på översta trappsteget i trappan till Hasselblads Rest. Landade oskadad i ett gallerförsett fönster en trappa ner . Nä,nä jag blev inte inburad om ni trodde det ! Det kanske var många som landade just i det fönstret eftersom man satt galler. Jo, så var det nog - tror jag !
Lite längre fram i restaurangåldern gjorde jag en flygfärd från Top Floor på Gamle Port. Vette katten hur det gick till ! På landningsvarvet gjorde jag en djupdykning rakt in i garderoben som fanns en trappa ner och landade mjukt bland kläderna . Jag skulle dessutom hämta kappan så det var ju en riktig fullträff att hamna där !
Ännu längre fram i tiden var jag på en julfest på Västerby Gård.En ovanligt dum trappa från andra våningen gjorde att jag klev rakt ut i luften och seglade elegant ner mitt framför fötterna på ett gäng konverserande herrar. De såg minst lika förvånade ut som jag gjorde över min hastiga framfart. Inga kroppsliga blessyrer men mina armringar hade vid landningen antagit en ny form - de såg ut som åttor. Måste ha varit luftmotståndet .
Nylonstrumpor och trätrappor är riktigt bra om man vill att det skall gå fort utför. Den kombinationen hade jag vid den sista(senaste) vurpan i karriären på trappfronten. E´s trappa i Bullaren ! Jag säger bara -vilket glid hon hade i sin trappa, alltså ! Jag gled fint på fötterna utför de översta trappstegen sedan övergick jag till studs på rumpa. Det hade konsekvenser om man säger så ! Aj,aj,aj ! Rembrandt släng dig i väggen ! Färgskalan på mitt akterkastell överträffade allt !
Numera håller jag mig i möjligaste mån på bottenplan , inga trappor att rutcha utför !
Inga restaurangbesök på hög nivå.
Jo, baren på John Hancock i Chicago - fast där hade de , som tur var , hiss .
Tänk er om jag skulle tagit mig ner från 96:e våningen per trappa .

Oj, oj, oj - vilken jädra fart det hade blivit !

Fästingar o annan skit

Trädgårdsmöblerna är på plats ute på altanen , lite blommor har planterats i urnor och krukor.
Det ser riktigt trevligt ut om jag får säga det själv.
Solen försöker försiktigt tränga igenom dimmolnen och med lite tur kanske Selma och jag kan fika därute senare idag.
Jag njuter av tillvaron.
Men jag går och funderar på en sak som tyvärr är ett gissel när man skall ut i naturen .
Fästingar !
Lite längre fram på sommaren börjar jag mina svamppromenader och då gäller det att se upp.
Det finns alldeles för många av dessa små ligister !
Jag kan inte påstå att jag lider av nå´n fobi när det gäller fästingar. Upptäcker jag ett angrepp av en liten rackare vässar jag klorna och den sönderfaller i två delar snabbt som blinken. Sedan har jag självklart koll på bettområdet i några dagar. Skulle man få Borelia kan det bli ganska besvärligt men med antibiotika brukar det lösa sig.
Det har visat sig att fästingarna i vårt område även bär på TBE-smitta och det gillar jag inte !
Nu finns det vaccin som tur är så det är väl bara att se efter om jag kan hitta en "tusing" någonstans för att kunna betala för tre sprutor.
Fast det är det nog värt i alla fall. Vad skulle jag med den tusingen till om jag inte tog sprutorna och sedan hade blivit sjuk ?
Pengar kan vara bra att ha - men det är inte allt !
Man skall ju känna sig trygg när man plockar sina kantareller !
Förresten borde det finnas sprutor mot vildsvin, ormar och annan skit också .

Inhysingen

Hej, det är bara jag, Selma, igen !

Jag vet inte hur den här veckan skall sluta ! Strandskatan är lite stollig av sig så hon skrev i en kommentar hos Markattan "nyslickad av rara inhysingen Selma" .
Här sitter vi och har det mysigt å så berättar hon det för sina vänner som inte känner mig !
Hi,hi , nejmen så kan hon ju inte skriva , eller hur ?
Men det spelar nog ingen roll vad jag tycker- Strandskatan brukar
göra som hon vill ändå (för det mesta ) !
Markattan känner ju inte mig och undrade naturligtvis vem Selma är .
Hon kanske trodde att det var någon ny granne som flyttat in i akvariet.
Åsså var det bara jag - Selma Valley - som slickat på Strandskatans fötter !(jag tror att det är mitt privilegium)

Nu haltar jag bort och lägger mig på mitt täcke .
Natti natti

Struten o jag !

Hej, Selma här !

Matte och husse har dumpat mig hos Strandskatan .

Det är väl okej för vi trivs faktiskt ganska bra tillsammans hon o jag.

Men med den här jädrans tratten runt huve´t är det lite trångt i hennes "akvarium".

Det är riktigt pinsamt !

Strandskatan har lovat att jag skall slippa gå omkring och känna mig förnedrad av den här hemskiteten runt halsen om jag bara låter bli såret. Jag är, som ni nog kan se , rakad på bakhasen efter en operation och jag var hos veterinären och tog bort en himla massa stygn i morse .

Sedan stuvade matte och husse in mig i bilen och körde fyrtio mil för att komma till Strandskatan. Jag skall vara här hos henne i flera dagar .

Matte och husse skall åka till Rom .

Resa dit just nu är riktigt dålig timing säger Strandskatan . Där skakar ju marken !

Just nu har jag ett problem - ja , förutom struten då .

Jag får inte rusa omkring som jag vill efter operationen !

Näädå, det skall var femminuterspromenader .

Fem minuter , vad är det att komma med ?

Jag hinner ju knappt dutta ner rumpan innan vi skall gå in igen.

Dessutom måste jag släpa runt på Strandskatan som försöker hålla ner hastigheten allt vad hon orkar.

Selma, du skall promenera väldigt försiktigt, säger hon.

Det är minsann inte lätt när jag har så vansinnigt mycket energi att den nästan väller över .

Nej, nu skall jag ut och släpa på Strandskatan igen !

Hej svejs !

Det mullrar

Hör ni ? Hör ni hur det mullrar ?
Nu snackar vi oväsen alltså !
Det är min mage !
Detta oljud är konsekvensen av att äta alldeles för mycket .
Variationsrikedomen var inte så stor i grönsakslådan idag men so what - man tager vad man haver.
Tre stora morötter, jättetomaten Allan (44 kr/kg - de e inte klokt), röd paprika, gul paprika, en fruktansvärd massa purjolök - åsså vitlök förstås !
En köttbit till detta och - ja- nu sitter jag här och jäser .
Det är ju så vansinnigt gott med grönsaker i ugn.
Snart börjar väl grannarna klaga på mina kostvanor .
Jösses, vad det luktar vitlök !

Dagens Queen

Mc-bravad

Jag har aldrig kört vare sig moped eller motorcykel.
Körkortet tillåter mig att köra tung motorcykel vilket hade varit rena mordförsöket både när det gäller mig själv och mina medtrafikanter. Fyra hjul känns tryggare för min del och efter att ha hört mamma berätta om sina bravader när det gäller tvåhjulingar så avstår jag gärna från att testa.
Hon hade inget körkort vare sig för bil eller mc och det enda fordon som hon normalt sett använde sig av var en gammal cykel.
Mammas äldre bror hade däremot en motorcykel och han tyckte alldeles bestämt att lillasyster borde testa fartvidundret.
Ja, varför inte !
Det kunde väl inte vara så svårt att fräsa omkring med en motorcykel - eller ?
Storebror gav henne en snabblektion och visade var de viktigaste reglagen fanns.
Mamma satte sig tillrätta på sadeln och startade motorn.
Det hör till saken att händelsen utspelade sig på bondvischan.
Gasa, släpp upp kopplingen och iväg bar det med en väldig fart !
Resan blev inte lång och hon hade absolut inte siktat in sig medvetet på slutmålet - hon hamnade nämligen rakt upp i gödselstacken !

Orgeln

När jag gick i skolan så var det alltid morgonbön innan lektionerna började.
Fröken trampade orgel och alla barnen sjöng "Morgon mellan fjääällen ... " eller vad som var aktuellt för årstiden.
Eftersom min farmor var lärare så hade hon varit tvungen att lära sig orgelspelandets konst på seminariet.
Hon var ingen specialist på området men det var heller inte nödvändigt för att kunna traggla sig igenom några koraler. Barnen i skolan struntade f.ö. i hur det lät och barnrösterna överröstade oftast orgeln.
Farmor hade en gammal tramporgel hemma också .
Herregud vad hon fick trampa för att få ljud i den ! Hon behövde ingen motionscykel för att få muskler i benen .
Den där orgeln tyckte jag var en intressant möbel som överlevde fram till dess jag var fem år.
Skulle jag "spela" fick jag sitta i farmors knä och hon skötte trampandet eftersom jag inte kunde nå pedalerna och tangenterna samtidigt .
Även om det inte lät så var det betydligt roligare att "trampa för egen fot" än att sitta i farmors knä och lyssna på olåten.
Om jag höll hårt med händerna under klaviaturet och klev upp på pedalerna så kunde jag trampa på utav bara attan !
Det gick bra ett tag men till slut orkade sadelgjorden som höll fast pedalerna inte med allt det där trampandet . De gick helt enkelt av och den gamla orgeln tystnade för alltid .
Sista förbrukningsdatum hade passerats och den fick gå till de sälla jaktmarkerna.
Ett sprillandes nytt piano införskaffades.
Det lät bättre och man slapp att trampa för att få fram ljud.
Men ändå - förlåt farmor - jag tyckte inte om att öva , jag hade aldrig blivit en bra pianist , jag hade aldrig blivit bra på koraler !

Direktrapport 20:10

Flyttar blicken från datorn och tittar ut genom fönstret.
Skymningen börjar falla och jag tycker mig se en buske uppe på berget som inte brukar finnas där.
Nej, det är inte bara en, det är två buskar högt där uppe - de rör på sig , de har stora öron, de har fyra ben !
Strandskatan tror sig se i syne !
Jag tar fram en liten kikare för att titta närmare.
Siluetterna syns glasklart mot den grå himlen .
Nä, nu har jag väl fått spader ( och jag har inte tagit ett glas) !
Vad gör två stora älgar högt uppe på berget ?
Jo, de åter kvällsmat !
Gud, så dumt !

Efterklok

I morse när jag skulle gå till brevlådan för att hämta morgontidningen kom en flicka i tio-tolvårsåldern ute på gångvägen.
Det var inte särskilt behagligt temperaturmässigt ute och tjejen gick barbent med byxorna uppkavlade ovanför knäna.
Jag kunde inte låta bli att fråga henne om hon inte tyckte att det var kallt .
Hon hejade lite försynt och sa: Nej, jag fryser inte . Jag kan inte gå till skolan utan måste gå hem igen . Titta här , jag är alldeles full av utslag och det kliar så att jag inte kan ha byxorna nere. Hela kroppen ser likadan ut. Vad tror du att det är ?
Jag är inte sjukvårdskunnig på något vis men det såg ut som om hon hade fått nässelutslag över hela kroppen.
Stackars liten ! Har du ätit något som du inte tål ? Är det tungt när du andas ? Finns mamma eller pappa hemma så att du får hjälp när du kommer hem ?
Nej, det är ingen hemma men jag skall ringa mormor. Hon kan lite om sån´t här med sjukdomar .
Flickan traskade iväg igen .
Fick hon tag på mormor så att hon fick hjälp snabbt ?
Jag kunde ju tagit reda på flickans namn och var hon bodde. Jag kunde ha ringt hennes mormor o.s.v.
Varför är det så lätt att vara efterklok ?
Fasen vad arg jag blir på mig själv !

Och jag tänker : Så bra jag hade det när jag var barn . Jag visste att mamma alltid var hemma. Hon vinkade åt mig i fönstret varje morgon när jag gick till skolan och hon fanns alltid någonstans i huset när jag kom hem.
Jag var aldrig ensam !

Får jag lov

Jag hade en favorit, en idol som jag såg upp till i alla lägen när jag växte upp.
Det var min faster Inga.
Hon som jämt var glad, hade högklackade skor och nagellack .
Hon som trädde sina trasiga nylonstrumpor äver ett tunt dricksglas och lagade maskor med hjälp av en virknål.
Hon som med ett gapskratt berättade om en danskväll då hon blev uppbjuden av en stor kraftig karl (sedermera riksdagsman) !
Kavaljeren : Får jag lov ?
Inga: Tack !
Kavaljeren: När i danser me mej ska i ägne er helt åt mej å ingen annen ! Förresten , har fröken fotsvett ?
Inga: Va ? Neej, det har jag verkligen inte !
Kavaljeren: Så har då jä !

Aprilskämt ?
Ha, ha - Nej, så här allvarliga saker skojar man inte om !