Barnbarn

Barnbarn är en underbar fortsättning på föräldraskapet.
Jag har begåvats med fem stycken barnbarn, två flickor och tre pojkar.
Två av pojkarna , blivande fotbollsproffs , är bonusbarnbarn som B.J. hade med sig till oss när han kom in i A´s liv.
Den tredje pojken är mitt "änglabarnbarn" som bara blev tre och ett halvt år, och var bror till flickorna.
Den yngsta av flickorna , W, är fyra och ett halvt år och en ganska bestämd , oerhört charmig liten tjej.
När hon var nyfödd och fram till dess hon var tre år bodde jag nära henne och familjen vilket gjorde att jag hade förmånen att uppleva hennes första år på nära håll.
När hon började att prata fick jag ett alldeles speciellt namn.
Mannon =farmor .
När W´s ordförråd utökades kunde hon ibland titta mig djupt i ögonen och säga: Mannon jag gillar dig !
Det är lycka !
Sedan dess har hon naturligtvis lärt sig att säga farmor vilket jag fått heta till alldeles nyligen.
Nu kallar hon mig inte farmor längre... nu är jag L ....
Men.. jag tror att hon gillar mig ändå och "mannon, farmor, L" , älskar henne !

Fullmåne igen

Nu var det dags igen !
Jag har beslutat att inte en enda man skall få mig ur balans ... men gubben i månen .. honom kan jag inte rå på.
Ett par nätter i månaden stör han mig och i natt var klockan inte mer än tjugo minuter i fyra när han fick mig att slänga benen över sängkanten.
En smörgås och en kopp kaffe.. kolla utetemperaturen ( fyra grader) ..öppna altandörren och lyssna på tystnaden.
Trodde jag !
Grannen ovanpå var redan ute på sin balkong och skakade lakan ...vem sjutton bäddar sin säng vid den tiden !? Skulle väl vara en gammal bagare då som är van vid nattarbete !
Och .. dessutom .. GÖKEN GOL i väster !
Underbara mångubbe .. tack för att du lät mig höra västergöken !
Den här gången är han förlåten ... gubben i månen !

Musik hela natten

Det fanns fyra hus i grannskapet.
I ett av dessa bodde en medelålders ungkarl .
Vi kan kalla honom K.
Var femte-sjätte vecka hade K s.a.s. "kalas" .
Varje dag, dygnet runt, hela veckan, till dess kroppen inte orkade längre.
K hade en idol .. Roy Orbison !!
Roy O och "kalasande" var en oslagbar kombination som alltid väckte nostalgi hos K.
Gråt och tandagnisslan !
Nu hör det till saken att K inte hade någon cd-spelare - bortsett från den han hade i bilen.
Men vill man höra Roy O så vill man !
Öppna dörrarna till bilen på vid gavel sätt Roy O i bilens cd-spelare på full volym .
Sätt på repeat !
Ingen , varken grannar, älgar eller rådjur , inom en omkrets av en mil, kunde missta sig på vem som hade "kalas" !
När K firade så hände det naturligtvis att han somnade ifrån Roy O som hojtade för sig själv där ute i bilen.. om och om igen... HELA NATTEN !
När jag gick till sängs... Roy O... vaknade vid fyratiden.. Roy O...

Jag avskyr ROY ORBISON !

Naturens under

När mörkret är så kompakt att man tror sig vara i ett intet..
När ett stjärnfall tycks vara ett fyrverkeri...
När ett norrsken flammar i vågor över himlen..
När tystnaden är så total att det känns som om trumhinnorna skall sprängas sönder...
När tankarna tystnar och oron lägger sig ...
När det som gör ont inte finns och inget eller ingen kan göra dig illa..

Så kunde det vara ibland på mitt torp !

En olycka kommer sällan ensam

När jag hade gått i en vecka med vänsterhanden i bandage var jag riktigt trött på att inte kunna röja i trädgården.
Kunde jag köra bil med en skadad tumme borde jag väl kunna hugga ved också !
Sagt och gjort, fram med yxan igen !
Greppa en gren, tummen i vädret, lyft yxan och klappa till !
Det gick riktigt bra.... En stund !
Sedan hände det !
Fel vinkel på grenen som jag skulle hugga av.. konsekvensen .... grenen flög iväg som en raket och träffade mig rakt över ögonbrynet !
En så´n smäll !
Jag kände hur det pulserade upp en kraftig svullnad !
Blodvite ?
Nej då ... men en blåtira lika fin som om jag hade gått tio ronder mot Floyd Pattersson !
Det fick bli mörka glasögon i fjorton dagar .
Mina barn undrade om det kanske kunde finnas mindre farliga sätt för "äldre damer" att hålla värmen på än att hugga ved !
Undrar vad dom menade med det ?

Yxan anfaller

När en björk fällts till marken upptäcker man hur enormt stor krona den har och så oerhört mycket grenar som skall huggas bort innan den blir användbar som ved.
Så var även fallet med trädet som grannarna fällt.
Jag fick låna en nyslipad ,liten behändig yxa av ena grannen eftersom min egen klyv var alldeles för tung och inte lämpade sig för ändamålet.
Grannen varnade mig för att yxan var väldigt skarp.
Fint, tänkte jag, då går det lättare att kvista av .
Vid tiotiden på förmiddagen angrep jag björken med glatt mod.
Yxan fungerade perfekt och kvistar och grenar försvann undan för undan.
När man som jag vid den tiden inte mådde så bra så var arbete med kroppen ett sätt att skingra tankarna.
Dagen försvann fort och när jag hade hållit på i c:a fem timmar tappade jag koncentrationen och olyckan var ett faktum.
Yxan anföll min vänstra tumme !
Vanten som jag hade på mig var trasig, blodet rann och jag var inte säker på om tummen satt kvar !
Hur klantig får man vara ! Jag var riktigt arg på mig själv över min oförsiktighet .
När jag lyckats vränga av mig vanten kunde jag konstatera att tummen satt där den alltid suttit ... men.. den var ganska "trasig".
In i köket, en halv rulle hushållspapper runt tummen, ner till grannen och lämnade tillbaka yxan och tackade för lånet.
Jag skulle inte hugga mer med yxan den dagen !
Då grannen såg hur min hand var bandagerad förstod han varför och föreslog att jag nog borde uppsöka läkare för att sy ihop eländet igen !
Nytt bandage, resten av hushållsrullen, tummen i vädret, in i bilen och raka vägen till akutmottagningen c:a fyra mil bort.
Det går fint att ratta bilen med en tumme rakt upp i vädret !
Så himla fjolligt ! Aldrig behövt sy ihop några skador hos läkare tidigare... men nu .. vid sextio års ålder.. jag skäms !
Nä, nä, sa läkaren... du har väl inte huggit ved i sextio år heller !
Det hade han ju faktiskt rätt i !

Hjälpsamma grannar

På min tomt fanns en björk av kollossalformat. Den var så stor och hög att den skuggade en stor del av gräsmattan och jag hade nämnt för grannarna att jag skulle vilja ta ner den.

Påskaftons kväll hade jag tillbringat tillsammans med släktingar och kom hem vid tjugotretiden.
Utanför min vedbod låg en enorm hög med rivningsvirke som goda vänner hade lagt dit medan jag var ute och "firade" påsk.

Perfekt att elda med .. men.. jag måste ju få in allt i vedboden innan det blev regn !
Ja, ja, det skulle nog ordna sig ...

När jag kom till trappan för att gå in fick jag se att det stod en "grålle" mitt på gräsmattan .
Dessutom låg en motorsåg och en skyddshjälm slängda längre ner i trädgården.
Björken som jag ville ha ner ... jättebjörken.... den var fälld till marken .
Antagligen hade de goda grannarna missbedömt hur hög björken var och åt vilket håll den skulle falla ... den hade stått så nära huset att toppen på den hade "sopat" väggen !

Det var enbart tur att jag inte hade fått in den i köket.
Jag tror att mina hjälpsamma grannar hade haft ett litet "påskkalas" innan projekt fälla björk hade påbörjats.
Mitt i kaoset slog mig tanken .. hur hade det gått med grannarna eftersom verktyg och traktor fanns kvar ? Tänk om dom hade skadat sig !
Men, nej då ! Påskdagens eftermiddag kom dom traskande och hämtade sin utrustning .. lite dagen efter s.a.s.

Det blev mycket, väldigt mycket, fin ved av den björken .
Rivningsvirket.. jo, det klarade sig undan regnet . Jag ägnade hela påskdagen åt att släpa in det i vedboden.

Det är härligt att vara torpare !

Grannen behöver fotvård !

Varje onsdag och lördag (vare sig det behövdes eller inte ) gjorde E toalett .
Det innebar att han stod naken i en balja , placerad mitt på köksgolvet, och gjorde en "heltvätt".
E hade ett badrum men det användes enbart som förvaringsutrymme för potatis.

En onsdagskväll mitt i sommaren satt jag vid trädgårdsbordet och rensade kantareller när E kom smygande över gräsmattan.
Som vanligt klädd i sina, fint lagade, blåbyxor , träskor och svarta yllestrumpor så slitna att hälarna saknades.
"Jag har några liktornar som jag inte klarar av själv och Anders, som brukar hjälpa mig, dog förra veckan.
Kan du hjälpa mig ?" : sade han.
Gräva i andras fötter var väl inte vad jag gillade mest här i världen .. vilken dag var det .. onsdag , tack och lov .. då hade ju E i alla fall "gjort toalett !
E var en mycket krokig man efter många års hårt arbete , som dräng på gårdarna i trakten, c:a sjuttiofem är gammal.
Till min förvåning slänger han sig ner på rygg i gräset och tar av de trasig strumporna för att visa mig "sitt problem " !
Första tanken var .. hur sjutton skall jag få upp honom igen ... andra tanken .. herregud .. han menar verkligen att jag skall "gräva i hans liktornar " !!
Ja, ja, .. vad gör man ... det var bara att skrida till verket s.a.s.
Om mina barn varit närvarande så hade dom bestämt avrått E från att låta mig komma i närheten av fötterna med något som helst "verktyg". Barnen hade vid något tillfälle haft fliser i foten eller någon fotvårta som jag skulle hjälpa dom med och efter det ansåg dom att jag var direkt livsfarlig som fotvårdare.
E låg där på gräsbacken , ovetande om mina barns inställning till min kompetens som fotvårdare, och var riktigt belåten över "min behandling" !
Han kom upp igen för egen maskin, drog på sig sina trasiga , svarta yllestrumpor , stack fötterna i trätofflorna .

"Tack ..det gjorde du bra..kan du byta liktornsplåster på lördag !" sade han och gick hem till sig.

Ska du ha en sup !

I köpet av torpet "ingick " en granne ! Det fanns tre grannar men det var en av dom, E, som var alldeles speciell.
E kontaktade mig redan i den sekund jag stannade bilen för att titta på torpet första gången.
Första intrycket av E var väl " så där" !
Han dök upp från ingenstans !
Keps med "svettrand" och där fodret stack ut genom hålen, blåbyxor som han varsamt lappat för hand, gamla stövlar och en cykel som såg ut att vara sedan första världskriget !
På pakethållaren låg hans ständige följeslagare "yxan" !
Inget fel i något av allt detta men han såg verkligen ut att komma direkt från trettiotalet !
"Skall du köpa´t ?"
Jag bekräftade att jag var spekulant och han verkade belåten med att få en ny granne.
E var en fantastiskt duktig människa på många sätt och han levde "efter naturens lagar och förordningar !"

Braskaminen krävde att jag hade ett stort förråd av ved varför jag beställde tio kubikmeter torr björkved.
Veden skulle klyvas och E lärde mig att hantera yxan på rätt sätt.

En fredagskväll i skymningen när jag som bäst hade börjat angripa vedhögen kom E smygande runt hörnet.
"Skall du ut och köra mer ikväll ?" frågade han.
Nej, jag skulle ingenstans.
"Då skall du ha en sup !" sade han och tog fram ett par små fina glas ur ena fickan på sina blåbyxor. Ur den andra fickan plockade han fram en flaska Apricot Brandy.

Sedan satt vi där i vedhögen , lyssnade på koltrasten, slogs med knotten och "tog oss en sup " E och jag !