Frissan

Har någon av er besökt en damfrisering i Bukarest på 70-talet ? Inte !
Det har jag och det var en upplevelse som aldrig har upprepats.
Första problemet var språket. De flesta rumäner kunde inte vare sig engelska eller tyska och jag begrep inte ett ord av deras språk.
Teckenspråk - peka på håret, shampoflaskan och vattenkranen - jodå, det funkar !
Frisersalong är inte riktigt rätt uttryck för den lokal jag klev in i . Det såg mera ut som en tvättinrättning .
Ett antal damer klädda i vita bomullsrockar med uppkavlade ärmar stod beredda att angripa varje kvinna som klev in genom dörren.
Var och en hade en "egen station" i salongen
Stol ett : Anfall med vatten , shampo och knådning av hårbotten
av en kvinna som säkerligen burit sten till bygget av kinesiska muren eller nå´t liknande . Vilka muskler !
Stol två : Kvinna , tidigare murarbas i Moskva , angriper det våta håret och tvinnar det runt "igelkottar" av stål !
Stol tre : Beordrad av "en general" tar jag plats i "elektriska stolen" där håret värms upp till kokpunkten och blir torrare än Sahara öken.
Stol fyra: Fullständig uttorkad hämtas jag av en vägbyggare från Karpaterna och befrias från de tortyrredskap som trasslat in sig i håret.
Stol fem : Kvinna som blivit upplärd av Greve Dracula , sliter och touperar resterna av mitt hår och försöker att forma testarna till något som liknar en frisyr.
Kassan : Betala, fort fram med några lei !
Jag ser ljuset vid utgången !
Mörbultad ,med en väldigt öm hårbotten , snubblar jag ut genom dörrarna .
Frisyren ? Dracula - jag hade skrämt livet ur honom !
Jag tror det tog fjorton dagar innan jag lyckades reda ut håret och såg ut som mitt vanliga jag igen .

Till Sabina som fick somna in efter en lång kamp !

Sopmaskinen

Igår slet vindarna i allt som fanns att ta tag i.
Idag sjunger havet .
Samtidigt är det något annat som låter - det är ett väldigt oväsen utanför .
Det kan inte vara, nej- det får faktiskt inte vara - snöplogen nu igen !
Jag ligger kvar i sängen och lyssnar en stund innan jag slår upp ögonen.
Sju-åtta grader varmt och solen försöker titta fram genom lätta moln.

"Sopmaskinen" - vilket härligt oväsen !

Jomen, nu sopas vintern bort .
Strandskatan kvittrar lite extra av belåtenhet.

Nödläge

Jag kan väl inte undanhålla er den här tokigheten heller då.
Inte mitt tokiga påhitt den här gången heller men precis som med paraplyäventyret tidigare så fick mamma en idé i en knivig situation.
Vi hyrde ut till sommargäster i vårt hus. I ena hörnet i ett av de rum som hyrdes ut gick avloppsröret ner från toaletten på övervåningen. Man kunde inte undvika att höra vad som hände på toaletten när man var i rummet inunder. Rummet var litet och till råga på allt så stod sängens huvudända precis intill "det där hörnet".
Själva sov vi i ett krypin på vinden. Pappa hade gett oss stränga order att uträtta våra behov på första våningens toa innan vi gick runt huset och två trappor upp för att sova.
Det hade varit pinsamt att väcka hyresgästen genom att skvala på toaletten som låg rakt ovanför huvudet.
Men det är inte lätt att hålla det man inte har i händerna !
En sen kväll när vi hade kommit upp på vinden fick mamma trängande behov. Hon behövde tömma blåsan s.a.s.
Hon insåg snabbt att springa två trappor ner och runt huset för att komma till toan var inget alternativ. Det var ett riktigt nödläge ! Bråttom, bråttom !
Alternativ två var toan ovanför hyresgästen . Näää, inget bra alternativ !
Nog måtte det väl finnas nå´t användbart på vinden i denna "svåra situation" ?
Då fick hon en genial idé !
Enlitersflaskan som hon brukade ha blomvatten i !
Ja, perfekt ! Den blir bra - men hur prickar man in strålen i ett litet hål på en flaska !?
Som den finurliga människa hon var så fann hon en lösning även på detta problem .
En tom blomkruka - en alldeles vanlig lerkruka med hål i botten.
Hon placerade krukan på toppen av flaskan !
Ja, sedan var det bara att sikta in sig på "tratten" och lätta på trycket !

Boston

Jaa, jag kunde !

Återanvändning av paraply

Jag har skrivit så mycket tokigt under månaderna som har gått sedan jag började den här bloggen att jag inte ens minns vad jag har skrivit om.
Kanske beror det på att jag är vimsig , glömsk eller p.g.a att jag skriver om det som faller mig in för ögonblicket ? Jag vet inte vilket - men skit samma !
Har jag berättat om det rutiga paraplyet ?
När jag var en liten skrutt fanns det varken plastsnibbar eller blöjbyxor till de små.
Konsekvensen av denna brist blev naturligtvis att varenda unge gick omkring med blöta rumpor nästan jämt.
Jag var inget undantag !
"Du var hopplös ! Varje gång vi skulle gå någonstans så fick jag vända utanför dörren och gå in igen därför att du hade kissat på dig !" brukade mamma berätta.
Men fattigdom är uppfinningsrikedomens moder !
Mamma fick en lysande idé !
Återanvändning av det trasiga, rutiga paraplyet !
Jajemen ! Hon skred till verket och sydde ett par byxor av paraplytyget !
Om man fick tro mamma så fungerade det alldeles utmärkt.
Vad är väl Pampers och Libero mot ett paraply ?
Säkert mycket bättre och hade varit en dröm för mödrarna på 40-talet men inte hälften så roligt att tänka på !
Jag är nog den enda unge som har gått omkring med ett rutigt paraply mellan benen !

Fåglarna

Jag har varit uppe vid norska gränsen idag.
Nu skall ni inte tro att jag var där ensam. Inte alls !
För det första så var det naturligtvis en väldig trafik på E6.
Men inte bara där utan av någon anledning så var det lika stor trafik i luften.
Svanar till tusen ! Åtminstonde hundratals . Och då undrade jag hur de vet var landningfältet är !
Det visade sig nämligen när jag åkte hem igen att alla svanarna lyckats sikta in samma stor åker och gått ner för landning där.
Ett tag funderade jag på om det var snö som låg kvar på just en enda åker. Hela marken var vit !
När jag kom närmare såg jag att det var svanar.
Stormöte eller vad ?
Som omväxling och för att slippa stressen på E6 gick hemfärden över Bullaren.
Ute på ett gärde klev herr och fru Trana omkring.
Endast två tranor och det var ju väldigt tur att det inte var fler.
Jag kunde ju ha blivit alldeles förvirrad och trott att jag kört för långt och hamnat vid Hornborgarsjön. Det är där tranorna skall dansa omkring och inte här i trakterna.
Så tokigt- tranor uppe i Bullaren !

Snacka om att ha fel på radarn !

Naima

På tal om ingenting - så dök det upp ett minne igen !
Jag har en väldig massa minnen som ploppar upp .
I antal år är jag så himla gammal att jag var ganska liten under efterkrigsåren .
Ja, nu snackar jag inte första världskriget även om man ibland skulle kunna tro det.
Andra världskriget är illa nog .
Skall man se det från den positiva sidan så har jag ett stort minnesarkiv att plocka ur och en väldig massa livserfarenhet.
Hur som haver så var det för de flesta ganska knapert i kassan under de åren. Mycket gick inte heller att köpa utan "kupong" .
Jag tror väl inte att man behövde en "kupong" för att köpa en liten docka men då kanske det var pengarna som saknades.
Jag fick i alla fall en docka när jag var ett par tre år
Den var tillverkad av något slags material som liknade vaxduk . Grönprickig vaxduk .
Ansikte var gjort av målad pressad papp (heter säkert nå´t fint) och kroppen var fylld med träull.
Dockan fick namnet Naima vilket var det vackraste namn jag visste .
Naima´s liv fick ett tragiskt slut !
Det stod en gammal silltunna som man samlade regnvatten i under stuprännan vid husgaveln.
Jag ansåg väl att Naima behövde ta sig ett dopp i den där tunnan och hjälpte henne s.a.s över kanten.
Däremot var jag för kort i rocken för att kunna hjälpa henne upp igen - en silltunna är hög !
Hon blev sig aldrig riktigt lik efter den händelsen - hon möglade den stackarn !
Vatten och träull inbäddat i vaxduk var ingen bra kombination.
Hur kan man döpa sin docka till Naima ..... kanske var lätt att säga ....

Kort väderrapport

Usch !

http://www.vicke.be/index.html

Lite "ärrig"

Jag har ett ärr på benet. Inget stort märke men jag minns när jag fick det. Det var en sommardag (hur länge sedan som helst) när jag lekte i vattnet i närheten av en trampolin. Pålarna som höll upp trampolinen var täckta av havstulpaner under vattenytan och jag var oförsiktig nog att slå i benet . Havstulpaner är inte att leka med och jag rev upp benet ganska ordentligt.
Men det där märket på benet ger mig ganska positiva tankar.
Barn, lek, sommar och sol !
Utöver det ärret har jag ytterligare några skavanker. Ärret i tummen efter det att jag högg mig med yxan då jag kvistade björk. Det gick ju bra , tummen sitter kvar och även det ärret kan göra mig ganska belåten. Jag hade njutit av min sysselsättning så länge den varade.
Så är det en del andra ärr som är synliga . Ärr som är bevis på att ett par ungar har tagit genvägen ut i livet . Det är ju verkligen positivt- barnen menar jag - och förresten vem bryr sig om hur jag ser ut på magen !
Men så finns det en annan sorts skador .
Skador som inte syns utanpå och som uppstått p.g.a. händelser som har gett sår i själen .
Öppna sår som inte vill läka och bli ett ärr.
Tänk så många människor som går omkring med öppna sår som ingen ser !

Tiden läker alla sår sägs det - så det är väl bara att vänta !

Mitt i livet - vadå ?

Mitt i livet ! Var i livet befinner man sig då ?
Som kvinna har man en medellivslängd på ungefär 83 år.
Då bör man vara mitt i livet vid 40-årsåldern.
Men hur kan man vara säker på att få leva i 40 år till ?
Förr sade man inte mitt i livet - man passerade livets middagshöjd. Den där middagshöjden hade man kämpat sig upp till när man fyllde 50 år .
Efter den dagen så gick livet käpprätt utför . Livet var i princip kört, slut, ende, finito !
Jag har enligt all statistik passerat mitt i livet och enligt antal födelsedagar även livets middagshöjd . För länge, länge sedan !
Det är nå´t skumt med det här !
Jag befinner mig ju fortfarande mitt i livet och jag kan inte påstå att jag märker av nå´n jädrans utförsbacke .
Skit i statistiken !

Bländande ljus

Jag har hört att ljusterapi skall vara bra om man känner sig lite låg
Ingen risk att bli låg här inte -jag har terapi varje morgon i mitt "akvarium" !
Min dygnsrytm är inte vad den borde vara . Jag sitter uppe för länge på kvällarna och sover till långt fram på förmiddagen.
Oftast står solen redan högt på himmelen ( om det nu är sån´t väder när jag vaknar).
Jag borde sätta på mig solglasögon vid sänggåendet för att inte bli bländad när jag slår upp ögonen igen frampå morgonkvisten eller rättare sagt på förmiddagen.
Jodå, jag har rullgardiner - vita sådana - vilka förstärker ljuset när solen lyser.
Hela akvariet är f.ö. vitt !
Ja,det kanske är lite överdrivet - soffan är grön , sänggaveln svart och ytterdörren är röd.
Men i övrigt - väggar, tak, dörrar, mattor, gardiner , överkast- vitt, vitt, vitt !
Kanske man skulle skaffa lite färg för att sätta piff på tillvaron i akvariet ?

Guldkant

Jag begav mig till Markatteland och fann att den goda Markattan vill veta vad hennes läsare/lyssnare har eller gör som sätter guldkant på tillvaron.

Hmm - Det skulle kunna bli ett långt inlägg det här !

Det allra första jag tänker på är mitt smultronställe - en speciell plats på klipporna ute vid havet där själen finner ro . Jag kan sitta ensam och lyssna på vågorna och höra när måsar och tärnor jagar över vattnet. Där kan jag glida direkt från berget ner i det salta vattnet en sen augustikväll och i bästa fall simma på månstrålen som glittrar i vattnet.
Det andra är när svampsäsongen börjar. När jag kan ta min svampkorg , mina stövlar och ge mig ut i skogarna . Jag kanske inte alltid kommer hem med så mycket i korgen men vad gör det .
Några timmars promenad på skogsstigarna, stillheten , suset i trädtopparna, skogsdoften, ett eller annat rådjur som springer förbi, kompenserar gott och väl en stor skörd .
Kommunikation - ett bra samtal med goda vänner i kombination med lite god mat och ett glas vin eller två .
Mina "ungar" - självklart ! A-Ch ( min tvillingsjäl) som kvittrar i telefonen och ofta lockar till skratt , E den envetne kämpen som när jag frågar hur det är alltid svarar : Jo, det är bra !,
C-J som klarar det mesta och som alltid "landar på fötterna".
Till sist : vad gjorde jag utan min dator ?!
Jag älskar min dator och allt jag kan göra med den.
Släktforska, köpa gamla bilder (jag samlar gamla vykort tagna över samhället jag bor i), och
jag kan kommunicera med människor som jag inte känner och ändå är de "mina vänner" !

Nej, det är inte mycket som krävs (ja, det skulle vara ett litet torp med vedspis då )för att Strandskatan skall tycka att det är "guldkant" på tillvaron.

Söndagsfrid

Försommar, tidigt femtiotal -lugn, stillhet, ingen stress, man hade tid att umgås .
Affärerna var stängda - alla utom mjölkbutiken som hade öppet mellan kl. 10:00 - 11:00 .
Kylskåp var inte var mans egendom och mjölken höll sig inte i skafferiet mer än någon dag.
Söndag förmiddag innebar ofta en promenad ner till kajen tillsammans med pappa.
Han hade sommarkostym och oftast sommarhatt på sig och en tänd John Silver i mungipan.
Under tiden vi var borta gick mamma hemma i köket och lagade till söndagssteken.
Någon köksfläkt fanns inte och därför stod ytterdörren vid köksingången på vid gavel.
När vi närmade oss hemmet igen efter promenaden kände man lukten av god mat på långt håll blandat med doften av de nyutslagna blommorna i syrenbersån.
När vi ätit middagen brukade pappa klappa sig på magen och säga:
Det var bedrövligt gott det här. Det la sig som bomull runt hjärtat. Ja, ja, har vi det fattigt och dåligt så skall vi i alla fall inte svälta och fara illa ! Nu går vi å "hallar" oss en stund så diskar vi sedan !
Det kallar jag söndagsfrid !

ps. för de som inte vet vad "hallar" eller egentligen "halle se " innebär så betyder det på ren svenska att man lägger sig en liten stund . ds

Vår va´re här

Så här års letar vi vårtecken och "so far so good" - våren följer mönstret i år precis som alltid.
D.v.s. varierande väderlek - ena dagen kan man sola och ta en fika på altanen och nästa dag är det snöskottning som gäller.
Vi har här i trakterna kunnat bocka av : strandskatan är här (har ju varit här ett tag), att tussilagon blommar, staren har kommit, canadagässen passerar under högljutt kacklande, o.s.v.
Förutom händelserna i naturen så har vi ett oslagbart vårtecken i vårt samhälle .
Ett vårtecken som man inte behöver leta efter . Tvärtom - det går inte att undvika !
Norrmännen kommer, norrmännen kommer, norrmännen kommer !
Idag var det dags -bilar, husbilar, motorcyklar, segelbåtsägare (jodå, det är norrmän) har börjat lyfta på presenningarna - norrmän överallt !
Och - när norrmännen kommer då öppnar (åtminstonde på helgerna) de butiker som har varit stängda över vintern.
Samhället vaknar till liv igen efter vinterdvalan .
Snart ändrar vi klockan till sommartid och övergår från det svenska till det norska språket .
Våren tycks vara här på allvar !

Nalle Lufs

Jag glömde ju faktiskt en av de viktigaste böckerna - Nalle Lufs !
Älskade Nalle Lufs - den enda boken som min morfar någonsin läste för mig !
Herregud, hur kunde jag glömma honom , han med limperilimpan och glasseriglassen.
Glassen som han lagt i en påse för att ta med på utflykten och sedan inte kunde begripa vart den tagit vägen när han skulle ta fram och bjuda på den .
Det var ju bara nå´t flytande vitt kvar i påsen.
Han som bytte sitt munspel mot en limpa på bondgården.
Han som trodde att man kunde peta ner pengar i jorden och att de liksom all växtlighet skulle föröka sig.
Jag tyckte att det där med pengar i jorden var riktigt smart och planterade några mynt i mammas rabatt.
Inte blev det någon utdelning !
Kanske jag glömde att vattna ordentligt .

Läsa, läsa

Lite skumt är det !
Igår när jag satt här vid datorn tänkte jag skriva ett inlägg om barnböcker som jag läste som liten.
Jag kom så långt i mina funderingar att jag kollade upp författarens namn till en av böckerna sedan blev det "skjorta och slips" i stället .
Vad läser jag sedan hos min favorit -Markatta ?
Jo, hur trevligt det är att läsa och lyssna !
Två själar och en tanke !
Nu har ju faktiskt Markattan utvecklat ämnet och lagt till "högläsning" på sin blogg vilket är riktigt inspirerande och kanske kommer att bli något som även Strandskatan kan roa sig med så småningom.
Än så länge hänger det på om mitt tekniska kunnande och datautrustningen kommer överens.
Barnböcker var det !
Förr var det så att alla barn fick barnsjukdomar . Nu för tiden vaccineras ju nästan alla barn och slipper därmed eländet.
Kikhosta, mässling, vattenkoppor, påssjuka, röda hund - jag hade varenda en av dessa sjukdomar.
Min farmor, som bodde i övervåningen på vårt hus, tyckte alltid att det var väldigt synd om mig när jag var dålig. För att trösta mig lite brukade hon ge mig en bok att fördriva tiden med.
Farmor var småskollärarinna och jag hade fått följa med henne till skolan från det jag var fem år och hade även lärt mig läsa vid den åldern.
Jag slukade allt läsbart och hade jag fått en slant sprang jag till bokhandeln och köpte mig en bok.
Wahlströms barnböcker kostade, om jag minns rätt, kr. 2:95.
Ett par av böckerna som jag fick av farmor finns fortfarande kvar.
Det är böckerna om Heidi skrivna av Johanna Spyri.
Jag älskade berättelserna om henne och kunde fantisera om hur det skulle vara att bo som hon där uppe i bergen, följa med Peter och valla getterna eller ligga som hon gjorde uppe på loftet och titta ut genom takluckan och se på stjärnorna.
Förutom Heidi-böckerna hade jag en favorit - Kinesflickan Sa Tu Sai skriven av Maria Gleit.
Berättelsen om hennes kamp för tillvaron var skrämmande och fascinerande och samtidigt långt ifrån min trygga värld.
Innan jag kunde läsa själv var det Pippi Långstrump och Pelle Svanslös som mor och far läste för mig. Böckerna finns fortfarande kvar även om de är alldeles sönderlästa.
Jo, det är en bok till som finns kvar i förrådet - Pippi Plock av Viola Wahlstedt .
Det är en bok som mina barn har fått höra mig läsa många gånger när de gått och lagt sig .

Vissa böcker kan man inte göra sig av med och faktum är att jag mycket väl skulle kunna läsa varenda en av dem igen !
Ja, så barnslig är jag och sjutton vet om jag inte går ut och plockar fram dem ur förrådet !

Skjorta o slips

Kläder och klädstil är en smaksak .
Det var lätt att begå "stilbrott" för inte allt för många årtionden sedan .
Högklackade skor till långbyxor eller shorts - herregud, är inte människan riktigt klok !
Kombinera blått med grönt - otänkbart !
Blommigt och rutigt i kombination - uteslutet !
Kvinnlig personal på bank klädd i långbyxor - no,no !
Jeans och "blåkläder"- enbart för arbetare !
Hade man skjorta måste man ha slips - absolut !
Min pappa var en riktig "slipsnisse" !
Skjorta och slips till vardag och fest - alltid . Det var hans "stil" och vi brukade le åt honom i smyg .
Det spelade inte så stor roll om slipsen var rutig, prickig, eller randig. Skulle kombinationen med färg och mönster på skjorta och slips vara lite fel så gjorde det inte så mycket det heller .
I sitt arbete som elektriker använde han oftast overall och tittade man efter så satt slipsen , fint knuten under skjortkragen , inunder .
"Man kan ju inte gå ut halvklädd " - brukade han säga .
Pappa var , som så många andra män i samhället, med i borgarbrandkåren
Om "hese Fredrik" ljöd mitt i natten för att det brann någon stans då var det naturligtvis bråttom . Trots det så nog sjutton skulle skjorta och slips på innan han sprang iväg för att deltaga i släckningsarbetet.
Vem tror ni kom sist fram till brandstationen ?
Å andra sidan sett så var det inte en enda av de andra brandmännen som var så "välklädd" som pappa !
Ja, herregud !

Inget är rätt och inget är fel så länge man trivs med sig själv.

Barnvakt

I´m back !
Jag har varit på utflykt med den lille Forden.
För ett par dagar sedan styrde Forden och jag ( det var jag som styrde) kosan mot staden vid Vänerns strand ,där det finns slussar och alldeles för många rondeller.
Strandskatan skulle vara barnvakt och det är minsann ett av de viktigaste uppdrag en farmor kan ha !
Nu är ju i.o.f.s det ena barnbarnet sexton år och det vore inte rätt att säga att man är barnvakt till en tjej i den åldern. Nej , det skulle vara rena ärekränkningen !
Den lilla däremot som "bara"(fast det får man inte heller säga) är fem år och saknar åtta tänder uppskattar att farmor "barnvaktar".
Det skall läsas sagor, sovas i farmors säng, skrivas ord som hon försöker läsa - ros, sol, mor m.m.
Jag ljudar och hon gissar . . . mmm ooo rrr . . . vad blir det ?
Morot !
Sedan skrattar hon så att hon nästan ramlar av stolen !
Förutom att umgås med barnbarnen har jag roat mig med två saker idag .
Vem kan motstå att tvätta bilen en dag som idag när vädret har varit strålande och talgoxarna har hojtat som galningar i buskaget ?
Inte jag !
Stövlar på, en vattenslang, bilshampo och Strandskatan roar sig kungligt !
Min lilla Ford sken i kapp med solen när jag körde mot kusten igen i eftermiddags.
Det finns ytterligare en sysselsättning som jag har svårt att motstå när tillfälle bjuds.
Trädgårdsarbete !
En sekatör , en kratta , några buskar som behöver klippas , igengrodda rabatter . . .
Det blev fyra timmars rent nöje i solskenet !
Fräknarna kom fram direkt (ser ut som om jag spottat snus i motvind), ryggen är tvärs av, axlarna värker , händerna är nariga och jag känner mig väldigt nöjd med dagen !
Jodå, Strandskatan vet att roa sig !

Jag önskar

Tänk om jag kunde "måla i ord" !
Beskriva synintryck, känslor, situationer eller dofter på ett sådant sätt att den som läser kan leva sig in i vad jag vill förmedla.
Hur beskriver man ljudet som hörs när havet sjunger ?
Kan man beskriva hur mareld ser ut för någon som aldrig har sett det ?
Lyckokänslan när du ser in i ditt nyfödda barns ögon för allra första gången - hur beskriver man den ?
Smärtan man känner då någon man litat på sviker ?
Doften av barr på en skogsstig en varm sommardag ?
Koltrastens sång från en grantopp i skymningen ?

Jag önskar att jag kunde "måla " !

Bemötande

Under ungdomsåren , då jag bodde i Göteborg , fanns det butiker där man helst skulle vara klädd i mink och ha nylagt hår för att bli betjänad.
En sådan butik var Holmbloms. Där kände man sig som nå´t katten hade släpat in när man gick omkring och tittade på utbudet av dyra kläder. Expediterna följde efter utan att säga ett ord och man granskades uppifrån och ner. Butiken kunde t.o.m. hålla stängt för att Anna-Bella Broström (redardrottningen) skulle få sitt glas champange och göra sina inköp i lugn och ro.
Nej, dit gick jag inte gärna .
Lagersons hörde också till de butiker som man borde vara uppiffad till tänderna för att få rätt service.
Vid ett tillfälle hade jag siktat in ett par alldeles underbara skor i deras skyltfönster.
Jag skulle på bröllop och skorna hade varit som "grädde på moset" till den klänning i ljusgrön duchesse som mamma hade sytt till mig.
En dag tog jag mod till mig.
Jag klev in i butiken och bad expediten att få prova skorna.
Hon såg tvekande på mig . Jag såg väl ut som en ung tjej i allmänhet - touperat hår, hemmasydd snäv kjol ( det var svårt att få tag på färdigsytt som var snävt nog i stl 34), högklackade skor från Nordlöfs . Inte riktigt rätt utstyrsel för att handla på Lagersons !
"Jamen, de skorna kostar Kr. 130:- ! Dessutom, den storleken Ni (man sa inte Du på den tiden och absolut inte på Lagersons ) vill prova står i skyltfönstret ! Skall jag verkligen hämta dem ? "
Jo, jag såg prislappen i skyltfönstret och jag vill ändå väldigt gärna prova skorna !
Surkärringen (f-låt expediten) studsade iväg , låste upp skyltfönstret och hämtade det utpekade paret .
Skorna satt som en smäck och jag har nog aldrig sett snyggare skor på mina fötter ! (inte lika dyra heller, förresten)
Året var 1964 och Kr. 130:- var lika mycket som jag betalade i månadshyra för min bostad !
Om jag hade fått leva på vatten och bröd i en hel månad så hade jag ändå köpt skorna . Förutom att de var otroligt snygga så ville jag knäppa expediten på näsan !
Den inte sympatiska expediten såg lite förvånad ut när jag betalade och glad som en lärka knallade jag ut från butiken med påsen från Lagersons i handen !
"Döm aldrig hunden efter håren !"

Hedvig - krutkärring

Jag gillar krutkärringar !
Tanter som går sina egna vägar och som tar vara på det liv som de tilldelats.
En sådan person var Hedvig .
Jag träffade henne första gången när jag var fyra år. Hon bodde med sin man på en större gård några km från samhället.
Hedvig hade under några år varit bosatt i USA och där arbetat inom vården och lärt sig en del om sjukgymnastik och massage.
När hon återvände till Sverige tog hon som extraknäck emot patienter som behövde massage av olika anledningar.
Det var så jag träffade henne första gången.
Pappa hade råkat ut för en olycka och skadat ryggen allvarligt. Han fick gå med gipskorsett i sex månader och efter så lång tid hade musklerna naturligtvis tagit stryk.
Jag fick följa med pappa till Hedvig vid flera tillfällen när han skulle få massage.
Hon var sträng och jag var inte riktigt överens med henne alltid. Dessutom bjöd hon mig på mjölk direkt från ladugården. Ungar skulle dricka mjölk - inget snack !
Jag avskydde denna dryck och gör så än idag ! Usch !
Hur som helst- när Hedvig blev änka i åttiofemårsåldern beslöt hon att flytta till ålderdomshemmet.
Åren på ålderdomshemmet blev ganska många och när hon hade bott där i sex år tyckte hon att det kanske kunde vara nog.
Jag begriper inte, sa hon, nu har jag bott här så länge ! Vår Herre måtte ha glömt mig !
Hon var fortfarande vital och tog sig en promenad varje dag i närområdet.
Det var viktigt för henne att hålla kroppen igång. Lite krämpor - som ont i ryggen t.ex. - kurerade hon genom att hänga i dörrposten en stund .
Vid ett tillfälle hade hon promenerat in på idrottsplatsen och medan hon gick omkring därinne hade vaktmästaren låst porten .
Jaha, sa Hedvig, där stod jag och tänkte att det kan ju bli en lång natt det här ! Som tur var kom en liten kille som hörde att jag ropade. Han visade att det fanns ett hål i staketet och sedan hjälpte han mig att krypa ut genom det. Jag blev ju lite skiten men vad gjorde det - jag kom ju ut i alla fall !
En annan gång var hon på promenad i nästan samma område och plötsligt stod hon öga mot öga med en älg !
Jag tittade ner på mina långa kjolar och funderade på hur i all sin dagar jag skulle kunna ta mig upp i ett träd ! Men älgen var klok nog att ge sig iväg så jag slapp klättra !

Att hon hade försökt om inte älgen hade gett sig iväg - garanterat !!
Vad sjutton hon var nästan nittiofem år och då är det väl inte så väldigt vanligt att man klättrar i träd !
Jo, Hedvig var en riktig krutkärring och med åren lärde jag mig att uppskatta henne mycket !

Nu räcker det !

Den gode hyresvärden aviserade den nya hyran idag . Som hyresgäst har man ju iofs vetat om att årets hyreshöjning var på gång och att det skulle röra sig om en höjning på c:a 2,5 %. Ingen överraskning alltså.
Men nu har hyran har kommit upp i kr 1.340:- per/ kvm och år och
då börjar jag fundera på om inte gränsen är nådd för vad som är rimligt.
För skojs skull jämförde jag kvm priset för några lägenheter i centrala Göteborg.
Det varierade mellan kr 861:- och 1.251:- i Linnéstaden och Haga !
Kan man bo så mycket mera centralt ?
Vår hyra är enligt hyresvärden bl.a. baserad på att man bor centralt och att man har nära till allt !
Dessutom säger sig fastighetsägaren bygga sina bostäder "för små plånböcker" !
Nog sjutton blir de små alltid !
Må så vara att jag bor nära havet vilket är alldeles underbart och borgar för livskvalité- men havet har väl Göteborgarna också !
Gångavstånd till systembolaget - kan det vara värt mycket ?
Har inte Göteborg några systembolag ? Jodå - många - nästan ett i varje kvarter !
Skall vi "lantisar " till vårdcentralen, apoteket, försäkringskassan, arbetsförmedlingen eller handla dagligvaror måste man transportera sig sju km.
Jag är säker på att det finns "inrättningar" i varenda stadsdel i storstaden !
Jodå man kan handla i dagligvarubutiker på närmare håll om man är beredd att betala
"kioskpriser" ! (turister som kommer hit tror att priserna höjs här på sommaren -vilket inte är fallet !)
Nej, jag skall inte gnälla och jag vill inte flytta till storstaden igen !
Jag funderar ändå på varför det är dyrare att bo på "turistorten" än i Göteborgs innerstad .

Ett torp i skogen kanske vore nå´t !
Funderar på det !

Nu är den här !

Jag gick en promenad ut till havet för en stund sedan . Solsken, vindstilla, havet låg som en spegel inne vid land och långt ute vid horisonten syntes brottsjöarna slå över ett par grynnor efter gårdagens blåst.
När jag kom ner till strandkanten stod en ostronfiskare där och rensade dagens skörd.
Då fick jag se den - Strandskatan ! Den satt på en pållare några meter från strandkanten och efter en liten stund kom ytterligare en och slog sig ner på samma ställe !
Ja, sa fiskaren, idag kom de . Det är härligt när strandskatorna är här igen !
(Tyvärr var det inte mig utan de "riktiga " han menade .)
När jag gick hem igen vällde dimmolnen in från havet .
Men det gjorde inte så mycket eftersom jag hade fått se det första vårtecknet !

Pelargoner

Strandskatan har fått känning av våren ! Lite tidigt kanske men katter brukar ju få vårkänslor i mars så varför inte en strandskata !?
Nu har inte jag samma symptom som katterna som vrålar omkring här utanför utan jag smög tyst o fint ut till mitt förråd . Där har alla mina "altanväxter" förvarats över vintern . I dag fick jag en oemotståndlig lust att väcka liv i pelargonerna. Kannorna får vänta ett tag.
De flesta växterna ser ut att ha lite liv i sig och nu återstår det att se om livsgnistan är så stark att de klarar chocken av att klippas ner och vattnas . Det är lite sport att försöka i alla fall !
Här skall pratas med, vattnas och vårdas för att förhoppningsvis kunna pryda upp altanen med prunkande växter så småningom !
Till dess får jag trösta mig med att jag har ett par, tre knoppar på min kaktus och snart blommar en anskrämlig orkidée !
Från och med idag och många veckor framöver ser det ut som om jag bor i ett misskött växthus !

Egen nyckel

För många år sedan bodde det en gammal tant här i samhället.
Hon var nästan 100 år och det kan man väl säga är en hög ålder . En liten , nätt dam med silvervitt hår,vital till både kropp och själ.
När hon närmade sig hundraårsdagen bestämdes det i alla fall att hon skulle flytta till serviceboende.
Innan flytten ville hon självklart ha koll på hur det var på "det där hemmet".
När hon inspekterat boendet hade hon några frågor till personalen :
" Nu undrar jag hur dags ni låser ytterdörren på det här stället ? Det kan ju hända att jag kommer hem lite sent. Låser ni före kl 22:00 vill jag gärna ha en egen nyckel så att jag kan komma in ! "
Såvitt jag vet fick hon en egen nyckel !
Tanten blev 103 år !

Poltergeist ?

För några år sedan dog en av mina vänner.
Som en minnessak fick jag av hans dotter en vacker porslinsfigur som jag placerade i vitrinskåpet.
En kväll när jag satt och såg på TV hörde jag ett störande ljud. Jag satt och irriterade mig på det en stund. Till slut reste jag mig för att identifiera varifrån ljudet kom.
Var det TV:n ? Stängde av ljudet - men nej - det hördes forfarande.
Hade jag igång tvättmaskinen ? Nej.
Var det grannarna som hade på hög musik ? Jag gick in i sovrummet och lyssnade . Nej, grannarna var oskyldiga den här gången.
När jag stod i dörren till sovrummet hade jag vitrinskåpet alldeles intill mig.
Ljudet hördes alldeles tydligt ! Kom det verkligen från vitrinskåpet ?
Vad hade jag där som kunde låta ? Visserligen hade jag en massa prylar stående på glashyllorna men inget som borde "låta" !
Jag öppnade dörrarna till vitrinskåpet och lyssnade igen.
Jovisst var det därifrån ljudet kom !
Det var figuren som jag hade fått i gåva som minne av min vän som stod och vibrerade på glashyllan !
Enbart den figuren rörde sig !
Hmmm !?

Vänner

Jag följer och läser flera bloggar.
Glada, sorgliga, underfundiga, förväntansfulla, arga, bittra , aggressiva, utmanande - det finns ett oerhört stort urval. Vissa engagerar mer än andra . En del bloggare känns, även om de egentligen är helt okända för mig, som om de vore mina vänner. Det är ju inte klokt - men så är det !
Jag hoppas för de sjuka, vill trösta de ledsna och inge hopp till de förväntansfulla !
Mina vänner där ute i cyber-space !

Kram på er och ha ett bra veckoslut !

Riktigt allvarligt

För några år sedan fick en av mina farbröder beskedet att han hade prostatacancer.
Prognosen var relativt god och en operation ansågs inte nödvändig. Han fick sprutor och det verkade som om läget var lugnt.
Efter en längre tid fick han problem med fötterna . Domningar och stickningar som gjorde att han inte gärna promenerade. Enligt läkarna så var det cirkulationsproblem.
Lite senare fick han även ont i en höft och ett ben. Starka , smärtstillande tabletter sattes in för att lindra.
Ingen röntgenundersökning !
Nu låg han för det mesta hela dagarna och om han skulle upp och gå fick det ske med hjälp av anhöriga.
Vid ett tillfälle fick han problem med att tömma blåsan och fick åka akut till sjukhuset .
Efter något dygn skickades han hem igen .
Det akuta problemet var avhjälpt och läkaren rekommenderade honom att försöka träna så mycket som möjligt för att hålla igång cirkulationen. Samtidigt fick han en "gåstol" för att kunna ta sig fram med sitt onda ben.
Dosen med smärtstillande tabletter ökades och han kämpade på så gott det gick. Vissa dagar kunde han med gåstolens hjälp ta sig fram några få meter andra dagar fick han ta till rullstol.
Han väntade på att få komma till sjukhuset för att röntga sitt onda ben .
Veckorna gick - många, många veckor !
Till slut var situationen ohållbar.
Ambulans till sjukhuset igen där han blev inlagd för att dagen efter- äntligen - bli röntgad.
Röntgensvaret var skrämmande !
Han hade kämpat och tränat med ett ben som var brutet !
Cancern hade spridit sig till skellettet .
Nu blev det fart på vårdsvängen !
Trots dålig prognos (kanske för att rädda sitt eget skinn) opererades hans lårben . Läkarna satte in metall i benet för att det skulle hålla.
Min farbror var lycklig !
Än en gång fick han komma hem till sin fru och han kunde stå på sina ben. Smärtorna i benet hade dessutom lindrats tack vare operationen.
Smärtor som han kanske hade kunnat slippa långt tidigare om röntgen gjorts och diagnos hade ställts på ett tidigare stadium !

Lyckan blev naturligtvis inte särskilt långvarig eftersom sjukdomen var långt framskriden.
Några få månader efter operationen fick han somna in i sitt hem .
Min farbror blev 79 år och hade trots allt levt ett ganska långt liv - men, men, men - hur kunde de ha missat att benet var av !? Varför röntgades han inte tidigare ?

Lite allvar

Har ni märkt hur djup och allvarlig jag är ?
Om inte så måste jag väl erkänna att det är jag visst !
Jag funderar på en väldig massa saker .
Det är bara det att det inte vill bli nå´t av de där funderingarna.
Som t.ex. varför jag inte använder mera av den hjärna jag är utrustad med .
Eller varför andra människor inte utnyttjar sina resurser på ett bättre sätt än vad de gör .
Varför tvekar man över huvud taget på att en människa inte är normal när hon/han slår ihjäl en annan person ?
Det säger sig väl självt att man inte är vid sina sinnes fulla bruk om man begår en sådan handling .
Hur kan jag tillåtas att spola en massa vatten i onödan bara för att det skall bli kallt innan jag dricker det när andra saknar tillgång till vatten över huvud taget ? Hur skulle det vara om jag satte en kanna vatten i kylskåpet i stället ?!
Varför stannade inte bilisten som körde på ett litet rådjurskid för att se hur det gick med det ?
Det hade brutit ryggen och jag fick be en granne om hjälp att avliva det för att det skulle slippa plågas. Jag hörde mammans skrik en hel natt .
Jo, så visst kan jag vara allvarlig !
Förutom alla andra funderingar så undrar jag hur mitt knäckebröd hade hamnat i kylskåpet härom dagen !

Nää, ingen TV

Det är faktiskt riktigt, urbota dumt !
Jag saknade inte en TV från det jag föddes och tills dess pappa hade möjlighet att köpa en apparat någon gång i slutet av 1950-talet. Det var ungefär vid den tidpunkten då ryssarna skickade upp sputnikar o sån´t. Jag hade i alla fall hängt med ett tag -tretton,fjorton,femton år på ett ungefär.
Nu sändes inga program förrän i mitten av femtiotalet så dessförinnan fanns det inget att sakna om man säger så.
Kl 18:00 ikväll dog alla kanaler på min TV ! Inget program någonstans . Utan TV en hel kväll .
Då visar det sig att jag får TV-abstinens efter tre timmar . . . det är helt sjukt !
Så, vad gör jag . . . sitter här och filosoferar, pratar med mig själv, kollar lite på svt.se , löser lite korsord o.s.v.
Jag skulle ju ha sett på Bygglov och han Ville eller vad han heter "charmören med den vassa näsan" ! Lugn, bara lugn fru H - programmet går nog i repris !
Från och med snart skall Strandskatan arbeta bort sitt TV:beroende !

Tåga

Ida ska jä´nte klaga på väret å den däringa förjolade snön !
Men en kan ju tale på´t !
Jä hörte når jä vakna te ve möratimmarne atte de dröppa ude på fönstert . Gött tänkte jä då snöar den´te i alle fall . Snön brugar ju ente göre så mye väsen å sä. Ja de e om de e e granna vinn då ..men då e de ju ente snön som låder .
Temperaturn kan en ju ente sia så mye om . Gradståcken pegar på omtränt fyra grader över nollstrecken å de e väl va en kan stå ud me.
No e de ju de då atte når de blir omslag i väret så här på vårkanten så kommer den däringa hemske tåga.
Jä ser nästan´te tvärs över veien en gang. De e ju kanske´nte så väldi mye å se men i alle fall.
De känns ju änna som en har e löwa tryckt ner över ownebrönnane å jä tycker atte jä får huepank när världen e så här liden.
Huet blir för trangt !
För atte jä ska känne mä e granna mer på humör så ska jä ha hede räger å eda ida .
De e nogge himskannes gött !
No trur jä nock atte de e passlet å ta tå de däringa hede rägene.
PS
Etter att ha fått i mä rägene kan jä sie dår atte de var hede ja ! De va så hede atte tåga nästan lätta ! DS

Bakslag

Igår knatade jag iväg ut till havet för att leta strandskator. Det var riktigt fint promenadväder men inte en enda rödbent pippi så långt ögat nådde.
När jag drog upp rullgardinen i morse förstod jag varför de avvaktar lite längre söderut.
Fy, säger jag bara ! Snö, snö, snö ! Det kan man kalla bakslag !
Insåg att jag inte hade någon som helst lust att leta strandskator idag utan tog en promenad till goda vänner för att fika i stället.
Vännernas "flatte" behövde en motionsrunda och för att "gå av mig lite kaffebröd" gick jag med på en några kilometer lång promenad. Puh, det är minsann tungt att plumsa omkring i blötsnö.
Det är som med vädret: ett steg fram och två steg tillbaka !
Och vet ni vad ? Man har sett två vargar c:a två km söder om samhället !
Nu får jag ut och leta både vargspår och strandskator !
När jag tänker närmare på saken så låter jag nog vargspårningen vara även om det hade varit spännande.
Inte för att jag är en fegis eller så utan bara för säkerhets skull !
Kära nå´n , tänk om jag möter en varg !
Nej, leta strandskator och andra vårtecken känns lite tryggare .
Jo, så får det bli !

Bry sig

Jodå, visst är det skönt med människor som "bryr sig om" !
Jag önskar bara att de inte brydde sig så himla mycket .
Som t.e.x om jag har lust att låta rullgardinerna vara nere lite längre än vanligt .
Snabbt som ett brev på posten kommer kommentaren : Jag trodde att du var sjuk eftersom rullgardinen gick upp så sent idag !
Jag blir inte särskilt talför : Nejdå !
Om jag av någon anledning tar min lilla Ford och är borta en hel dag : Jaså, du är hemma igen ! Jag trodde att du hade åkt till sonen för att passa barnen.
Svar: Nejdå !
Kommer jag hem lite sent och ingen har sett när jag kom : Herregud , jag såg att din bil var borta när jag gick och lade mig igår kväll. Jag blev orolig att det hänt dig något.
Svar: Inga problem !
På sommaren när jag går iväg med en korg i handen : Skall du till skogen ?
Svar: Ja, vi får se !
Kommer jag hem med en badkasse i handen : Har du varit och badat idag ?
Svar: Jajemen !
Eller: Var har du varit så länge ?
Svar: Jag har haft utsträckt tid idag !

Idag kollar jag på Wasa-loppet på tv:n och har fortfarande inte dragit upp rullgardinen .
Strandskatan demonstrerar !