Snart advent

Jag laddar för några dagar i Partille hos dotter, måg och barnbarn.

När man lämnar torpet i några dagar måste musfällor laddas,diskmaskin tömmas, sopor bäras ut och  framför allt måste det vara lite varmt i stugan.
I tvättstugan, där det inte bara står en tvättmaskin utan också varmvattenberedare och  vattencistern, har jag ingen värme. Om väderrapporterna stämmer lär det kunna bli ganska kallt och då måste man gardera sig så att inte vattnet fryser.
Det är ett litet utrymme och igår  mätte jag ,  fixade och donade  för att få upp ett litet element - "frostvakt".
Trettio cm  hit och femtio cm dit, vågrätt, inget brännbart material i närheten o.s.v.
Man måste vara noggrann ! ( ni vet hur det är med mig och centimetrar ... "fort och fel)"
Nu sitter den där frostvakten där i alla fall och jag  hoppas att det inte skall hända något
tokigt medan jag är borta .

Innan jag kommer tillbaka är det första advent och då skall julgardinerna vara uppe och ljusstakarna framme.

Lite tidigt att sätta upp röda gardiner men det kan inte hjälpas. Jag tycker att adventstiden är härlig och vill ha det lite fint när jag kommer hem igen.

Eftersom jag har ändrat om i köket och den nya tapeten inte alls stämde överens med de gamla julgardinerna så blev det att ta fram symaskinen och sy nya.

Rött tyg .. eller rättare sagt två röda dukar a kr 59,90 styck... inhandlades, klipptes till och syddes.

Två dukar räckte till två gardinlängder till köksfönstret, en gardinkappa till  altandörren och två gardinkappor till dotterns köksfönster.

Snacka om billiga gardiner ... och dessutom mätte jag rätt innan jag klippte till ... det fattas inte en dm vare sig här eller där !

Ha det gott...Nu skall jag på "musjakt" !

Jamie "boy" !

Hej ! Det är  jag ..Jamie ...här !
Jag är inte alls lika busig som brorsan... jag är inte  lik honom utseendemässigt heller.
Men jag är störst av oss två ... väger nästan ett kilo... åtminstonde flera hekto.. mer än honom.
Han, Tage, förbrukar så mycket energi när han busar  och det tycker jag är slöseri.
Jag tar det lite mera "piano" , ligger och filosoferar , njuter av tillvaron och tar vara på all maten som mamma ger oss .
Ser ni den hemska bakgrunden på bilden ?
Ha,ha... det är mormors flanellpyjamas  och den är faktiskt inte särskilt snygg !
Men vadå... "den värmer gott", säger hon. På måndag dyker mormor upp här hos oss igen  och förmodligen den där "flanellen" också !
Ha det gott där ute i den stora världen och kram på er alla !
Jamie

Adam i mitt hjärta

Idag går mina tankar till en liten gosse, mitt älskade barnbarn Adam.
Han skulle ha firat sin  trettonde födelsedag  idag.
Adam var  alldeles underbar  !
Tyvärr föddes han med många handikapp .
Trots alla svårigheter han fick ta sig igenom fick vi uppleva honom i tre och ett halvt år.
Adam du kommer för alltid att finnas i mitt  hjärta .

Tage här !

Skumt det här .
Jag undrar vad det  kan vara ? 
De bara dök upp för några dagar sedan och jag tror att det är något som tillhör mig.
Men vad skall jag ha dem till ?
Jag kan  räkna ... en, två, tre., fyra, fem ....
Å sedan är det en till som är likadan !
Okej ! Jag kollar noga, undersöker och smakar på dem .
Igår smakade jag lite extra och körde in hela den ena prylen så långt in i munnen att jag var tvungen att kräkas.
Mamma tyckte att det var dumt gjort av mig.
Jag håller på att upptäcka nya saker varje dag och snart får jag nog  full kontroll på de här prylarna också.
Men man måste vara koncentrerad !

Tyngdlyftning

För en stund sedan  var jag   i uthuset och hämtade ved.
Jag skall alltid ha så mycket ved inne köket  så att den hinner få rumstemperatur  innan den läggs i braskaminen.
Det har "de gamle" lärt mig och de visste precis hur man skulle hantera vedklamparna !
Varje gång min mormor  passerade vedboden efter att ha besökt utedasset bar hon med sig ett fång ved i sitt förkläde.
Eftersom utedasset besöktes ett par gånger per dag  så räckte det  att bära in veden på det viset .
Klok kvinna min mormor.
Jag kånkar in en hel "bananlåda" (varför ? Jag har ju  inget förkläde !) full med ved och det är tungt. Det går inte att fylla lådan till hälften för då hade jag ju fått gå flera gånger ...och det har jag oftast inte alls lust med .
När jag började fundera på vad ved väger så kom jag fram till att jag nog  är en tyngdlyftare av rang.
Vi säger så här: en kubik ved väger i runda svängar 600 kg.
Jag har burit in tolv kubik  i uthuset och lutande  "utedasset" .
Med den högre matematiken blir 12 kubik x 600 kg = 7,2 ton ... (ton låter mycket mera än kg ... inte sant ?!)
Nu bär jag ut - eller rättare sagt  in  - alla de där kilona igen och innan våren när all veden  har gått upp i rök.. ja då har jag burit 14,4 ton !
Inte behöver jag gå på gym och lyfta skrot när det finns ved.

Äntligen färdigt

Äntligen är köket färdigt .
Det blev ljust och fint och jag har  betydligt bättre förvaringsutrymmen .
Tänk att lite färg kan göra så gott. De gamla dörrarna var visserligen inte så mörka men de tog ändå mycket ljus.
Bänkskivorna , som var ekfärgade och slitna,  har bytts ut mot  ljusa grå skivor med "rostfria" kanter. Handtagen på dörrarna var också i ek  och de är nu målade med silverfärg och går i stil med bänkskivorna.
Ett högskåp vid diskbänken gör att det blir ett avslut på bänken och dessutom har jag fått gott om plats för "torra" varor.



 



Målat men fortfarande saknas ny bänkskiva och  högskåp.

 



Ny bänkskiva , sockel och nytt högskåp





Betydligt bättre !
 Ny bänkskiva, tre nya skåp och sockel .



Inte särskilt funktionellt tidigare !

Så nu undrar jag ... vad skall jag hitta på nu  ? Herregud .. jag kan ju inte sitta på rumpan och stelna till  hela vintern !

Tacksamhet

Jag har sett  in i två små gossars ögon - själens spegel.
Jag har imponerats av hur stark deras livskraft är.
Jag har känt förtvivlan när de har varit riktigt dåliga och känt hoppet komma tillbaka när de har gjort framsteg.
Jag har känt maktlöshet när jag har sett deras föräldrars kamp mellan hopp och förtvivlan, vecka efter vecka, månad efter månad.
Jag har velat trösta, torka tårarna och säga de rätta orden.
Jag har aldrig slutat att hoppas !
Jag har varit med om något riktigt stort.
Jag får "låna" dem en stund och  hålla dem  i min famn, höra deras lugna andetag, känna värmen från deras små kroppar.
Jag får se deras leenden  lysa upp ett helt rum !
Jag  får uppleva  två små mirakel !
Igår var det Tages och Jamies dag,deras dopdag !

Vi   fick  uppleva en stund i kyrkan som inte bara var  en dophögtid utan även en stund av stor glädje och tacksamhet !

Tacksamhet över att Tage och Jamie finns !

Fyra ljuvliga killar... Erik o Jamie, Carl-Johan o Tage.





Tage och Jamie tillsammans med föräldrar o faddrar.

Rädslor

När jag var liten var jag rädd för en massa saker.
Höga ljud, ballonger som smällde, fotoblixtar, mörker, hundar, åska  och flygplan etc. etc. !
Flygplan var nästan värst eftersom flyget mellan Göteborg och Oslo passerade rakt  över samhället flera gånger per dag.
Panik varje gång jag hörde ljudet av ett plan som närmade sig.
Jag var t.o.m. rädd för Dumbo .... 
För att glädja  mig hade mamma tagit med mig till samhällets biograf för att se en tecknad film med den blå elefanten. När.Dumbo flaxade med öronen så  flög  han ... alltså var han i mina ögon ett flygplan och mitt biobesök slutade med  skräck och tårar.
Det var ta mig sjutton inte mycket som jag inte var rädd för således.
De flesta rädslorna har försvunnit med åren och nu för tiden flyger jag gladeligen när tillfälle bjuds. .
Numera   är det  andra saker som skrämmer !
Jag hade två tidigare arbetskamrater på besök för några dagar sedan. Vi satt och pratade i ett par timmar vid kaffebordet. Det gick naturligtvis inte att undvika att vi under samtalets gång kom in på hur det var på vår  tidigare  gemensamma arbetsplats och våra kollegor.
När de berättade för mig att en av våra vänner ,sextiotre år gammal ,sitter på  ett vårdhem blev jag alldeles skakad.
Vår kollega och vän  har drabbats av altzheimers sjukdom.  Hon  känner inte igen någon av sina gamla bekanta.och är alldeles förvirrad.
Sjukdomen har drabbat henne med full kraft på bara ett par år.
Att bli äldre är ju livets gång och  det är inget skrämmande i det.
Men att gå in i  "dimman", att förlora sin personlighet och inte ha ett värdigt liv.... det  är jag oerhört rädd för.
Man får hoppas att forskningen går framåt och att det snart finns bot mot altzheimers sjukdom.