Strandskatan

Strandskatan har fått fel på tidtabellen !
Enligt vanligtvis välunderrättade källor har den riktiga strandskatan siktats vid kusten c:a fyra mil härifrån i sydlig riktning !
Min informationskälla , som oftast har ganska bra koll på på den virriga Strandskatan och full koll på den riktiga, så skall den senare inte finnas i vårt område förrän den sextonde mars !
Att en strandskata skall behöva ett par veckor på sig för att förflytta sig fyra mil låter inte troligt vilket gör att den virriga Strandskatan måste ge sig ut till havet för att leta vårtecken ganska omgående.
Det är inte som det har varit ! Egentligen är det ingen ordning på någonting.
Men vad gör det att strandskatan kommer lite före den ordinarie tidtabellen !

Världen är inte stor

När C-J tog sin examen på North Park University i Chicago hade jag flugit över till vindarnas stad för att bevista begivenheten.
C-J och M hade en lägenhet i närheten av universitet . Fastighetsägaren som de hyrde av bodde oftast i Florida men just när jag var där råkade han vara på besök för att se till sin fastighet.
Jag träffade honom vid ett enda tillfälle utanför lägenheten och bytte några ord med honom. Detta hände i december 2001.

I september 2004 åkte jag till landet i väster för andra gången.
C-J o M hade då sedan lång tid flyttat betydligt närmare down town och bodde nu ett stenkast från Lake Michigan.
Några dagar efter att jag installerat mig och anpassat mig till deras dygnsrytm tog vi en promenad utmed sjön. Vädret var fantastiskt och det var massor av människor som flanerade utmed sjön.
Det är ju faktiskt helt osannolikt att man skall träffa någon som man känner igen ibland myllret av människor i Chicago.
Plötsligt kommer det en man på cykel emot oss. Han viftade med armarna och hojtade :
Hello ! C-J, hello and hello mrs H ! How are you ?
Det var deras tidigare hyresvärd som var ute och motionerade.
C-J och M hade inte träffat honom sedan de lämnade den gamla lägenheten och det hade nog gått ett helt år eller mera sedan dess.
Hur ofta var fastighetsägaren i Chicago och hur ofta var jag där samtidigt ?
Vi befann oss kilometervis ifrån hans fastighet och jag tror inte att C-J o M har träffat honom någon gång efter detta tillfälle.


Lite märkligt var det !

Oj,oj, nu ligger jag riktigt risigt till !

Tvillingarna, både den Förskräckligt rara och den söta Markattan, har sammangaddat sig mot mig . Jag är utmanad !
Den enklaste delen av denna utmaning är att berätta sju sanningar om mig själv !
Inga problem :
1/ Gammeltacka är vad jag kallas av C-J ( son nr två) och jag bor på "Strandskatan" ( Håll med om att Strandskatan låter mysigast !)
2/ Jag är enveten som en get och ettrig som en terrier
3/Jag kan inte motstå stoora punchpraliner -helst kilovis (därav vågen)
4/ Knallar gärna ensam i skogen och plockar kantareller (går ut vid midsommar och vänder hem igen när frosten kommer på hösten)
5/ Jag är en hejare på att hugga ved (om jag inte missar och hugger mig i tummen )
6/ Har en förmåga att stå på öronen i trappor (praktiserats vid flertalet tillfällen - förstår inte hur det går till)
7/ Någon gång skall jag skaffa ett torp i skogen igen med vedspis, kamin (hög mysfaktor) och byta namn från Strandskata till Koltrast !

Sedan uppstår det ett problem då !
Utmana sju personer - eller fjorton ! Förlåt mig men jag måste bordlägga ärendet eller skicka vidare till de som eventuellt läser mina rader !
Kram på er alla och tillönskan om en god natt !

Glädjevåg - not !

Idag har jag (kanske) gjort något väldigt dumt .
Jag har köpt mig en våg !
Det kan ju faktiskt sluta hur som helst !
Antingen kommer Strandskatan att gå omkring här hemma och burra upp fjädrarna och känna sig riktigt belåten med sig själv eller också får hon gömma sig i vassen i sommar igen !
Nej, allvarligt talat - riktigt så illa är det inte .
Oavsett så skall här minsann kontrolleras om det är kläderna som lurar mig eller om det är kroppen som förändrar sig från dag till dag.
För säkerhet skull frågade jag expediten i affären om det var en "glädjevåg" jag köpte.
Hon såg undrande ut och svarade snabbt : Å nej då ! Den visar säkerligen alldeles exakt vikt .
Humorbefriad !
Usch ! Jag som hade hoppats att det skulle vara en våg som kan ge mig lite uppmuntande tillrop .
Jag var naturligtvis tvungen att genast vid hemkomsten kliva på min nya våg .
Puh, jag konstaterade snabbt att jag antingen har svårt att tyda siffrorna eller att jag har för mycket kläder på mig !
Jag bestämde dessutom att man måste göra ett ganska stort viktavdrag för kläderna vid invägning !

Sjukvård

För några månader sedan fick jag en folder i brevlådan som informerade om hur NU-sjukvården fungerar. Om jag till allt elände skulle behöva vård och tranport med ambulans så visste ambulansmännen precis vart de skulle köra mig . Jag skulle känna mig så trygg !
Nu börjar jag fundera på om något har gått lite snett !
Jag fick mig berättat en historia som hade hänt för några dagar sedan.
En äldre dam hade genomgått en operation och efter några dagar hemma blev såret infekterat.
Hon blev riktigt dålig och anhöriga begärde ambulanstransport till sjukhuset.
De anhöriga hade önskemål om att ambulansen skulle köra direkt till Uddevalla sjukhus .
Ambulanspersonalen ville däremot köra till Strömstad lasarett .
De ansåg att det fanns lika bra antibiotika där som i Uddevalla.
I Strömstad bedömdes patienten vara i såpass dålig kondition att en ny ambulans beställdes och den gamla damen kördes till NÄL i Trollhättan.
Väl på NÄL konstaterades att patienten borde läggas in på infektionsavdelningen på Uddevalla sjukhus.
Ny ambulanstransport till Uddevalla där patienten äntligen blev omhändertagen och inlagd för vård.
Nästan tolv timmar fick en gammal , sjuk människa tillbringa i ambulans och väntrum på olika vårdinrättningar innan hon fick hjälp.
Hemmet - Strömstad =c:a 3 mil
Strömstad - Näl = c:a 13 mil
Näl - Uddevalla =c:a 3 mil
Nästan tjugo mils resa i stället för sju mil om de hade kört direkt från hemmet till Uddevalla !
Den resan hade inte tagit mer än max. 40-45 minuter !

Nej, jag skall nog inte skriva vad jag tänker ! Det lämpar sig inte i skrift !
Jag kan säga så mycket som att : Det osar svavel !

En äldre dam

Igår kom det en väldig massa snö hos oss i Norra Bohuslän !
Femton - tjugo centimeter sådär mellan tummen och pekfingret.
Jag vaknade av ett himla oväsen i morse när snöslungor och snöplogar dundrade förbi .
Det var nog första gången den här vintern som det plogades utanför min bostad.
Fram på förmiddagen träffade jag en väninna utanför butiken och vi beklagade oss över all snön och hur besvärligt det är att plumsa omkring innan alla vägar är rengjorda.
För att inte tala om hur lätt det är att halka omkull i snömodden.
Jag berättade om min vurpa tidigare i veckan.
Ha, ha, - var det du som ramlade borta vid fiskaffären ?! Jim berättade att han hade sett en äldre dam halka omkull !
Sade han verkligen äldre dam ? Då kan det absolut inte ha varit mig han såg !
Eller ?

Dojan och annat tokigt

Det var på den tiden ! Då när jag varken hade lägenhet, man, barn eller bil.
När håret var mörk och tjockt , ögonen var svarta av eyeliner,mascara och ögonskugga och jag ofta var ute och dansade.
En lördagskväll skulle jag gå till Gyllene Hästskon (Dojan) med en riktigt "intressant" kille.
Det var första gången han bjöd ut mig och jag hade snyggat till mig lite extra.
Klänningen jag hade på mig användes för allra första gången och den var riktigt raffig.
Enkel skärning med rak kjol, ingen djup urringning framtill men ryggen var bar ända ner till midjan .
Vi blev visade till bordet som var bokat i förväg och vi beställde in en flaska rött vin.
Vinet hälldes upp i våra glas och vi satt och småpratade .
Då händer det som inte får hända när man är på krogen med en spännande kille !
Jag sveper ner ett helt glas vin i knät !
Min ljusgrå , nya klänning var röd av vin uppifrån och ner.
Jag badade i rödvin !
När jag reste mig från bordet rann det vin ända ner på mina ben !
Uaahhh - piiinsamt !
Vad skulle jag göra ?
Det var bara att tacka för sig och knalla ut i vinterkylan och ta spårvagnen hem .
Trots det första restaurangbesökets snöpliga slut så träffades den "intressanta killen" och jag många gånger .
Vi gick ofta på Dojan och dansade och jag kan garantera att inget mer vin spilldes !
Däremot glömde jag ett par skor i en taxi efter ett "bönemöte" som vi bevistat !
Skorna hämtades sedermera på poliens hittegodsavdelning på Tredje Långgatan !
Vet ni inte vad ett "bönemöte" är ?
Jo, då tar de inbjudna med sig en burk bruna bönor eller ärtsoppa och allt värms sedan i en gemensam gryta !
Nej, naturligtvis blandar man inte bönor och ärtor utan bestämmer i förväg vilken rätt som skall stå på menyn vid "bönemötet" !
Enkelt eller hur ? Sedan kan man ju ha lite "extra lämpliga tillbehör" för att förgylla kalaset !
En massa humor och något gott att dricka brukade vara väldigt lämpligt !
Ja, det var det hele !

Klockan långt bort

Jag har ett bra knep .
Ställer alla klockor långt ifrån sängen !
Varför ? Jo, då ser jag inte hur mycket klockan har blivit innan jag lägger ifrån mig boken som jag inte kan sluta läsa.
När jag sedan stiger upp på morgonen kan jag utgå från klockslaget då jag gick och lade mig i stället för när jag somnade .
Ja, så har jag lurat sig själv att tro att jag har sovit många fler timmar än vad jag verkligen gjort . Jag känner mig garanterat mera trött om jag vet att klockan var 04:00 när jag släckte lampan än om jag senast såg på klockan vid 01:00.
Lättlurad eller psykologi - spelar roll !
Dessutom måste jag stiga upp för att se vad klockan är när jag vaknar .
När jag ändå är uppe och om det skulle visa sig att jag har sovit lite länge och klockan står på elvakaffedags eller nå´t så´nt så kan det uppstå lite stressymptom förstås.
För vem vill missa elvakaffet !

Ha,ha - lättlurad ? Jag . . . nä,nä !

En våg, kanske !

Det var en gång - så börjar alla vackra sagor !
Men det här är minsann ingen saga utan rena rama sanningen !
När jag var c:a trettio år vägde jag 43 kg ! Jodå, så sant som det är sagt !
Nu är jag inte så där väldigt "hög över havet" men fördelade man de där 43 kilona på 164 cm så kan man väl inte säga att jag var särskilt fet - eller ?
Ja, det var då det !
Nu har det ju gått ett antal år och antingen har havet stigit eller så har jag krympt med ½ cm eller nåt sån´t.
Kilona har förökat sig på något mystiskt sätt och antalet - ja det är (inte) mycket att tala om ! Förresten så har jag ingen våg så vikten går inte att kontrollera.
Dessutom tycks det som om jordens dragningskraft gör att . . . ja, ni förstår ungefär vad jag menar ! Det där med midjemått å sån´t .
Jag brukar säga att jag märker om jag går upp eller ner i vikt på hur kläderna sitter .
Nytvättade jeans - stånk och stön - pfhuu - jag måste ha gått upp i vikt !!
Använder samma jeans några gånger utan att tvätta och de sitter som en smäck ! Känns t.o.m som om de blir ganska rymliga .
Yesss - känner mig minsann som den sylfid jag är !
"Kyss Karlsson" - herregud vad jag är lättlurad !
Stretch - det är ju stretch !
Antingen får jag köpa en våg eller sluta att tvätta byxorna !
Större byxor är ingen idé att köpa för de drar ihop sig efter tvätt i alla fall .
Det vet jag med bestämdhet ! När strl 38 är för litet byter jag upp mig till strl 40 - vad tror ni händer - jodå, några veckor och några tvättar senare har de rackarna börjat att dra ihop sig !
Nej nu får det bli en våg för jag trivs inte i byxor som lurar mig och framför allt inte om de är lortiga !

Isfläck under snön

Strandskatan gick ner för räkning idag . Jajemen !
Dagens promenad slutade med att jag låg på alla fyra och krälade i snön.
Fort gick det och om , Gud förbjude, någon såg händelsen så fick de nog ett gott skratt.
Ha,ha,ha ! Gissa om jag var uppe innan någon ens hade börjat nerräkningen ?
Först kollade jag , och det kändes väldigt viktigt, att ingen hade sett min misslyckade piruett !
Därefter inspekterade jag att alla kroppsdelar satt där de brukar göra och att de var funktionsdugliga. Jodå , allt fungerade !
Jag borstade bort snön som täckte mina manchesterbyxor . Här skulle det minsann inte finnas några synbara tecken på att jag gått på knäna ! Sedan petade jag försiktigt med foten i snön för att vara säker på att jag verkligen hade fotfäste .
Det var tur att jag var nästan hemma när jag stöp för annars hade det tagit lång tid för mig att komma hem. Varje steg kontrollerades noggrant !
Jädrans isfläckar !
Det finns en liten risk att kroppen är något stelare än vanligt i morgon !
Skall sanningen fram så gör ju inte Strandskatan piruetter varje dag om man säger så !

En liten påse

Varje gång jag ser en ambulans så får jag en obehagskänsla i maggropen. Jag vet att någon behöver hjälp snabbt, att någon mår väldigt dåligt eller har farit illa på något sätt.
Den där känslan förstärktes den dagen jag fick telefonsamtalet som meddelade mig att pappa hade blivit sämre.
Jag var på min arbetsplats när samtalet kom och en arbetskamrat ställde upp och körde mig i ilfart mot mitt föräldrahem.
Tre kilometer från samhället möter vi ambulansen i en kurva. Den körde inte särskilt fort och hade varken blåljus eller sirener på.
Just då förstod jag att något var väldigt fel.
När vi kom fram till mitt föräldrahem stod mamma i köket tillsammans med en väninna. Båda var chockade och förtvivlade.
Mamma hade sett pappa falla ihop i grannens trädgård när han var på väg att hämta bilen i garaget. När hon sprang fram till honom förstod hon att situationen var mycket allvarlig.
När jag frågade varför mamma inte hade följt med i ambulansen svarade hon : Jag tror att han var död, han är död och jag fick inte plats i ambulansen eftersom det var både läkare och sjukvårdare med.
Innerst inne insåg jag att pappa var borta för alltid men jag bad ändå att min arbetskamrat skulle köra mig till sjukhuset dit han hade förts.
Kanske, kanske . . .
Vid framkomsten till sjukhuset frågade jag en sköterska om det hade kommit in en patient i ambulans alldeles nyss.
Hon tittade på mig och bad mig följa med för att få tala med jourhavande läkare.
Läkaren satt upptagen i telefonsamtal när jag kom in i rummet och jag förstod att det var min mamma han talade med.
När han avslutat samtalet vände han sig till mig .
Det är min pappa som kom in i ambulansen alldeles nyss. Är han död ? Kan jag få se honom ? Var är han ?
Ja, din pappa är död. Nej, du skall inte se honom nu . Han är på bårhuset .
Vad skall jag göra nu då ?
Nu skall du åka hem och ta hand om din mamma.
Sedan gav han mig en liten plastpåse.
En liten påse som innehöll pappas armbandsur, plånbok, glasögon och vigselring.
Jag gick som en zombie ut genom dörrarna från sjukhuset.
En zombie med en liten påse i handen !
Det har gått många år men ändå minns jag varenda sekund av den dagen då jag mötte ambulansen som förde bort min pappa.
Neej, jag tycker inte om ambulanser !

Hav och ljus

Nu är jag nöjd med mig själv efter att ha gått dagens promenad utmed havet .
Detta fantastiska hav som är så mäktigt och outsägligt vackert. Det spelar ingen roll vare sig det är sommar eller vinter, storm eller stiltje så njuter jag av det. Idag är det dessutom ett fantastiskt ljus ute. Det är inte solsken men det lilla snötäcke som ligger på de grå bergen lyser ändå upp. Havet låg alldeles stilla och de lätt snötäckta öarna låg som pärlor långt därute. Ett svanpar simmade omkring på andra sidan hamnen och längst inne i kilen var massor av ejdrar samlade.
Det är som en tavla som jag önskar att jag kunde vidarebefordra till er.
Småfåglarna börjar också inse att vi går mot ljusare tider. Talgoxar och blåmesar hade konsert när jag kom upp mot skogsområdet och en hackspett trummade ivrigt på en trädstam.

Nu skall jag krypa upp i soffan med en deckare !

Främmande språk

Jag har en liten fundering när det gäller reklam .
Vi bor i Sverige och vi har ett eget språk.
Under årens lopp har det som vi idag kallar svenska språket blandats med franska, tyska och engelska uttryck . Man märker inte ens att det är "främmande "ord.
Men jag har en känsla av att man framför allt i reklamsammanhang tar för givet att hela den svenska befolkningen kan både läsa, tala och förstå engelska flytande.
Vi matas med reklam varje dag och ofta är den på engelska .
De flesta svenskar som är under sextiofem - sjuttio år förstår det engelska språket.
Är man däremot sjuttio år eller däröver och enbart har gått i sjuårig grundskola så har man inte läst främmande språk.
Reklam om antirynkkrämer, shampo och alla andra produkter som innehåller undergörande saker som ingen ,vare sig man är ung eller gammal ,begriper vad det är borde väl för sjutton framför allt rikta sig till "gamlingar över sjuttio " !
Den del av befolkningen som kanske inte förstår engelska och som kanske är i störst behov av produkter mot rynkor eller vad det nu kan vara .
Varför skall inte alla kunna förstå vad som sägs i reklamen ?
Oftast är det fullständigt ointressant .. men i alla fall ... det är ju nästan lite diskriminering !
Fast å andra sidan - tålamod - snart är alla som enbart har gått sjuårig grundskola ett minne blott !
Borta, väck, döda, glömda - då kan vi kanske övergå helt och hållet till engelska eller nå´t annat trevligt språk som är trendigt .

Färdtjänst

I natt blev jag nästan lite nostalgisk !
Hur ofta händer det nu för tiden att C-J ringer mitt i natten och vill ha "färdtjänst" ?
Jag hade nog blivit något konfunderad om han hade ringt från Chicago där han bodde i några år eller från Malmö där han numera har slagit sig ner och bett mig hämta honom från en fest .
För femton år sedan hade jag s.a.s. jour mer eller mindre varenda helg. Det ingår i mammors uppgifter att se till att barnen kommer hem helskinnade efter att ha rumlat om med sina vänner .
Men så hände det i natt igen.
Sonen och hans fästmö var på ett bröllop ett par mil härifrån och hade försökt ringa efter en taxi för att åka hem. Men i Bullarskogarna en lördagsnatt står inte taxibilarna på kö . . . njaeee . . . . .bättre att ringa "morsans lokala färdtjänst "!

Kl. 01:15 ringer han och undrar lite försynt om modern möjligen är vaken. Jodå, jag var vaken eller rättare sagt telefonen hade väckt mig .

Har du lust att hämta oss ?

Det var självklart att mamma hoppade i ett par jeans, rättade till det grå "barret", gick ut och skrapade bilrutor och rattade sin lilla Ford ut i vildmarken .
Jag måste säga att det var riktigt mysigt att köra upp i skogarna. Månen sken över trädtopparna och snön vid vägkanten gnistrade som kristaller i kylan. Eftersom jag av erfarenhet vet att det finns gott om älgar och rådjur i dessa trakter fick jag ha "ett öga i mars och ett i november " så att inget oförutsett skulle inträffa.
Jag klarade mig hem utan incidenter även om jag var tvungen att stanna för ett förvirrat rådjur som ställde sig mitt i vägen och kollade på mig och en stor skogshare som var ute och skuttade.
Kl 03:00 kröp jag ner i sängvärmen igen .
Å, vad gott det är när barnen ringer ...

Sluten som en mussla

Det kommer perioder då det är svårt att formulera tankarna i ord på ett papper eller som här på datorn.
Kanske är det under just de perioderna som jag jag tänker som mest. Barnen brukar säga att jag tänker för mycket.
Ältar gammal skit skulle jag hellre vilja uttrycka det som.
Vilket slöseri med energi att fundera på saker som hänt för länge, länge sedan . Händelser som inte går att göra ogjorda och som jag inte kunde påverka då och inte heller nu.
När man bor i ett litet samhälle där de flesta känner varandra, alla tror sig veta allt om alla och rykten sprids som agnar för vinden - då drar jag mig tillbaka.
Då stänger jag min dörr och sluter mig som en mussla.
Härom dagen talade jag med en av mina grannar och jag förstod att jag är ett samtalsämne just av den anledningen att jag inte släpper vem som helst inpå mig.
En av de grannar som inte känner mig över huvud taget hade undrat : Har hon inga bekanta här i samhället ?
Jo, det klart hon har ! Hon har ju vuxit upp här och har både släkt och vänner !

Tänk om de visste vilken tokfis jag egentligen är och vilka fantastiska vänner jag har !

Dagens väder

Jag kan inte undanhålla er detta ! Det finns hopp om ljusare tider !
Kanske inte på den ekonomiska fronten men vädermässigt verkar det ganska lovande.
Vilken dag det har varit idag !
Solen har lyst från en klarblå himmel, inte ett enda litet moln att se och det har varit nästan vindstilla.
Jag tog en promenad utmed havet . Några tunna isflak invid stranden där trutar och måsar slagit sig ner . Lite längre ut simmade några ejderhannar omkring .
Solstrålarnas reflexer glittrade som guld i vattnet.
Luften var så klar att man såg Väderöarna som en hägring långt där ute vid horisonten.
Det kommer säkert flera veckor av vinter ännu - men ljuset har börjat att återvända och därmed känns det som om livsandarna vaknar igen .
Om bara några veckor kommer strandskatorna - de där "riktiga " strandskatorna som bara turistar här under den ljusa årstiden .

Renovering

Svett och tårar !

Det blev faktiskt köksgolv av detta kaos till slut.
Nej, man får aldrig ge sig !

Nå´n som känner igen sig ?

Diva

För många år sedan hade vi en tax i familjen. Av någon anledning fick hon namnet Diva. Skall man vara riktigt ärlig så såg hon inte ut som en sådan . Ganska stor och med åren alldeles för omfångsrik. Det berodde till stor del på att min pappa var oerhört svag för hennes bedjande ögon. Så fort han satte sig vid matbordet kom Diva och satte sig bredvid honom. Hon satt på rumpan som en liten stubbe med framtassarna i luften. Så där kunde hon sitta hur länge som helst och hon visste att förr eller senare skulle pappa smuggla till henne något gott. Jag säger smuggla därför att vi , pappa och jag, hade lite olika åsikter om vad som var nyttigt för Diva.
Man kan således säga att Diva med åren blev tämligen fet .
Det var inte bara det att pappa gödde henne utan ibland fixade hon käk på egen hand. Hon hade ett väderkorn av guds nåde.
Mellan grannens och vår trädgård fanns ett staket av nät. En dag fick vi se fru grannen studsa upp och ner vid nämnda staket . Hon var högröd i ansiktet och arg som ett bi ! Rent ut sagt helförb....
Diva hade krupit under staketet och tagit sig upp på grannens veranda. Därifrån hade oemoståndliga dofter spridit sig. Grannen hade nämligen kokat en saltrulle och ställt ut den för att svalna. Nu var saltrullen puts väck !
Ingen kunde misstaga sig på vart den tagit vägen !
Diva var jämntjock från nos till rumpa och såg ut som om hon hade lyckats trycka i sig hela saltrullen i ett stycke .
Hon var så rund så att de där korta sakerna som sitter ett i varje hörn syntes nästan inte.
Nej, benen bar henne inte utan det fick bli att transportera henne uppför trappan och rädda henne från att bli lynchad av grannen.
Jag undrar än idag över hur i hela fridens dagar Diva lyckades komma under staketet .
Grannen ? Jo, mamma fick gå till butiken och köpa en ny saltrulle !
Diva levde ett gott liv i fjorton år !

Britta

Under livets gång träffar man många människor men det är få som man verkligen möter.
De personer som man känner sig ha haft ett möte med glömmer man aldrig.
En av de som betytt allra mest och som då och då dyker upp i mina tankar är Britta.
Första gången jag träffade henne var jag bara sexton år .
En ung, oerfaren,landsortstjej som kommit till Göteborg för att arbeta.
Snäva kjolar, högklackade skor, svarta strumpor, hårdsminkade ögon och touperat hår var den vanliga utstyrseln när jag gick till arbetet.
Den första arbetsdagen på Göteborgs Sparbank presenterades jag för Britta. Hon var i fyrtioårsåldern , kamrer på låneavdelningen och min närmaste chef.
Britta hade pondus och man sa inte automatiskt DU till henne. Det var kamrer Höök i tre månader . Den dagen som hon till slut "lade bort titlarna" med mig kände jag att jag äntligen blivit accepterad. Jag var godkänd även om hon hade lite åsikter om mina höga klackar och svarta strumpor.
Britta tog mig under sina vingars skugga. Hon lärde mig allt om inteckningar, bena gravationsbevis, lagfarter, inskrivningar på tingsrätter m.m. Allt eftersom jag lärde mig vågade hon överlåta mera kvalificerade uppgifter till mig . Jag var trygg med henne och jag kände att hon uppskattade mig och att det arbete jag utförde var till hennes belåtenhet.
Jag hade förmånen att arbeta tillsammans med Britta i sju år.
Sensommaren 1969 slutade jag mitt arbete i Göteborg.
Det var vemodigt att ta adjö av alla mina underbara arbetskamrater .Man säger att man skall hålla kontakten men tyvärr brukar det inte bli så.
När jag tog adjö av Britta gav hon mig en present som bara var ifrån henne.
Det var en enkel, stilren, klarblå glasvas . Helt i min smak.
"Varje gång du använder den här vasen så skall du tänka på mig " sa Britta och kramade mig .
Jag älskar den där enkla blå vasen och använder den ofta .Varje gång tänker jag på min läromästare och vän från den lyckligaste tiden i mitt liv.
Britta som jag verkligen mötte !

FK-meddelande

Jag var ju lite "surkärring" när det gällde FK häromdagen .
Snäll som jag (oftast) är skickade jag ett litet meddelande till deras kundservice . Rätt information till kunderna = färre sura tanter och farbröder

För att undvika ytterligare irritationsmoment !
Korrigera öppethållandetiderna när det gäller ert lokalkontor i Tanumshede !
Skall vara :Månd. onsd. och fred. 10:00 - 16:00
Lunchstängt 12:00 - 13:00
Man får felaktig info både på internet och vid telefonkontakt med Kundcenter !
mvh
Idag fick jag svar enl. nedan :
Hej,Tack för ditt meddelande. Det var inte bra att det blev fel. Kundcenter har samma uppgifter som du. Jag har sänt vidare ditt mail till dem det berör.

Jag instämmer helt i att det "inte var bra att det blev fel " !
Vadå , samma uppgifter som. jag ? Felaktiga eller korrekta ? Antagligen det förstnämnda eftersom mailet skickats vidare.
Nej, jag tror att jag struntar i att bli pensionär ! Forever young ...
På det sättet behöver jag inte kontakta FK för att få information om blanketter o sån´t.
Då kan de ju faktiskt hålla på att (inte) ändra sina öppethållandetider utan att jag över huvud taget skulle märka det !