Banklokal, soffa utan armstöd och soffbord - båda delarna i en höjd som lämpar sig för taxar !
Bredvid soffan står en hatthängare av golvmodell.
Jag sitter i kassan när Alma kommer in för att betala , som hon uttrycker det, " hushyran".
Alma är en stor, kraftig , äldre eller rättare sagt gammal kvinna -för dagen klädd i en klänning av det då moderna materialet -crimplene !
Hennes stora kroppshydda gör att den åtsmitande kreationen hakar upp sig över det omfångsrika "akterkastellet" vilket i sin tur gör att klänningen är kortare bak än fram. Den är egentligen för kort överallt - d.v.s. ovanför-knä-kort !
Solbränna är obefintlig på hennes kraftiga ben och till råga på allt har hon på sig något av det mest osexiga som finns till en för kort klänning - tunna - vita - knästrumpor !
Fötterna är utrustade med ett par rejäla vita skor - storlek jättestora !
Jag registrerar att Alma försvinner ur synfältet samtidigt som jag , efter bråkdelen av en sekund, ser att hatthängaren börjar rotera !
När jag reser mig upp, kassadisken är hög, för att se efter vad som händer får jag mitt livs syn !
Där sitter Alma - på golvet - bredvid soffan - med benen rakt ut över golvet - benen med dom osexiga strumporna och dom stora vita skorna !
"Åjamej, jä messa söffå !" säger hon - vilket ,fritt översatt, betyder ungefär "hoppsan jag råkade visst sätta mig bredvid soffan !"
Jag bryter ihop totalt av skratt medan min kollega lyckas hålla sina skrattmuskler under kontroll och springer runt disken för att hjälpa den stackars Alma upp från den något obekväma ställningen !
Har man sett bilder på hur det går till när man försöker hjälpa en val ut på djupt vatten igen efter att den "gått på grund" - då kan man föreställa sig vad som utspelar sig där på golvet framför kassadisken !
Mellan mina hopplösa försök att hålla mig för skratt hör jag hur kollegan frustar när hon försöker baxa upp damen från golvet.
Jag kan verkligen inte resa mig från stolen och hjälpa till p.g.a. att jag krampaktigt försöker undvika att skratta högt !
Det ser så oerhört dråpligt ut !
Som tur är för Alma - hon slår sig inte över huvud taget - och för mig - hon hör väldigt dåligt - trots att hon har hörapparat !
(Det är ju inte särskilt snällt att skratta åt en gammal tant som druttar i golvet )
Hon vältrar sig upp så småningom med hjälp av min kollega -betalar sin hyra och kliver ut genom dörrarna igen - klädd i blåblommig crimpleneklänning och vita knästrumpor !
Min pappa - den omtänksamme, hjälpsamme, diplomatiske, godhjärtade - som så hastigt avled - alldeles för tidigt - av en hjärtinfarkt den 1 december 1981 - tre dagar före sin sextiotreårsdag.
Ung charmig man, snabbgående båt, augustikväll !
