En bild kan säga mer än ord !



Jamie ... kom hit ! Jag har en massa kul prylar här nere !

 

The twin brothers !



Åååå heeej ..... neeeej !

Jag var i närliggande samhället och handlade för en stund sedan.
Temperaturen var plus minus noll och det duggregnade lite lätt.
Saltbilen var ute och förebyggde halka på "stora vägen".
Som vanligt körde jag  nerför den branta backen eftersom det är kortaste sträckan för att komma  till allmän väg.
Det  var inga problem.
Men så skulle jag uppför samma branta backe igen på hemvägen.
Trampar på gasen, kämpar mig  näääästan upp, åhej, bara liiite till så skulle jag vara uppe.
Det sket sig ... attans också !
Så himla nära  ... bara ett par meter till och jag hade haft "fast mark under däcken".
Backar  ner, slirar, kanar ut i snöskiten och nästan ner i diket.
(Men bara nästan .)
Tror ni att jag kom loss ? I hellskotta heller !
Svaveloset låg som en dimma över skogarna och sjön.
Då kommer min räddare, en yngling av finaste slag,  som helt djärvt (precis som jag) vågar sig nerför backen.
Han puttar och dirigerar, ... vrid hjulen si och lite mera så och tillbaka igen .
Puh !
Jag var äntligen på banan igen .
Tack unge man !!!
Backar ett par hundra meter och tar mig ut på farbar väg igen.
Jag skall ta mig sjutton inte köra i den branta backen igen förrän vårsolen har smält bort is och snö !
Tur att det finns hjälpsamma ungdomar och mer än en väg  att köra för att ta sig till torpet.

Vill ha vårsol



Strandskatan ligger risigt till

Mitt gamla äppleträd har fått sig en rejäl omgång och man
kan kanske säga att "jag ligger lite risigt till !"
Jösses så mycket hyfs det krävdes för att få ordning på den gamla apeln.
Allt riset kan bli till en rejäl påskbrasa när det har samlats ihop.
Men vid närmare eftertanke .... jag är så rädd för att elda utomhus så jag drar riset till skogen i stället.
Om det ändå ville bli lite mindre minusgrader snart så att jag kan vara utomhus  och fixa o dona.
Brrr.... vad kallt det är !

Halleluja moment

Här händer det saker skall jag säga.
Jag kan börja med vad som hände tisdag i förra veckan.
Ett par goda vänner och jag satt vid köksbordet och frossade i semlor och kaffe.
Plötsligt hojtar jag högt : Kolla, kolla .... woooow !
Jag tyckte mig se en varg ute på gärdet .  Den var bara max femtio meter från köksfönstret.
Mina vänner såg vad jag såg ... men det var inte bara ett djur ... det var två !
Jösses... jag var tvungen att  ringa grannen och kolla om deras "varg"- Charlie var inne eller om det var han som lyckades lura mig att tro att han var en varg.
Men tyvärr kunde Telia inte koppla fram några samtal just då .... ledningsarbeten nere vid "stora" vägen gjorde att man inte kunde ringa i området på två dygn.
Attans... men jag var till nittionio procent säker på att det var vargen vi hade sett.
På onsdagen lämnade jag  torpet  och  skulle inte komma hem igen förrän på lördag.
(Var hos twinsen och njöt så klart !)
Men jag kunde inte släppa tanken på de där vargarna .
Jag ville verkligen få reda på om grann-hundarna hade varit ute på tisdag eftermiddag.
Torsdag  förmiddag fick jag äntligen kontakt med grannarna som kunde bekräfta att deras hundar inte hade varit ute vid den tidpunkt som jag hade sett vad jag tror var vargar.
På fredag ringde det en  för mig okänd man som undrade om det var jag som sett vargar.
Han var viltvårdare och hade fått ett tips och ville därför  åka upp till torpet och leta spår.
Tyvärr hade det sedan jag åkte hemifrån kommit en decimeter snö och spåren var igensnöade när mannen var och letade efter bevis.
Men... han bekräftade att de har följt en vargtik i det område som jag bor och att det troligtvis är hon som har funnit sig en partner.
Häftigt att kunna  sitta vid köksbordet och se vargar ... det ni !



Ingen varg idag !

 Bara spår efter  viltvårdaren där ute på gärdet.



Efterlängtat !


Dagens aktivitet .. fika i solskenet där ute på trappan !

Strandskatan njuter !!!

Vedklyv

I somras när jag fick en leverans på tolv kubik ved bestämde jag mig för att den skulle klyvas så att jag slapp stå i vinterkylan  och frysa vid huggkubben.
Men samtidigt tänkte jag att tolv kubik .. va tusan .. jag sparar väl några stora klampar längst in i vedboden.
Den veden jag hade kluvit skulle säkerligen räcka till dess vårsolen värmer igen.
Ha,ha... tji fick jag !
Det har varit en lång och kall vinter (what´s new) och minst tio av de tolv kubikmetrarna har s.a.s. gått upp i rök.
Nu är det bara de där vresiga klamparna kvar och de sista dagarna har det varit så kallt att t.o.m. huggkubben skulle vilja komma inomhus !
Natten till igår var det tjugo minus och nästan lika kallt natten som gick.
Idag har jag haft en allvarlig diskussion med mig själv om  huruvida jag skulle... eller inte skulle gå ut och klyva ved .
Jag  skulle ... om än väldigt motvilligt !
Så det var bara för mig att greppa snöskyffeln och skotta mig fram till  och sopa ren huggkubben från all snö.
Greppa yxan och klyva några klampar så att jag klarar mig i ett par dagar.
Jag kan ju inte göra allt på en gång och dessutom  gör det rackarns ont i fingrarna när man hållit i yxan en stund ...trots tjocka arbetshandskar.
Det hade varit dumt att stå ute i kylan för länge eftersom vårsolen  snart kommer och jag kan vara ute och njuta av den medan jag gör lite nytta.
Jag har hört sägas att man blir klokare med åren  och kanske... men bara kanske... att jag har lärt mig att all ved skall klyvas innan höstvindarna och kylan kommer.
Vi får se hur det blir med det när årets vedleverans kommer  någon gång fram mot sensommaren.
Femton kubik som skall klyvas  får det nog bli .... jisses så mycket motion jag skall få !

Kärlek

De små gossarna hart tagit mycket plats i mitt liv under det år som har gått.
Efter all dramatik som uppstod när de gjorde entré i livet fjorton veckor för beräknad nedkomst är det kanske inte så konstigt.
Men därmed inte sagt att jag har glömt bort mina stora barnbarn.
Jag har ju Matilda , snart myndig, och Wilma ,åtta och ett halvt år,  också .
Världens finaste flickor  !


Wilma o Matilda sommaren 2010

 När man får sitt första barn tror man att det inte går att älska nästa barn lika mycket.
Men kärleken delas inte ... den är lika stor oavsett hur många barn och barnbarn man har !
Det är fint det där med kärlek !

"E grann å hört"

När jag har valt att bo som jag gör måste jag vintertid  planera eventuella utflykter till civilisationen. Jag är helt  beroende av  väder och väglag och att grannen är hemma från sitt arbete så att han plogar. Idag kan jag knappast ta mig till soptunnan (hundra meter nerför backen).

Vilken himla tur att jag åkte till den "stora staden" redan i lördags och kom hem i tisdags. Då var det plusgrader och vägen var nästan både snö-och isfri.

Igår var jag ute och klöv ved i solskenet, marken var näst intill bar från snö och talgoxarna kvittrade "judit,judit,judit"  i björken ovanför mig. Njutbart !

Idag är jag insnöad igen  och det är ta mig sjutton inte mysigt över huvud taget. Femton cm tung snö och det blåser så det knakar i väggarna. Datorn kopplar ner gång efter annan och jag hoppas bara att elledningarna håller så att det inte blir strömlöst.

En tröst är väl i alla fall att vi har kommit en bra bit in i februari , dagarna är längre och ljusare och snön kan ju inte ligga kvar så förtvivlat länge ... eller hur !?

Så ... Färdiggnällt !
Resan  till den  "stora staden"  innebar att jag har fått umgås med och njuta av familjen med de små "juvelerna" !

Jag hade inte träffat dem sedan i julas och jag är så imponerad över hur fort de små utvecklas. Det har hänt enormt mycket  på bara några veckor.

Tage har fått två små "risgryn" och jobbar på fler ( det gillar han inte !) Det kliar i munnen och det går väl an men när det gör Ont också ... då  klagar  han högt och är nästan otröstlig .Lille gubben ...
Däremellan är han en glad prick med mycket energi . Helst skall det hända något hela tiden och han är nyfiken på precis allt. Han lekte "tittut" med mormor och skrattade så att han nästan kiknade ... bara en så´n grej alltså ...

Jamie  visar inga tecken på att någon  tand vill bryta fram ännu .Får han bara mycket mat och mat i rättan tid så är han  belåten med livet. Han pratar sitt "Jamiespråk" , blåser bubblor med munnen  och tar sig en liten powernap mellan varven. Man får världens finaste leende så fort man lyfter upp eller pratar  med  honom. Han är verkligen en livsnjutare !.

Världens finaste Jamie och hans "Kiss" !

Till dess jag ser de små igen får jag njuta av att se dem på bild !



Bus-Tage flyger i sin hoppgunga



Nu.. kaffe och sedan snöskottning !

1893 års modell



1893 års modell
Den här "klänningen" användes första gången 1893 då min farmor  fotgraferades i "ateljé ".
 Hon var nio månader . Av någon anledning har sedan hennes sex barn , fem pojkar och en flicka, fotograferats i samma mundering vid nio månaders ålder.

 

Sune nio månader 1919


Sune (min pappa)  nummer två i barnaskaran  fick "klänningen" på sig även han vid nio månaders ålder.
Jag brukar skoja med A-Ch och säga att det är mycket av Sune i Tage, den lille spelevinken.
Så här skrev farmor i ett tal till min pappa på hans 30-årsdag år 1948:
Enligt gudfaderns utsago var du visst  alldeles ovanligt liten.
Du var alltså ovanligt liten men du var också ovanligt besvärlig och grinig de första månaderna. Din stackars mamma fick inte sova någon natt för din skull.
Din grinighet gick dock över så småningom och du   blev ett riktigt snällt barn.
En egenskap som har följt dig ända från födseln: Du har alltid haft bråttom.
Bråttom hade du att komma till världen och bråttom hade du att lära dig gå. Det var närapå att du gick vid åtta månaders ålder. Dina föräldrar började tro att du var något slags underbarn.Du besinnade dig dock och brydde dig inte om att gå riktigt förrän du var nio månader.
Du var mycket rädd för vatten som liten och bada i sjön hade du en stor motvilja för. Minns du när morfar jagade dig runt Otterön för att få dig ut i vattnet ? Det blev du som segrade.
Men att leka i båtar var du inte rädd för. Då tror jag inte att du var rädd för att trilla i och du var inte rädd när Gutta trillade i heller. Du satt bara lugnt o höll honom i håret utanför relingen. När pappa frågade efter Gutta svarade du bara: "Han är här !"
Man kan inte påstå att Tage har varit ett "grinigt" barn... den lille kämpen. Men att han var  liten är ingen överdrift och att han har mycket "go" i sig  .. det kan man skriva under på !
Undrar om han kommer att bli lika busig som sin mormors pappa och hitta på rackartyg tillsammans med brorsan Jamie ?
Mormor tror det i alla fall.... för vissa likheter finns det.



Lite mindre hår än Sune hade och färggladare mundering

 


Det här är brorsan .. jag gillar honom ... jättemycket !
Om vi skall busa ... jajemen  !