lördag 17 maj 2008

En olycka kommer sällan ensam

När jag hade gått i en vecka med vänsterhanden i bandage var jag riktigt trött på att inte kunna röja i trädgården.
Kunde jag köra bil med en skadad tumme borde jag väl kunna hugga ved också !
Sagt och gjort, fram med yxan igen !
Greppa en gren, tummen i vädret, lyft yxan och klappa till !
Det gick riktigt bra.... En stund !
Sedan hände det !
Fel vinkel på grenen som jag skulle hugga av.. konsekvensen .... grenen flög iväg som en raket och träffade mig rakt över ögonbrynet !
En så´n smäll !
Jag kände hur det pulserade upp en kraftig svullnad !
Blodvite ?
Nej då ... men en blåtira lika fin som om jag hade gått tio ronder mot Floyd Pattersson !
Det fick bli mörka glasögon i fjorton dagar .
Mina barn undrade om det kanske kunde finnas mindre farliga sätt för "äldre damer" att hålla värmen på än att hugga ved !
Undrar vad dom menade med det ?

Inga kommentarer: