tisdag 4 augusti 2009

Grus och vas

Att köra en skottkärra full med grus 100 m i uppförsbacke är inte nå´t för Strandskatan.
I alla fall inte med den dåliga kondition som jag efter att ha testat inser att jag har.
100 m låter inte som en lång sträcka men jösses vad tungt det var.
Snacka om blåsbälg...herregud , jag fick stanna var tjugonde meter och hämta andan.
Ett lass fick räcka för idag.
Men det var egentligen inte det jag skulle berätta.
Nej, jag skulle visa ytterligare en bild på en sak som ingick i arvet.
Vad sägs om den här Gunnar Nylund-vasen ?
Jag tycker om den enkla formen på den och är glad att den avlägsna släktingen hade prylar utan en massa krusiduller på.
En vas som den här är helt i min smak !

5 kommentarer:

Markattan sa...

Med den här takten kan Strandskatan snart öppna litet museum eller antikvitetsaffär. Jättesnygg historia, vasen alltså. Den med gruset låter ju inte alls kul. Stackare du, men du har väl någon bonde i närheten med traktor och skopa? Hoppas jag.

Markattan

Den hemska tvillingen sa...

Snygg vas och som Markattan säger; det måtte väl finnas någon bonndräng i närheten som kan köra grus åt dig.

strandskatan sa...

Javisst är vasen fin. När det gäller att fixa saker så måste jag alltid försöka själv först innan jag ber om hjälp. Jag är rackarns enveten och oftast brukar det gå bra. Det händer att jag måste krypa till korset och inse min begränsning(men det svider).

Ännelaij sa...

Herreminje,
ett lass grus och 100 meter är ju en verklig bedrift!

Jag beundrar dig som orkade ett lass.
Jisses...grus är ju hur tungt som helst och är det dessutom uppförsbacke så.

Vasen är ursnygg!

Ha det bra och slit int ut dig
/A

strandskatan sa...

Ännelaij: Efter "100 m grus" blev det inte gjort så mycket mer igår.
Och inte gör jag mera än vad jag har lust att göra.
Man behöver inte ens sätta blommor i vasen. Den är fin i färg och form i sig själv.