Jag har ett problem: Hur skall man kunna få en människa att ta tag i sina problem utan att för den skull bli ovänner ?
Egentligen är det inte mitt problem utan det är en god vän som har det riktigt tufft.
Han var allvarligt sjuk för många år sedan. Ingen trodde att han skulle överleva.
Efter flera månader började han återvända till livet men har efter det varken balans eller hörsel. Hans fru blev tryggheten i tillvaron.
För några månader sedan dog hon efter en kort tids sjukdom och min vän blev väldigt ensam.
Han har tre barn men de bor inte i närheten av honom och träffas därför inte så ofta.
På grund av sviterna sedan han var sjuk har han inte så stor umgängeskrets.
När man inte har någon hörsel är det svårt att kommunicera och umgås med folk.
Dessutom har de vänner han hade tidigare nu dragit sig undan.
Kanske till viss del beroende på att den enda "vän" han egentligen vill umgås med är alkoholen.
Varenda dag - dygnet runt !
Många tar till spriten för att dränka sin sorg och det var väl så jag trodde att det var i min väns fall också.
Men problemen har tydligen funnits i det fördolda under flera år.
Han inser att han dricker för mycket men i sina egna ögon är han är ju ingen missbrukare.
Om någon tar upp problemet med honom blir han mäkta upprörd, sårad, arg.
Han har tre barn som alla inser vilket stort problem hans alkoholvanor är och har försökt att få honom att ta emot hjälp.
Han ropar på hjälp men när den erbjuds vill han ändå inte ta emot den.
Hela min väns liv håller på att gå helt över styr !
5 kommentarer:
Ja du, man får nog stå ut med att det inte är så mycket att göra förän han själv kommer på att han behöver hjälp. Vad som krävs för att han ska komma dit är en jättesvår fråga. Ta inte på dig ansvaret för hans väl och ve nu. Fast det är svårt att låta bli.
Markattan
Det du min kära skata är nog mer eller mindre omöjligt. Han vill ju uppenbarligen inte sluta och är således inte beredd än.
Påtalar du detta för honom kommer han att gå i försvar och bli arg förmodligen. För inte vill vi att ens nära vänner påtalar våra fel och brister?
Tar han sig ur sitt beroende kanske han tackar dig men det är ju en senare historia.
Och jag säger som Markattan, det är inte du som har problem, det är han och der är bara han som kan göra något åt det.
Jag håller med ovanstående kloka människor.
Det finns helt enkelt inget att göra om han själv inte vill ta itu med problemen.
Han kanske trivs med alkoholen även om han vet att det är farligt.
Troligen trivs han dock inte med sin ensamhet.
Där kan man göra något.
Men precis som du skriver så är det svårt att kommunicera.
Han kanske kan läsa på läpparna?
Om han inte förlorat talförmågan så kan han iaf säga vad han vill.
Det är tragiskt, verkligen tragiskt. Förstår att du blir ledsen och vill göra.
Men..som sagt var..vad göra?
/A
Markattan, Den inte hemska tvillingen, Ännelaij:
Ni har helt rätt alla tre - jag kan inte och tänker inte göra ett enda dugg. Men jag blir både arg och ledsen.Inte minst tänker jag på hans barn och barnbarn.
Att du blir arg och ledsen förstår jag så väl, men det hjälper inte heller dess värre och då är det väl smartare att släppa det och ägna tiden åt mer lösbara problem...
Take care
Skicka en kommentar