tisdag 12 oktober 2010

Tystnad råder

Jag önskar att jag kunde beskriva den tystnad som rådde när jag kom ut nu på morgonen.
Tre grader frost,absolut vindstilla och dimman låg tät.
Inte ens de gula löven som fortfarande hänger kvar på björken rörde sig.
Det var en trolsk stämning.
Jag kom att tänka på en händelse som utspelade sig för lite mera än fyrtio år sedan.
Det var två mycket trovärdiga äldre damer ( jag kände dem mycket väl) som var på sin dagliga promenad i min födelseort.
De gick och småpratade när de passerade en liten sjö i utkanten av samhället.
Plötsligt stannar de båda och tittar på varandra.
"Såg du nyss vad jag såg ?" säger den ena till den andra.
Den andra damen nickar.
Båda damerna hade sett ett par små grå figurer vid sjökanten.
De hade mött "småfolket" !
Tro vad man vill om vad de sade sig ha upplevt men det var precis en sådan stämning här i morse att det mycket väl hade kunnat dyka upp lite "småfolk " ur dimmorna.
De hade varit så välkomna och jag hade kunnat be dem om hjälp med de här vedklamparna ? Jag har för mig att de är omtänksamma, vänliga små varelser.
Fast det hade kanske varit ofint om jag hade fått så fint besök.




2 kommentarer:

Den hemska tvillingen sa...

Jag tror inte att man behöver be om hjälp, om man är snäll och behöver hjälp så får man den ändå. Men man får inte tvivla på att de finns och man får inte göra narr av dem....Här har de inte synts till några alls, vad det nu kan bero på. Jag är väl inte snäll tillräckligt eller så vet de att jag klarar mig utmärkt på egen hand och hjälper den som behöver istället.

strandskatan sa...

Dht: Kan det vara så här också att de ser att jag har så mycket dj-lar anamma i mig att jag klarar mig ganska bra och att de dyker upp när jag inte "tyar" mer ? Så är det nog.. för snäll är jag ju ..