måndag 4 maj 2009

Jag bara undrar

Jag funderar på hur fort som saker och ting faller i glömska.
Man läser rubriker i tidningarna och förfasar sig över allt hemskt som händer. Det är ju tyvärr så att det mesta som ger stora rubriker är dramatiska, förskräckliga händelser. Krigets fasor, människors grymhet , naturkatastrofer, övergrepp på barn, rån, mord, misshandel, olyckshändelser -ja, man kan rabbla upp hur mycket som helst.
Rubriker registreras för stunden och faller fort i glömska.
Förtränger man saker och ting därför att det är för mycket hemskheter och man inte orkar ta in all information ?
Hur går det förresten med de stackars gässen som får släppa till fjädrarna för att vi skall kunna krypa under värmande täcken ? Vad hände sedan ? Blev det någon förbättring för de stackars fjäderfäna ?
Finns det inget annat att skriva om så klagas det på de "svåra tiderna" .
Det går naturligtvis inte att förneka att det är riktigt tufft för en stor del av världens befolkning.
Men det är nog så att det är de som sedan tidigare lever under svåra omständigheter som nu har fått det ännu sämre .
Vad har man att välja på ?
Man får anpassa sig och rätta mun efter matsäcken !
Den som inget har haft är ju redan van vid att vända på slantarna både en och två gånger.
Det är att anpassa sig för de som tidigare har haft överflöd av det mesta och aldrig behövt att avstå från något som helst .
De som aldrig har behövt fundera på hur man skall få ihop pengar för att köpa nya kläder till barnens skolavslutning eller som måste förklara för sina barn varför inte alla kan ha märkeskläder , mobiltelefon eller kan åka på semesterresor till varma länder och fjällen .
Kan det vara så att de som har något att förlora och som nu måste ändra sina vanor och minska sin lyxkonsumtion är de som hörs och syns mest i det tuffa ekonomiska läget ?
För visst är det väl så att vi har levt och fortfarande egentligen lever i ett överflödssamhälle ?!

3 kommentarer:

Markattan sa...

Ja man undrar. Allt är ju relativt och jag tror att de allra fattigaste är nog bättre skaffade att klara sig i dessa tider. Dock blir ju oket extra tungt när man dessutom hör om bonusar och miljoner och förmåner till höger och vänster. Om vi till det tittar ut i världen framstår väl Sverige som ett välmående och rikt land fortfarande, vilket vi ju såklart är. Fast det inte känns så för de som alls inget har.

Markattan, rik på vänner, iallafall

straandskatan sa...

Visst är det så och utan vänner skulla det kännas riktigt fattigt.

Speja sa...

Håller med. Det känns futtigt att klaga så länge man är frisk, har mat samt tak över huvudet. Jag har inte så himla mycket pengar men mycket tid med mina barn och min man. Det gör mig avundsvärt förmögen.
Ha det fint.