I dagarna är det skolavslutningsdags för många barn. Förväntansfulla ungar har ett långt härligt sommarlov framför sig.
Kommer ni ihåg er allra första "examen" ?
Min examensdag i 1:an står glasklart kvar i mitt minne.
Mammas trampsymaskin hade gått varm i flera dagar för att min klänning skulle bli färdig i tid till den stora dagen. "Köpekläder" var inte att tänka på. Dessutom var mamma en mycket duktig sömmerska så hennes alster blev alltid väl så fina som de köpta.
Klänningen var av gult taftsiden, hade puffärmar och rynkad kjol.
Pappa hade legat på alla fyra och mätt så att kjolen var absolut jämn i nederkanten.
Inte ens en halv cm fick skilja i längd !
Dagen innan examen pyntades skolsalen med björklöv,liljekonvalj, pioner, syrener m.m.
Dofterna var bedövande och man kan ju så här efteråt undra om det inte fanns några allergiker på den tiden. Naturligtvis måste det ha funnits några som mådde dåligt - men det togs ingen hänsyn till.
Var det skolavslutning så skulle skolan både se ut och dofta som en hel blomsteraffär.
När examensdagen kom hissade pappa flaggan. Det var förutom skolavslutning även min födelsedag. Jag fick äntligen klä mig i den nya gula klänningen - men, vad fin jag var ! (tyckte jag i alla fall själv . Mormor hade kallat ett sådant tyckande för högmod !)
Alla elever skulle göra ett framträdande av något slag för föräldrarna.
En pojke och jag skulle sjunga duett - "Vart skall du gå min lilla flicka ?" .
Men till allt elände hade grabben blivit sjuk och kom inte till skolan.
Det fick bli sång alldeles solokvist i stället Jag fick stå där framme vid katedern och "undra vart jag skulle gå ".
Jag sjöng, jag hostade och jag kiknade (en alldeles förskräcklig kikhosta) - men jag gjorde det i alla fall.
Sedan fick jag ställa mig ensam vid orgeln , fröken trampade igång oljudet med sina rågummiskor ( hon hade alltid bruna ,jättefula rågummiskor) och hela klassen sjöng att jag skulle leva i en himla massa år medan jag hostade så att jag var blå i ansiktet. (snyggt mot den gula klänningen)
Jahapp !
Minnesvärt ?
Näee, kanske inte - men idag när jag öppnade altandörren, solen sken, gråsparvarna kom och ville ha lite brödsmulor och jag satte mig på altanen med min kaffekopp och filosoferade så dök det där minnet upp .
"Sånt är livet när kjolen är randig ! "
4 kommentarer:
Jag kommer också ihåg mina examenskläder men det som står klarast för mej är de hårband som min mamma satte i håret på mej. Till examen skulle de vara extra breda, 10 cm, och dessa inköptes hos KnappKarlsson. När jag tittar på kort från min barndom såg jag ut som om jag hade en propeller i håret och är färdig till att lyfta. Så småningom kunde jag försvara mej och slapp dessa hårband.
Vilket fint minne!
Och så fint beskrivet.
Jag blir faktiskt lite tårögd.
Själv minns jag inte min första skolavslutning.
Däremot minns jag min första fröken.
Hon hette Olga och såg sträng ut liksom som en rysk dam.
..gulp..
Inte vän och spröd som sparven från Minsk inte.
Utan med hårknut, glasögon, mager och arga ögon samt snipig mun.
Den enda gången hon sken upp, som jag kommer ihåg,
var vid en avslutning då hon fick ett fint tecknat porträtt av henne gjort av min far (som var konstnärlig)
Tror jag måste skriva ett blogginlägg om Olga den arga snart.
För hon påverkade mina första skolår på ett negativt sätt.
Kanske därför jag inte minns min första skolavslutning.
kram
/A
Härligt att få läsa. Jag kände att jag var med där ett tag. Det allt något visst med skolavslutningar och all hoppfullhet inför sommarens äventyr. Det känner jag än...
Cavinka: "Propellern" var ju ett måste och ju bredare och större desto finare var den.
Ännelaij: Min första lärarinna var enbart tråkig och var alltid klädd i "städrock" och de där förskräckliga rågummiskorna. Dessutom var alltid hennes hund Mufsi med i skolan och den luktade gamla kakor . Usch !
Speja: Ja, skolavslutning är verkligen något speciellt med Den blomstertid .. och allt som hör till. Men var inte somrarna både längre och soligare förr ? Antagligen ite .. men så har jag ju inte "sommarlov" längre. Sommar och äventyr (och minnen) njuter jag av ändå !
Skicka en kommentar