måndag 5 oktober 2009

Virriga mig

Jag vaknade i morse med huvudvärk. Det är inte så ofta det händer nu för tiden och det går att åtgärda med en värktablett. Nej, jag skall inte klaga.
Man skall väl vara tacksam över att känna att det finns någonting att ha ont i . Ibland undrar jag om det finns någonting kvar där uppe innanför ansiktet.
Som i lördags t.ex. Minsta barnbarnet fyller sex år idag och jag skulle skicka henne ett brev med en slant i .
Ordentlig som jag (inte) är skrev jag namn och adress på ett kuvert innan jag åkte till affären.
Väl i butiken köpte jag ett kort att lägga pengarna i och porto till brevet. Kollar noga att brevlådan skulle tömmas på helgen så att brevet skulle komma fram i tid.
Check,check... allt ok !
Ända till dess att jag precis hade släppt greppet om brevet och det försvann ner i den gula lådan.
Jäklar ! Jag hade ju inte lagt pengarna i brevet !
Vad skulle föräldrarna tro om mig när tösabiten öppnar kuvertet där jag skrivit att hon skulle köpa sig något som hon önskar sig för pengarna jag inte skickat ?
"Nu har det slagit runt i skallen på den gamla !"
Det blev till att skicka ett kuvert till ! Med pengarna i ... jo, jag är säker på att jag lade i dem .... joo, det gjorde jag ... eller ... bäst att kolla i plånboken ...
Ja herregud .... fort å fel var det i vanlig (o)ordning !

5 kommentarer:

Markattan sa...

Haha, ja det är inte lätt alltid. Och av outgrundlig anledning så kommer de där tillfällena oftare och oftare. Undrar vad det beror på.

Markattan, ibland .... hm, vad var det nu? Jovisst ja, glömsk

Den hemska tvillingen sa...

Men födelsedagsbarnet kan ju se fram emot två kuvert och det kan ju också vara roligt även om det inte är pengar i båda.

strandskatan sa...

Markattan: Visst är det väl märkligt ! Det kan väl inte vara ålderstecken ? Näää !
Den hemska Tvillingen: Jodå, födelsedagsbarnet kvittrade glatt : Farmor är tokig !

Ännelaij sa...

hehe
Sådan där är även jag.
Det har hänt att jag ska posta ett viktigt svarsbrev där mottagaradressen står i brevet.
Så jag klistrar igen alltihop, sätter på frimärket och ska skriva dressen...
ehh..
*Smart där Annelie*

Förstod att barnbarnet blev glad.
:)

strandskatan sa...

Ännelaij: Tack, det var skönt att höra att det inte är bara jag som gör "fort å fel" !