Ellen o Axel

Ellen och Axel gifte sig i slutet av 1930-talet. Hon arbetade som servitris och han som banvakt på järnvägen. Att köra dressin dagarna i ända eller servera på ett gästgiveri var inte arbeten som gav så stora inkomster. Men kärleken övervinner allt och de byggde sig ett litet hus som de sedan bodde i så länge de levde. Huset bestod av två lägenheter och övervåningen , ett rum och kök, hyrdes ut.
Bara en kort tid efter deras giftermål insjuknade Axel i tuberkolos och blev inlagd på ett sanatorium några mil från hemorten. Ellen som naturligtvis ville besöka sin man hade inte pengar till en tågbiljett . Hon cyklade många mil för att kunna träffa honom.
Efter en lång tid fick Axel komma hem igen men han blev aldrig arbetsför och avled endast fyrtioåtta år gammal.
Till deras stora sorg förblev de barnlösa och Ellen levde sedan ensam hela livet.
Några år efter Axels bortgång slutade Ellen sitt arbete som servitris och köpte en korvkiosk.
Hon stod i sin källare och skalade all potatis för hand och gjorde sedan ett makalöst gott potatismos på vedspisen i köket. Inget fusk med pulvermos - det skulle vara äkta vara gjord av god potatis, välkryddat med både smör och mjölk.
För att kunna frakta det färdiga potatismoset från hemmet till kiosken köpte hon en moped. Varje dag placerade hon de rostfria kantinerna på pakethållaren och körde till sin alldeles egna rörelse.
Som hon strävade och så glad hon var över sin kiosk och alla belåtna kunder som återkom kväll efter kväll. Äkta potatismos och kokt Sibyllakorv - hel special, halv special, korv med bröd !
Nej, det var inget stort gatukök med grillat och en massa tillbehör .
Det var helt enkelt en alldeles vanlig korvkiosk !
Efter några år utökades sortimentet och hon sålde även glass.
Ellen var stark , hon var sin egen och hon var nöjd med sin tillvaro.
Hon dog för tretton år sedan , 86 år gammal,och jag besökte hennes grav idag.
Det väckte minnen från en tid som var !

Jädrans vilken krutkärring du var moster Ellen !