måndag 8 juni 2009

Tålamod - njaää

När det är något man väntar på riktigt mycket så känns det som om tiden stod still.
Ååå, vad jag längtar till den lilla stugan i skogsbrynet!
Jag borde börja röja och packa . Det känns emellertid inte så väldigt roligt att bo bland kartonger i flera veckor så det får vänta lite.
Packa och få bort allt direkt hade varit det allra bästa.
Tålamod, tålamod - snart händer det grejer !
I stället för att göra någon som helst nytta sitter jag och lyssnar på musik, vattnar blommor , tar mig en kopp kaffe och väntar på att solen skall sticka fram mellan molnen.

Dagens favorit:

5 kommentarer:

Ännelaij sa...

Förstår att du längtar.
Det är jobbigt att packa..usch..önskar jag hade mer disciplin och verkligen packade flera timmar varje dag men..tyvärr så orkar jag inte..men nu mÅSTE jag verkligen!

Hoppas du har det bra och Peter Cetera är ju såååå bra!
Eller var det.

Kram
/A

Cavinka sa...

Packa och flytta är väldigt jobbigt. Det som är bra är att man kan göra sig av med de saker man inte behöver och det brukar ju vara en del. Har idag fått hjälp med ett nät över mina blommande jordgubbar så att inte fåglarna tar dem som förra året.

Markattan sa...

Tålamod är en dygd och intet är som väntans tider, vet inte Strandskattan det? Fast jag förstår att du helst av allt varit klar och redan uppackad och djupt nersjunken i skön utemöbel, njutandes av tomt och sånt.

Markattan

strandskatan sa...

Ännelaij: Det är lite trögt i starten med packandet .. men vi får väl försöka komma igång både du och jag. Du har större anledning än jag att tycka att det är jobbigt och har orsak att vara trött.
Cavinka: Vid varje flytt har jag lovat mig själv : Aldrig mera !
Men visst blir det en sanering i allt skräp jag samlar på mig.
Vad bra med ett nät - i år skall du njuta av bären alldeles själv !
Markattan: Jodå, jag försöker att "stilla mig" vilket just nu innebär att jag inte gör ett enda dugg. Sedan, om några dagar, blir det full rulle och efter det skall jag bara njuta av att göra så lite som möjligt igen.

Cavinka sa...

Jordgubbarna är redan tingade av minsta barnbarnet Philip, snart tre år gammal.
När jag lämnade Göteborg för vischan så sa mina barn; Nä, nu får det räcka mamma. Nästa gång blir det med fötterna först. Jaha!!