söndag 12 april 2009

Tyst och tomt

Jaha, det var det det ! Slut på hundvakteriet för den här gången.
Vad skall jag göra nu då ?
Ingen som puffar på mig med nosen och demonstrativt klappar till mig med tassen för att påminna mig om att det är matdags . Inte två bedjande ögon som undrar om jag möjligen skulle kunna tänka mig att gå ut på en liten promenad. Inte en enda våt, kall nos som kommer och pussar på mig eller som vill ha igång mig för att leka .
Det är inte klokt hur tomt det blir och tyst det är när alla har åkt hem till sitt.
En liten, liten hund kanske inte hade varit fel i alla fall !
Fast det är å andra sidan sett om man är ensam Strandskata så är det ingen som vill lura ut mig tidigt på mornarna eller när det regnar och stormar heller.
Men ändå - en liten en som gärna vill ha sovmorgon och som sträcker ut tassen utanför dörren och kollar vad det är för väder innan den vill gå ut på promenad.
Jag får nog grunna lite extra på detta och läsa produktbeskrivningen noga innan jag slår till !
Annars kan jag ju kanske få låna Selma igen !

5 kommentarer:

Markattan sa...

Ja eller så gör du som Markattan och lägger bananer på en aldrig så lite Maine coon-kisse till sommaren. Kloka katter, fantastiskt fina. De gillar läget nästan vad som än händer och finns snart i en blogg nära dig.... Och så billiga också.

Markattan

strandskatan sa...

En liten katt kräver ju inte så mycket promenerande och kunde varit ett fint sällskap för en Strandskata. Men tyvärr så är A-Ch väldigt allergisk mot katter och hade aldrig kunnat besöka mig. Attans !

Markattan sa...

Fast då är det ju så fint med just den här rasen, de har väldigt lite av de allergiframkallande, om alls något. Markattan har hört om många som väldigt gärna velat ha katt som inte kunnat det pga allergi, men när de träffa Maine coon uppstår inga problem med rinnande näsa, kli i ögonen eller hosta. Bra va??

Speja sa...

Tycker absolut du ska satsa på något fyrbent sällskap av något slag. Jag är bästis med vår katt, han är den finaste vän och tröst och uppiggare man kan tänka sig.

strandskatan sa...

Jo, jag har haft fyrbenta polare under många,många år. Cedric, beardisen, hängde med i fjorton år och även om det har gått fyra år sedan han fick somna in så saknar jag honom. Vi får väl se i framtiden hur det blir.