tisdag 7 april 2009

Trapporna och jag

Jag funderar på varför det skall vara så svårt att ta sig ner för trappor.
Jo, nerför går det men alldeles för fort !
Av någon outgrundlig anledning har jag lyckats, vid ett flertal tillfällen, att ta alla trappstegen i ett kliv.
Ramlatrappakarriären började ganska tidigt .
Ï tvåårsåldern ramlade jag nerför trappan från andra våningen och slog samtidig sönder en lånad docka som hade porslinshuvud. Dockan blev aldrig sig lik. Mitt eget huvud höll dock liksom alla övriga kroppsdelar.
Några år senare ,nioårsåldern ungefär , tog jag källartrappan i ett kliv. Lyckades få tag i trappräcket med ena handen. Armen sträcktes ut av fart och kroppstyngd och ärmen i klänningen sprack . Själv höll jag och klänningen blev mattrasor.
I början av restaurangåldern fastnade jag med klacken ( tror jag) på översta trappsteget i trappan till Hasselblads Rest. Landade oskadad i ett gallerförsett fönster en trappa ner . Nä,nä jag blev inte inburad om ni trodde det ! Det kanske var många som landade just i det fönstret eftersom man satt galler. Jo, så var det nog - tror jag !
Lite längre fram i restaurangåldern gjorde jag en flygfärd från Top Floor på Gamle Port. Vette katten hur det gick till ! På landningsvarvet gjorde jag en djupdykning rakt in i garderoben som fanns en trappa ner och landade mjukt bland kläderna . Jag skulle dessutom hämta kappan så det var ju en riktig fullträff att hamna där !
Ännu längre fram i tiden var jag på en julfest på Västerby Gård.En ovanligt dum trappa från andra våningen gjorde att jag klev rakt ut i luften och seglade elegant ner mitt framför fötterna på ett gäng konverserande herrar. De såg minst lika förvånade ut som jag gjorde över min hastiga framfart. Inga kroppsliga blessyrer men mina armringar hade vid landningen antagit en ny form - de såg ut som åttor. Måste ha varit luftmotståndet .
Nylonstrumpor och trätrappor är riktigt bra om man vill att det skall gå fort utför. Den kombinationen hade jag vid den sista(senaste) vurpan i karriären på trappfronten. E´s trappa i Bullaren ! Jag säger bara -vilket glid hon hade i sin trappa, alltså ! Jag gled fint på fötterna utför de översta trappstegen sedan övergick jag till studs på rumpa. Det hade konsekvenser om man säger så ! Aj,aj,aj ! Rembrandt släng dig i väggen ! Färgskalan på mitt akterkastell överträffade allt !
Numera håller jag mig i möjligaste mån på bottenplan , inga trappor att rutcha utför !
Inga restaurangbesök på hög nivå.
Jo, baren på John Hancock i Chicago - fast där hade de , som tur var , hiss .
Tänk er om jag skulle tagit mig ner från 96:e våningen per trappa .

Oj, oj, oj - vilken jädra fart det hade blivit !

8 kommentarer:

Markattan sa...

Vilken tur att du lyckats klara dig så hel ändå, med så många trappor. Markattan är och har alltid varit en försiktig general i sådana manicker, lider förmodligen av viss höjdskräck, så apa jag är.

Men tänk vad du hade kunnat dö, flera gånger ju. Tur säger jag, att du är vid liv och gott mod.

Markattan

strandskatan sa...

Ha,ha - ont krut vet du !
Orsaken till alla "fallen" kan bero på att jag har lite svårt att se nivåskillnader. (och lite stollig)

Den hemska tvillingens närbo sa...

Närbon tycker att Strandskatan ska ta det lite lugnt med drickat, det kan inte vara bra att ramla utför så många trappor genom livet.

strandskatan sa...

Hallå Närbon
Problemen började ju redan i tvåårsåldern. Kanske dags att tänka till nu på äldre da´r och skellettet inte är så hållbart!
Jag har en glöggflaska sedan 2006 och en sherry från 2004 i skåpet och de bör väl inte få mig på fall nu när jag bor i markplan och dessutom inte har öppnat dem.
Nej, de e lugnt !

Tvillingens hemska närbo sa...

Ja då är det väl något annat som berusar skatan kan man tro.

Närbon kan annars rapportera om berusade skator minsann. En brödbit doppad i sprit fick skatorna att vingla runt på ett lustigt sätt. DET är preskriberat. Närbon umgås inte längre med kamrater som ägnar sig åt att berusa skator.

strandskatan sa...

Västkustluften och de salta havet !
De e fina grejer ! Kan berusa vem som helst.
Annars finns det gott om fyllekajor här - speciellt på sommaren !
Undrar vem som lurat i dem brödbitar ?
Får fundera på det !

Mamma Melissa sa...

Men oj! Trapporna verkar inte vara dina bästisar direkt... även om du haft en vansinnig tur också!:.))Ja, du står ju på benen än så länge och klarade dig bättre än både dockor och klänningar:.))

strandskatan sa...

Fördelar man ut tokigheterna över sextiofem år så är det inte så illa i alla fall.Fast lite tur har jag allt haft.
Strandskatan kvittrar och knallar omkring utan större skavanker.