onsdag 4 februari 2009

Britta

Under livets gång träffar man många människor men det är få som man verkligen möter.
De personer som man känner sig ha haft ett möte med glömmer man aldrig.
En av de som betytt allra mest och som då och då dyker upp i mina tankar är Britta.
Första gången jag träffade henne var jag bara sexton år .
En ung, oerfaren,landsortstjej som kommit till Göteborg för att arbeta.
Snäva kjolar, högklackade skor, svarta strumpor, hårdsminkade ögon och touperat hår var den vanliga utstyrseln när jag gick till arbetet.
Den första arbetsdagen på Göteborgs Sparbank presenterades jag för Britta. Hon var i fyrtioårsåldern , kamrer på låneavdelningen och min närmaste chef.
Britta hade pondus och man sa inte automatiskt DU till henne. Det var kamrer Höök i tre månader . Den dagen som hon till slut "lade bort titlarna" med mig kände jag att jag äntligen blivit accepterad. Jag var godkänd även om hon hade lite åsikter om mina höga klackar och svarta strumpor.
Britta tog mig under sina vingars skugga. Hon lärde mig allt om inteckningar, bena gravationsbevis, lagfarter, inskrivningar på tingsrätter m.m. Allt eftersom jag lärde mig vågade hon överlåta mera kvalificerade uppgifter till mig . Jag var trygg med henne och jag kände att hon uppskattade mig och att det arbete jag utförde var till hennes belåtenhet.
Jag hade förmånen att arbeta tillsammans med Britta i sju år.
Sensommaren 1969 slutade jag mitt arbete i Göteborg.
Det var vemodigt att ta adjö av alla mina underbara arbetskamrater .Man säger att man skall hålla kontakten men tyvärr brukar det inte bli så.
När jag tog adjö av Britta gav hon mig en present som bara var ifrån henne.
Det var en enkel, stilren, klarblå glasvas . Helt i min smak.
"Varje gång du använder den här vasen så skall du tänka på mig " sa Britta och kramade mig .
Jag älskar den där enkla blå vasen och använder den ofta .Varje gång tänker jag på min läromästare och vän från den lyckligaste tiden i mitt liv.
Britta som jag verkligen mötte !

2 kommentarer:

Den hemska tvillingen sa...

Tack för din kommentar nu senast. Nu äntligen har jag fixat till mina blogglänkar och nu äntligen finns du på min blogg, bara ett klick bort.

Uppskattar dig där nere på Västkusten och dina klokskaper.
Jag är inte så himla snabb på att kommentera här på din sida men jag läser den regelbundet och känner förväntningarna när det finns ett nytt inlägg här.

Så tack igen för att våra vägar korsades så här i cyberspace.

Anonym sa...

Nu förgyllde du min dag ! Tack snälla !