söndag 15 februari 2009

Sluten som en mussla

Det kommer perioder då det är svårt att formulera tankarna i ord på ett papper eller som här på datorn.
Kanske är det under just de perioderna som jag jag tänker som mest. Barnen brukar säga att jag tänker för mycket.
Ältar gammal skit skulle jag hellre vilja uttrycka det som.
Vilket slöseri med energi att fundera på saker som hänt för länge, länge sedan . Händelser som inte går att göra ogjorda och som jag inte kunde påverka då och inte heller nu.
När man bor i ett litet samhälle där de flesta känner varandra, alla tror sig veta allt om alla och rykten sprids som agnar för vinden - då drar jag mig tillbaka.
Då stänger jag min dörr och sluter mig som en mussla.
Härom dagen talade jag med en av mina grannar och jag förstod att jag är ett samtalsämne just av den anledningen att jag inte släpper vem som helst inpå mig.
En av de grannar som inte känner mig över huvud taget hade undrat : Har hon inga bekanta här i samhället ?
Jo, det klart hon har ! Hon har ju vuxit upp här och har både släkt och vänner !

Tänk om de visste vilken tokfis jag egentligen är och vilka fantastiska vänner jag har !

1 kommentar:

Markattan sa...

Och om de visste, skulle de förmodligen bli gröna av avund. Men inte ens det får de roa sig med, då de inget vet och inget fattar. Tråkfolk finns det för många av. Tur att det finns trevliga Strandskator att trivas med istället.

Markattan