söndag 22 mars 2009

Söndagsfrid

Försommar, tidigt femtiotal -lugn, stillhet, ingen stress, man hade tid att umgås .
Affärerna var stängda - alla utom mjölkbutiken som hade öppet mellan kl. 10:00 - 11:00 .
Kylskåp var inte var mans egendom och mjölken höll sig inte i skafferiet mer än någon dag.
Söndag förmiddag innebar ofta en promenad ner till kajen tillsammans med pappa.
Han hade sommarkostym och oftast sommarhatt på sig och en tänd John Silver i mungipan.
Under tiden vi var borta gick mamma hemma i köket och lagade till söndagssteken.
Någon köksfläkt fanns inte och därför stod ytterdörren vid köksingången på vid gavel.
När vi närmade oss hemmet igen efter promenaden kände man lukten av god mat på långt håll blandat med doften av de nyutslagna blommorna i syrenbersån.
När vi ätit middagen brukade pappa klappa sig på magen och säga:
Det var bedrövligt gott det här. Det la sig som bomull runt hjärtat. Ja, ja, har vi det fattigt och dåligt så skall vi i alla fall inte svälta och fara illa ! Nu går vi å "hallar" oss en stund så diskar vi sedan !
Det kallar jag söndagsfrid !

ps. för de som inte vet vad "hallar" eller egentligen "halle se " innebär så betyder det på ren svenska att man lägger sig en liten stund . ds

3 kommentarer:

Markattan sa...

Åh vad härligt, vilket minne. Och även om Markattan är något yngre så minns även jag att det var betydligt lugnare på söndagarna än det är idag. Nu kan man ju handla precis nästan allt man vill ha även på en söndag.

Markattan hoppas att du även nu upplever söndagsfrid

Den hemska tvillingen sa...

I tvillingens familj sa vi "Så lite vi har men så gott vi mår" och det var väl en sanning med modifikation för inte hade vi så lite. Men det är söndagskänsla för mig.
Och döm om min förvåning när närbon under en söndagsfika för flera år sedan plötsligt utbrast "Ja så lite vi har men så gott vi mår" precis som det brukade sägas hemma i hans familj. Har aldrig hört någon annan använda detta uttryck men det måste ju komma någonstans ifrån annars är det väl bra märkligt.

Någon som vet besked?

Markattan sa...

Det där kan kallas att ha vett på att uppskatta guldkanten.

Och på tal om det, Strandskatan uppmanas att bums bege sig till Markatteland...

Markattan