Personalen hade gjort i ordning A när vi kom och han låg och väntade i ett av rummen .
Han var klädd i sin fina blå duffel, blå kängor och blå mössa . Glasögonen, som han passade så fint i, satt på hans lilla näsa.
När hans mamma öppnade dörren och han hörde hennes röst syntes det att han koncentrerade sig och lyssnade intensivt.
Hon lyfte upp honom . A log och det leendet var lika underbart att se som när solen just stiger upp över horisonten en tidig sommarmorgon !
Det lyste runt mor och son !
Han inte bara log utan lyckades också få fram ljud som om han ville tala om hur glad han var över att mamma kommit för att hämta honom !
Det syntes i hans ögon att det inte bara var en kramp - den lille mannen log verkligen ! Han försökte att kommunisera med sin mamma !
Jag fick för andra och sista gången uppleva att han hade kontakt med oss och vi med honom !
Det har gått flera år sedan dess men är ett minne som farmor bär som ett guldkorn i sitt hjärta !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar