Stora bröst och fettvadd !

Jag läste ett roligt inlägg om ämnet amnings-bh och helt osökt fick jag en association !
Som om nu det ämnet skulle vara lustigt ... men i alla fall !
När C-J föddes tog han "genvägen" ut i livet .Moderns kropp hade inte rätt konstruktion för att föda som kvinnor normalt brukar göra. Med facit i hand föddes därför A-Ch med planerat kejsarsnitt sju år senare.
Första dygnet efter ett kejsarsnitt är man inte särskilt intresserad av hastiga rörelser och ett gott skratt som i vanliga fall sägs förlänga livet känns som rena avrättningen .
Den första natten låg jag ensam på en sal för två ! Dagen efteråt anlände en nyförlöst mamma som skulle dela rum med mig.
Hon hälsade allvarligt på mig , plockade fram en bibel och började sedan ringa runt till vänner och bekanta och talade om för alla att hon tackade Gud för sin nyfödda dotter !
Inget fel i det egentligen - det är ju upp till var och en vem man vill tacka - men - ändå !
Hjälp !!! Det här verkade bli lite väl högtravande ! Hur skulle jag klara av att dela rum med henne i flera dagar !?
Just då kunde jag hålla mig för skratt !
Efter några timmar kommer det in en sköterska . Av deras samtal förstår jag att kvinnan i sängen bredvid har ont i sina bröst. Sköterskan försvinner ut igen och återkommer med en massa fettvadd och annan utrustning för att lindra problemet.
Jag ser rumskamraten stå bredvid sängen klädd i landstingets enorma underbyxor, hängmage(av förklarliga skäl) och bröst som har en volym långt utöver det vanliga ! Framför henne kämpar en sköterska med att linda in hennes bröst, som verkligen är i jätteformat, med fettvadd ! En av landstingets utomordentligt snygga, med perfekt passform, framknäppta BH skulle hålla det hela på plats !
Den var inte lätt skall jag säga !
Sköterskan kämpade med dåligt resultat !
Till slut säger rumskamraten : "Neej, det finns nog inga förpackningar som är stora nog till såna här bröst !"
Scenen framför mig var så dråplig så jag önskar att det hade filmats .
Jag låg där i min säng med en kudde tryckt mot magen och försökte verkligen att behärska mig .
Tänk om jag sårade den "gudfruktiga" människan genom att skratta åt henne !
Till slut gick det inte längre utan jag fullständigt exploderade . . . . wuaaaah, ha, ha,ha !
Det var som att trycka på en knapp och vi vrålade av skratt alla tre !
Jag insåg snabbt att rumskamraten hade gott om humor när allt kom till kritan och vi fick flera goda skratt de följande dagarna .
Sån´t händer bara på en kvinnoavdelning !