onsdag 17 december 2008

Livslågan flämtar

Jag besökte moster E igår.
När jag kommer in på salen ser jag en liten, liten kvinna ligga i sängen.
Jag vet att det är moster E som ligger där ändå känner jag knappt igen henne trots att det inte är länge sedan jag såg henne senast.
Hennes tillstånd har försämrats mycket de senaste dagarna.
Hon sover eller rättare sagt hon befinner sig i någon sorts dvala. När jag säger hej till henne slår hon upp ögonen och säger : Nejmen, vad roligt att du kommer !
Sedan slumrar hon till igen . Hon är så trött !
För några dagar sedan var E på återbesök på NÄL för att kontrollera hur "stumpen" läker och fick då det nedslående beskedet att man vill amputera ytterligare en bit av benet.
Som om inte det vore nog så har hon fått sår som vätskar och smärtar även på den "friska" foten .
E är alldeles klar i sitt huvud och har mycket bestämt förklarat för läkarna att några fler operationer går hon inte med på.
Hon har i det närmaste slutat att både äta och dricka.
Under tiden jag är hos henne sätter en sköterska in ett vätskedropp så att hon inte skulle bli alldeles uttorkad.
Krafterna sinar mer och mer för varje dag och livslusten är borta ! Som det ser ut nu så orkar hon inte kämpa så länge till !
Jag sitter hos henne ett par timmar !
E sover det mesta och jag sitter tyst vid hennes säng.
Vi behöver inte prata för att förstå varandra .
Hoppet som vi hade - hoppet om att E skall få komma hem till sitt älskade Bullaren på julafton finns inte längre !

När jag lämnar E och går ut i decembermörkret igen är det med tungt hjärta .

2 kommentarer:

Anonym sa...

Åh vad tråkigt Strandskatan. Men kanske är det så, även om man inte vill, att E är klar? Jag har min Fralla, en granne, som trodde han var klar men kom sig. 94 år och helt på det klara med vad som komma skall. Han säger att han är färdig, packad och klar och nu gäller det bara att suga ut det gotta. Någon gång blir ju kämpandet tröttsamt. Tänker på dig nu.
Varm hand
Markattan

Anonym sa...

E är den sista som finns kvar av "de gamle" och jag älskar att "minnas" tillsammans med henne. Hon är en underbar gammal krutgumma ,klar som en vårdag i huve´t !Säkert medveten om att tiden kan vara "kort"! Jag tror hon tycker att "det får räcka nu " !
Men man vet aldrig ...
Tack för omtanken !