söndag 30 november 2008

Jag saknar min pappa !

I julhälsningen från pastoratet Jul och Nyår 1981-1982 :

Vi skall alla minnas Sunes kunnighet och försynthet samt goda vilja. När åsikterna började divergera hade han alltid ett genomtänkt konstruktivt förslag, som länkade samman viljorna. Sune hade alltid något glädjande med sig redan när han stod i dörren. Den pigga blicken och leendet gjorde hans entré upplyftande. Det känns vemodigt och tomt att inte längre ha honom ibland oss. Han var en värdefull tillgång och ett föredöme för oss alla. Hans utpräglade medlarattityd kanske inte alltid gjorde honom till favorit bland de mera tuffa och hårdhänta, men detta gjorde honom så mycket mer respekterad och avhållen bland förståndets och omdömets människor.
Över hans minne och gärning går livets sol ner vid en klar och vacker horisont.
S Gustavsson

Min pappa - den omtänksamme, hjälpsamme, diplomatiske, godhjärtade - som så hastigt avled - alldeles för tidigt - av en hjärtinfarkt den 1 december 1981 - tre dagar före sin sextiotreårsdag.
Den 4/12 2008 skulle han ha fyllt nittio år !

2 kommentarer:

Markattans sa...

Men var tog min kommentar vägen? Den försvann väl någonstans i de vindlande gångarna på nätet, kan man tro.

Hur som helst skrev jag att man får vara glad att man kan sakna då det ju är bevis på att man haft den bästa av pappor, och för alldel mammor.

Markattan

strandskatan sa...

Man kan ju hoppas att man har fått några av föräldrarnas goda gener så att våra barn minns oss också med glädje !
Att vara snäll och ha humor - det är väl inte så illa - eller ?