Livet är inte alltid rättvist och när man drabbas av något svårt vill man så gärna vara "duktig" . Mitt i det där svåra måste man tillåta sig att visa sorg , vrede, tårar - man måste få ur sig alla känslor .
Skrik, förbanna, släng nå´t hårt i väggen ! Det gjorde inte jag och det straffade sig !
För många, många år sedan - förlovad , gravid , bröllopet planerat och brudklänningen var nästan färdig.
Fem dagar före andra lysningssöndagen meddelade min fästman att han "backar ur" !
Chockad och förtvivlad tog jag "ensam" emot uppvaktande gäster på lysningssöndagen.
Kanske han skulle komma i alla fall - kanske skulle han ändra sig igen .
Måste vara duktig !
Alla som kom undrade naturligtvis var han var - men jag hade en bra förklaring och lyckades hålla masken .
Måste vara duktig !
Han kom inte - bröllopet blev inställt och ett par månader senare bröt han förlovningen .
Jag klarar detta - måste vara duktig - inte visa vad du känner - var stolt !
Vårt "kärleksbarn" föddes några månader senare och jag "var duktig" i nästan fem år !
Då orkade jag inte längre utan störtade rakt ner i ett mörkt hål !
Läkarna , som samlade ihop resterna av det vrak som kom in akut till sjukhuset, ansåg att jag burit på känslor - sorg- vrede- inom mig som borde kommit fram fem år tidigare .
Men jag hade ju bara försökt att vara duktig !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar